MCCCLXIV Release på release

Vilken kväll! Sista öppettimmen på Sturebibblan var det invigning av årets julkrubba och release av två julböcker. Fullt hus, Rose och Rebecka Lagercrantz och Torsten Wahlund med flera medverkade, med prat och musik och högläsning. Kollegan Lisbeth höll i programmet och var också den som skulle bli kvar med all städning och återmöblering, med tanke på att de inte var klara när jag och Nike smög ut från biblioteket vid stängning. Jag har själv alltför många gånger varit i samma situation, ensam i biblioteket med allt jobb när åhörarna gått därifrån, ofta ganska sent.

20131129-110638.jpg

Så varför var jag inte en schyst kollega och stannade kvar till the bitter end? Jo, jag hade redan för länge sedan antecknat ”Release Me” i kalendern, Kulturhusets återkommande evenemang där författare presenterar sina nya böcker. Förra gången jag var där pratade bland andra Bernt Hermele och Björn af Kleen om sina alster och Johanna Koljonen läste ur sin nya Novellix-novell Vellumbarnet. Den här gången var det Martina Montelius och Lars Berge som berättade om Främlingsleguanen respektive Kontorsninja, med flera pratgäster, och Karolina Ramqvist läste ur sin nya Novellix-novell Farväl, mitt kvinnofängelse.

Novellix-Lena, förlagets grundare och Sture biblioteks högt uppskattade samarbetspartner, var förstås på plats och supportade sina två författare – även Martina Montelius är representerad i novemberfyran med novellen Ulf gråter – och hon hade en uppsättning med alla fyra miniböcker i väskan som hon gav till mig. Jag var beredd att ta med dem till biblioteket, men de var en present. En mycket glad bibliotekarie vacklade ut på Plattan efter en lång arbetsdag och tog tunnelbanan hem.

20131129-110906.jpg

MCCCLXIII Lön för mödan

20131128-101823.jpg
Alla hemgruppsmedlemmar fastnade på olika håll i pendeltågsstoppet strax innan samlingen skulle börja – men ingen gav upp! Vi har drop-in mellan kvart i sju och sju och den sista kom fram till Matilda i Huddinge vid åtta. Där åt vi chokladdoppade pepparkakor med pistagefyllning och lyssnade på och pratade med Maria Hedström, som är med i Korskyrkans församlingsledning och var inbjuden som kvällens gäst. I köket satt hennes läxläsande dotter, som annars skulle ha åkt hem, om tågen hade gått.

Det händer mycket i församlingen precis nu i dagarna, förändringar som vi inte hade en aning om när Maria för länge sedan bjöds in. Tajmingen blev med andra ord ovanligt bra, en smått överarbetad men peppad församlingsledare fick chans att berätta om hur utvecklingen sett och ser ut. Ett bra samtal.

Det som händer allra närmast i Korskyrkan är däremot knappast något nytt, snarare tvärtom. På söndag klockan 11 blir det traditionsenligt första adventsfirande med kör och orkester. Mys och lussekatter. Och naturligtvis predikan om julbudskapet. Välkommen!

MCCCLIX Dags att läsa Röda rummet

20131124-003249.jpgLäsning av nästa cirkelbok påbörjad, Strindbergs genombrottsroman Röda rummet. Ska jag våga erkänna? Ja, okej. Jag har varit bibliotekarie i tolv år, tidvis med inriktning på stockholmslitteratur. Förra året var det Strindbergsår. Jag har föreläst om Strindbergs Stockholm. Men jag har aldrig läst Röda rummet. Bitar här och där har jag läst, och en serieversion, men inte hela romanen från pärm till pärm. Men sedan i eftermiddag är den nedladdad i mobilen och jag har lovat världen att den ska vara läst inför torsdagen 5 december, då jag leder en läsecirkel om den i Slussens biblioteks regi. Om du som jag tror att det skulle kännas rätt bra att ha läst historien om Arvid Falk och hans bohemiska krets i Stockholm på … 1870-talet, gissar jag, och dessutom vill sitta på Stadsmuseet och prata om huruvida boken är värd sin stora berömmelse – tveka inte, anmäl dig till läsecirkelträffen!

MCCCLVIII Kinesiska boktips

20131123-140649.jpgSå lyxigt att få kinesiska boktips av Anna Gustafsson Chen på Sture bibliotek. Hon berättade bara om böcker hon själv översatt till svenska och var därför mycket väl insatt i varje story och även om författaren och sammanhanget som boken skrivits i.

Ska man läsa Mo Yan och vill ha något som är lite humoristiskt kan man med fördel välja Ximen Nao och hans sju liv, tyckte Anna, berättelsen om godsägaren som återföds som olika djur. Flera av oss fastnade även för Att leva av Yu Hua, en sorglig men intressant berättelse som börjar på 50-talet och slutar på 90-talet och visar svängningarna i Kinas moderna historia.

Men allra mest intresserad blev jag av att läsa En handelsman i blod av samma författare, om en man som drygar ut kassan genom att sälja blod till det lokala sjukhuset. Anna berättade om hur blodtappning för försäljning, med smutsiga instrument, lett till stora aidsproblem i Kina, något som jag inte ens hört talas om.

Mot slutet pratade Anna en del om hur lite, och ganska ensidigt, man översätter från kinesiska till svenska. Det blir mest dystra romaner och ingen kinesisk science fiction, till exempel, som tydligen är något av en paradgren. Deckare, däremot, finns det politiska svårigheter kring, så det är en genre som inte växt sig särskilt stor. Efter boktipsprogrammets slut, när Anna just skulle gå, kunde jag ändå inte släppa frågan om vilka slags böcker vi aldrig får ta del av, och frågade vilken inhemsk litteratur som blir bästsäljare i Kina. Långa äventyrsserier, var svaret. Och de översätts aldrig till svenska? undrade jag. Nej, sa Anna, men det är de nog inte värda heller.

Mer kinesiska boktips på Annas blogg Bokberget.

MCCCLV Man träffas för sällan, men plötsligt blir det av

”Dumplings och te hos Charlotta och Henrik” var länge en kalenderanteckning som låg en bra bit bort i framtiden, men i helgen som gick – äntligen! Jag och Sofia tillbringade ett dygn i Skövde med tidigare Stockholmsvännerna som flyttat dit och bor i radhus, Charlotta jobbar på förskola och Henrik är pastor i Skogsrokyrkan.

Mobilbilder
Det är klart att man såg fram emot middagsmenyn, Henrik är en mästare vid spisen. Efter att vi hämtats på stationen och kört en vända då vi fick stans sevärdheter utpekade för oss – inklusive fem, sex kyrkor av olika tillhörighet – stannade vi till på parkeringen utanför Kvantum, där Henrik skulle köpa kompletterande middagsingredienser och frukostmat. Jag, Sofia och Charlotta pratade på där i bilen medan Henrik klev ut och sa att det nog skulle gå fort, men det dröjde bara någon minut innan Sofia sa att hon gillar ju att gå på mataffärer, och jag tänkte samma sak. Charlotta fick lov att ringa upp Henrik för att fråga hur lås-och-larm-fjärrkontrollen till deras lånade bil fungerade och inledde samtalet med ett angeläget: ”Hej! De tycker om mataffärer!” Vi var lite som två entusiastiska barn i Charlottas förskolegrupp. Inne i affären hittade vi kristallkronor över smörgåsmaten och bjudpepparkakor och imponerades av Henriks varuuppställning i kundkorgen. Där fanns också en docka med tomtemask över, där man skulle gissa vem som fanns bakom masken. Med ledning av det vita med gröna skiftningar som skymtade gissade jag på Ahmed the Dead Terrorist, vilket Sofia också skrev på tävlingslappen, men med tanke på ögonfransarna kan det lika gärna ha varit en Barbie.

Mobilbilder1
Det blev misosoppa med tillbehör följt av dumplings med sweet chilisås och en sås köpt av en bekant kinesisk kvinna i hennes butik. Hon tillagar den under 30 dagar. Mycket god. Paus för bildvisning – både jag och Henrik och Charlotta var i USA i juli och Sofia i september – och därefter en wokrätt med kyckling och ris som Henrik var mycket missnöjd med och vi andra tyckte var jättegod. Jasminte till.

Mobilbilder2
Nästa dag var vi med på gudstjänsten i Skogsrokyrkan, då en inbjuden talare predikade, men både Charlotta och Henrik hade sina inslag framme på estraden. Utöver dem två är två familjer som tidigare var med i Korskyrkan i Stockholm nyligen ditflyttade, så jag och Sofia smälte in utan problem. Förutom att det var en fin gudstjänst är det förstås kul att ha en egen bild av hur det ser ut i Charlottas och Henriks kyrka.

Mobilbilder4
När vi kom hem igen åt vi indiskt, kycklinggryta med ris och sallad och pappadam och naan och raita och chutney. Jag hade mat i munnen fram till ögonblicket då vi var tvungna att åka iväg till stationen.

USA-bilderna Charlotta och Henrik tagit hade filmtema, med referenser till kända filmer. Jag fick inspiration till detsamma när vi passerade det lilla centrumet i Ryd i Skövdes utkant, varifrån jag skickade en bild till brorsan och bad honom gissa filmen. Zoomar man in ser man skylten där det står ”Napoli” och ”Restaurang Pizzeria Café”. Syftar givetvis på Snowroller – Sällskapsresan 2, där Rudi, krögare på Katzenhütte, berättar för Gullan att han lärt sig svenska i Säffle, där han jobbade på Pizzeria Napoli. Brorsan tog det på en gång.