Gott humör var jag på, när jag gick hemåt sent i kväll och tittade på julbelysning över gator och på balkonger och granar i trapphus, som här på Skeppargatan 52. Sedan fick munterheten och julkänslan sig en knäck när jag hade gått förbi Stureplan och skulle korsa Norrlandsgatan. Ett tips: Stå inte nära trottoarkanten och knappa på mobilen vid väntan på grön gubbe en regnig kväll. Svosch sa det när den vita pickupen passerade i hög fart och stänkte ner mig med lervatten, över hela min ljusa kappas framsida och ända upp i ansiktet. Men inte ens den incidenten kunde förstöra kvällens sköna stämning, som infann sig strax efter halv sju på Slussens bibliotek, då jag ställt i ordning fikat i rummets ena ände och drog igen glasdörrarna.

Fyra personer var anmälda till läsecirkelträffen om August Strindbergs Röda rummet, men två lämnade återbud på ett sent stadium och de två som kom hade inte läst ut boken. Det är ganska dåliga förutsättningar för en läsecirkel, men med tanke på att Röda rummet långt ifrån är en hur-ska-det-gå?-bok gick det utmärkt att diskutera den ändå, karaktärerna, Stockholmsskildringen, språket, tidens värderingar och politiska idéer. Själv läste jag ut den i eftermiddag, efter att ha ägnat hela gårdagskvällen, och lite av natten, åt läsning. Att det var möjligt berodde på ett inställt evenemang på Sture bibliotek, där jag annars skulle ha varit med som medarrangör. Det tråkigaste är att varken jag eller någon annan fick chans att höra de inbjudna talarna, varav den mest intressanta var Arga bibliotekstanten, som skulle ha deltagit via Skype, men hur jag i så fall skulle ha burit mig åt för att få Röda rummet läst … Ibland blir jag räddad från min egen dumhet.

Cirkelsamtalet blev riktigt bra, vi tre deltagare hade alla olika infallsvinklar och associationer. Hade jag haft mer tid att göra research hade det blivit ännu bättre, men jag hade i alla fall några samtida foton, ett utsnitt ur en karta och ett par adresskalendrar att visa, för att ge lite mer närhetskänsla till den skildrade tiden, runt 1868-1869, och det år då boken kom ut och gjorde succé, nämligen 1879. Medan vi diskuterade åt vi varsin saffranspannacotta, som blivit över efter en julmiddag i museets café.

Direkt efter att jag packat ihop någorlunda efter cirkeln tog jag mig till Östermalms bibliotek och årets julfest. Det var julbord som åts vid två långbord i ett mycket trångt mötesrum, två tävlingar och efterrätt i form av sötsaksbuffén ovan. Stämningen var hög när jag dök upp, sist med mycket god marginal, skulle jag tro, men det fanns fortfarande mat kvar. Vår personalgrupp har väl en viss, välrepresenterad grupp medelålders damer, men är ändå på flera sätt blandad. Ett skönt gäng, där det inte spelar någon roll vilken plats vid långborden man råkar få.