MCCCLIX Dags att läsa Röda rummet
Läsning av nästa cirkelbok påbörjad, Strindbergs genombrottsroman Röda rummet. Ska jag våga erkänna? Ja, okej. Jag har varit bibliotekarie i tolv år, tidvis med inriktning på stockholmslitteratur. Förra året var det Strindbergsår. Jag har föreläst om Strindbergs Stockholm. Men jag har aldrig läst Röda rummet. Bitar här och där har jag läst, och en serieversion, men inte hela romanen från pärm till pärm. Men sedan i eftermiddag är den nedladdad i mobilen och jag har lovat världen att den ska vara läst inför torsdagen 5 december, då jag leder en läsecirkel om den i Slussens biblioteks regi. Om du som jag tror att det skulle kännas rätt bra att ha läst historien om Arvid Falk och hans bohemiska krets i Stockholm på … 1870-talet, gissar jag, och dessutom vill sitta på Stadsmuseet och prata om huruvida boken är värd sin stora berömmelse – tveka inte, anmäl dig till läsecirkelträffen!
MCCCLVIII Kinesiska boktips
Så lyxigt att få kinesiska boktips av Anna Gustafsson Chen på Sture bibliotek. Hon berättade bara om böcker hon själv översatt till svenska och var därför mycket väl insatt i varje story och även om författaren och sammanhanget som boken skrivits i.
Ska man läsa Mo Yan och vill ha något som är lite humoristiskt kan man med fördel välja Ximen Nao och hans sju liv, tyckte Anna, berättelsen om godsägaren som återföds som olika djur. Flera av oss fastnade även för Att leva av Yu Hua, en sorglig men intressant berättelse som börjar på 50-talet och slutar på 90-talet och visar svängningarna i Kinas moderna historia.
Men allra mest intresserad blev jag av att läsa En handelsman i blod av samma författare, om en man som drygar ut kassan genom att sälja blod till det lokala sjukhuset. Anna berättade om hur blodtappning för försäljning, med smutsiga instrument, lett till stora aidsproblem i Kina, något som jag inte ens hört talas om.
Mot slutet pratade Anna en del om hur lite, och ganska ensidigt, man översätter från kinesiska till svenska. Det blir mest dystra romaner och ingen kinesisk science fiction, till exempel, som tydligen är något av en paradgren. Deckare, däremot, finns det politiska svårigheter kring, så det är en genre som inte växt sig särskilt stor. Efter boktipsprogrammets slut, när Anna just skulle gå, kunde jag ändå inte släppa frågan om vilka slags böcker vi aldrig får ta del av, och frågade vilken inhemsk litteratur som blir bästsäljare i Kina. Långa äventyrsserier, var svaret. Och de översätts aldrig till svenska? undrade jag. Nej, sa Anna, men det är de nog inte värda heller.
Mer kinesiska boktips på Annas blogg Bokberget.
MCCCLVII Bitstrips – roligaste Facebook-appen just nu
MCCCLVI Besatt
MCCCLV Man träffas för sällan, men plötsligt blir det av
”Dumplings och te hos Charlotta och Henrik” var länge en kalenderanteckning som låg en bra bit bort i framtiden, men i helgen som gick – äntligen! Jag och Sofia tillbringade ett dygn i Skövde med tidigare Stockholmsvännerna som flyttat dit och bor i radhus, Charlotta jobbar på förskola och Henrik är pastor i Skogsrokyrkan.

Det är klart att man såg fram emot middagsmenyn, Henrik är en mästare vid spisen. Efter att vi hämtats på stationen och kört en vända då vi fick stans sevärdheter utpekade för oss – inklusive fem, sex kyrkor av olika tillhörighet – stannade vi till på parkeringen utanför Kvantum, där Henrik skulle köpa kompletterande middagsingredienser och frukostmat. Jag, Sofia och Charlotta pratade på där i bilen medan Henrik klev ut och sa att det nog skulle gå fort, men det dröjde bara någon minut innan Sofia sa att hon gillar ju att gå på mataffärer, och jag tänkte samma sak. Charlotta fick lov att ringa upp Henrik för att fråga hur lås-och-larm-fjärrkontrollen till deras lånade bil fungerade och inledde samtalet med ett angeläget: ”Hej! De tycker om mataffärer!” Vi var lite som två entusiastiska barn i Charlottas förskolegrupp. Inne i affären hittade vi kristallkronor över smörgåsmaten och bjudpepparkakor och imponerades av Henriks varuuppställning i kundkorgen. Där fanns också en docka med tomtemask över, där man skulle gissa vem som fanns bakom masken. Med ledning av det vita med gröna skiftningar som skymtade gissade jag på Ahmed the Dead Terrorist, vilket Sofia också skrev på tävlingslappen, men med tanke på ögonfransarna kan det lika gärna ha varit en Barbie.

Det blev misosoppa med tillbehör följt av dumplings med sweet chilisås och en sås köpt av en bekant kinesisk kvinna i hennes butik. Hon tillagar den under 30 dagar. Mycket god. Paus för bildvisning – både jag och Henrik och Charlotta var i USA i juli och Sofia i september – och därefter en wokrätt med kyckling och ris som Henrik var mycket missnöjd med och vi andra tyckte var jättegod. Jasminte till.

Nästa dag var vi med på gudstjänsten i Skogsrokyrkan, då en inbjuden talare predikade, men både Charlotta och Henrik hade sina inslag framme på estraden. Utöver dem två är två familjer som tidigare var med i Korskyrkan i Stockholm nyligen ditflyttade, så jag och Sofia smälte in utan problem. Förutom att det var en fin gudstjänst är det förstås kul att ha en egen bild av hur det ser ut i Charlottas och Henriks kyrka.

När vi kom hem igen åt vi indiskt, kycklinggryta med ris och sallad och pappadam och naan och raita och chutney. Jag hade mat i munnen fram till ögonblicket då vi var tvungna att åka iväg till stationen.
USA-bilderna Charlotta och Henrik tagit hade filmtema, med referenser till kända filmer. Jag fick inspiration till detsamma när vi passerade det lilla centrumet i Ryd i Skövdes utkant, varifrån jag skickade en bild till brorsan och bad honom gissa filmen. Zoomar man in ser man skylten där det står ”Napoli” och ”Restaurang Pizzeria Café”. Syftar givetvis på Snowroller – Sällskapsresan 2, där Rudi, krögare på Katzenhütte, berättar för Gullan att han lärt sig svenska i Säffle, där han jobbade på Pizzeria Napoli. Brorsan tog det på en gång.
MCCCLIV Förberedelser för deckarcirkel

Någon timme innan kvällens litterära salong skulle börja ställde jag i ordning den traditionella gröna fikabrickan i Sturebibblans minimala arbetsrum och funderade på hur många gånger jag hittills gjort det i bibliotekets drygt fyraåriga historia.
Ovanligt i sammanhanget var att jag läst ut boken dagen innan (lite efter midnatt, men ändå) och alltså hade tid på mig att förbereda frågor och kolla recensioner och annan kringinformation under arbetsdagen. Bland annat tittade jag ytterligare en gång på en YouTube-trailer för den film som baseras på boken och som hade premiär i Danmark för några veckor sedan. När biblioteksbesökarna närmade sig informationsdisken skyndade jag mig att ta fram något annat på skärmen, vem skulle tro på att det ingår i bibliotekariesysslorna att se reklam för en ny kriminalfilm …
Det var ett tag sedan min senast lästa deckare och Kvinnan i rummet var ganska ruskig emellanåt. För att inte uppslukas totalt av den ondskefulla världen när jag låg och läste mitt i natten tände jag ett par extra lampor och hade ett naturprogram om diverse trevliga djur i Costa Rica på paus på mobilen och tittade en liten stund på det när jag behövde slippa ifrån eländet. Sedan vill jag minnas att jag drömde en märklig dröm där jag slog fel nummer när jag skulle till 112.
I skrivande stund, med datorn i sängen, är bara två mindre lampor tända och mobilskärmen är svart. God natt.
MCCCLIII Kobra: Vart är kartan på väg?

Den som ännu inte sett Kobra-avsnittet om kartor rekommenderas att göra det. Om gamla kartor, nya kartor, tekniska kartfunktioner och kartor som visar så mycket mer än geografi.
MCCCLII Pappan och havet på tåg

Här sitter man på tåget till Skövde och äter engelsk fudge.
Skulle lyssna på Lundströms bokradio när jag packade hemma i morse, men när jag såg att dess bokcirkel skulle diskutera de två första kapitlen i Pappan och havet lät jag bli att lyssna och la boken i ryggsäcken. Nu är kapitlen lästa och programmet hört. Oslagbart språk i den boken. Gäller förstås det allra mesta Tove Jansson skrivit.
MCCCLI Möte i Stuckatörens våning

En av förmånerna med att ha blivit museimedarbetare är alla speciella miljöer som bjuds, innanför och utanför Stadsmuseets väggar. I dag ägde ett möte rum i Stuckatörens våning, en av museets specialinredda lägenheter som visas upp för allmänheten i olika sammanhang. Det handlade om ett möjligt samarbete mellan Stadsmuseet och två skådespelare, som eventuellt kan utmynna i en aktivitet där vi på Slussens bibliotek också passar in. Jag blev hejdlöst inspirerad.


