MCDIX Uppsala highlights på en eftermiddag

20140111-001318.jpg
För en tid sedan pratade jag med en museikollega om min favoritreportagebok En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström från 1914 och då rekommenderade hon Sin egen tjänare av Célie Brunius från 1917. Jag tror att den ska ta upp aktuell debatt kring hushållsarbete. Vi får se. Jag får återkomma.

Den blev hur som helst lånad i dag från det enda bibliotek i landet som har ett utlåningsbart exemplar, nämligen Carolina, som det säkert fortfarande kallas. På min tid hette Uppsala universitetsbibliotek Carolina Redivia, men nu tycks det officiellt heta Carolinabiblioteket. I dag har jag haft min var-sjätte-vecka-lediga-fredag, vilket är den absolut lyxigaste dagen i schemat och den vill man göra något bra av. Den här gången blev det alltså en tur till Uppsala med besök på Carolina och Stadsbiblioteket, fika med Uppsala-Erica på Café Linné Konstantina, besök på en amerikansk butik där vi båda köpte sötsaker, vidare till The English Bookshop där jag köpte en bok om Jane Austen och slutligen till en engelsk butik ungefär motsvarande den amerikanska, där vi köpte mer sötsaker. Utanför den butiken skildes vi åt och jag tog den korta promenaden till stationen, där jag såg att ett tåg skulle gå till Stockholm om bara några minuter. Jag borde hinna köpa biljett i automat, tyckte jag, men det var en typ av automat jag inte var van vid och jag lyckades göra fel och fick göra om och sedan springa som en dåre till spåret. Jag såg att ett par ur tågpersonalen tycktes vinka till varandra längs perrongen att det var fritt fram att köra, men en dörr var fortfarande öppen. ”Hinner jag!?” flåsade jag till tågvärden. ”Ja, men skynda dig, nu rullar vi!” sa hon, och menade det bokstavligen. Jag hoppade med andra ord på i farten! Och tågvärden måste ha hoppat på direkt efter mig, för hon kom strax och kollade biljetter.

MCDVIII Vårterminens första litterära salong på Sture bibliotek

MilesCity
Det finns inte ens affisch ännu, men här är information om vårens första litterära salong på Sture bibliotek. Och ja, det är jag som kommer att leda den, så kom! Det är bara en novell, så det blir stor utdelning – förhoppningsvis – för liten insats. Klicka på bilden för att förstora eller läs informationen här på biblioteket.se.

MCDVII Personalförmån

20140109-003546.jpg
Vilken skattkammare som just öppnat sig! På Stadsmuseet finns förutom forskarsalen Faktarummet också ett synnerligen välsorterat specialbibliotek ett par trappor upp som inte är öppet för allmänheten att botanisera i, men man kan beställa ner böckerna till Faktarummet och läsa dem där.

Men nu är jag museipersonal. Jag får botanisera bland böckerna. Och låna. Med ett charmigt lappsystem registrerar man sitt lån och markerar i hyllan varifrån man plockat ut boken.

Detta är lycka.

MCDVI Killen som inte var från Stockholm

Efter att ha varit på verksamhetsmöte på Östermalms bibliotek gick jag i förmiddags ner i tunnelbanan för att åka vidare till Slussen. Just när jag satt mig på en bänk på perrongen kom en ung kille på kanske 19 år, sannolikt från en arabisktalande familj, och sträckte sig mot den Metro som jag hade råkat sätta mig bredvid. ”Ursäkta, kan jag ta den här?” ”Varsågod!” sa jag. Han satte sig en bit bort på samma bänk. Efter en liten stund kom ett ”ursäkta” igen och han undrade om jag kände till något bibliotek i city som är öppet. Jag svarade att det finns flera bibliotek i Kulturhuset och de har öppet just nu. ”Jaha, vad bra. Alltså, när jag kollade såg jag att typ alla bibliotek i hela stan har stängt i dag på förmiddagen! Det är jättekonstigt!” ”Jag jobbar själv på bibliotek, så du pratar med rätt person.” ”Va! Gör du!” ”Jo, vi har stängt på tisdagsförmiddagar, för det är vår chans att ha möten. Men just Kulturhusets bibliotek har öppet.”

Han frågade vidare om lånekort och lånedatorer och berättade att han inte läser så mycket nu för tiden. Han har ADHD, sa han, och det gör det svårt för honom att läsa, det är så mycket lättare att sätta på en film, fast det är lite synd … ”Man kan ju lyssna på böcker om man vill”, sa jag. ”Ja! Det gjorde jag förut! Det var jättebra. Jag läste Paradiset av Liza Marklund, till exempel, och jag kommer fortfarande ihåg allt, vad folk hette och så. Men … är inte det lite pinsamt, liksom, att behöva lyssna på böcker?” ”Nej, det blir ju mer och mer populärt”, sa jag och nämnde lite olika sätt att lyssna på böcker, via biblioteket och genom andra kanaler.

Killen smälte det där en stund och bläddrade vidare i Metron. Sedan vände han sig till mig igen. ”Alltså, förlåt, jag är inte härifrån, och jag vet att man inte ska börja prata med folk i Stockholm.” Jag log förmodligen brett åt den kommentaren och sa: ”Det är inte så att man inte ska göra det, vi är bara inte så bra på det.” ”Jaha”, sa killen allvarligt.

Strax därefter skildes våra vägar. ”Tack och ha det bra!” sa killen.

Klart jag har haft det bra i dag, och klart att det har en del att göra med mötet på Karlaplans tunnelbanestation med killen som inte var från Stockholm.

MCDII Rekordroddad vernissage

20140104-141500.jpg
Tur att man har vernissagevana. Att arrangera på Sture bibliotek, alltså. Strax efter att vi öppnat kom den konstnär vars bilder skulle sättas upp i dag, vilket vi missat totalt. Den föregående utställningen satt fortfarande uppe, så det var bara att plocka ner den och kila in i arbetsrummet och ta fram salta pinnar, chokladtryffel och äppelcider ur gömmorna, och fixa kaffe och te, eftersom konstnären hade tagit med sig hembakta bullar. Någon affisch hade vi förstås inte gjort, så jag halade fram mobilen, tog ett par bilder, använde appen InstaQuote och la ut resultatet på Facebook.

Nu är lokalen möblerad för fika och musikframträdande. De första vernissagebesökarna har kommit. Snart kommer trubaduren. Jag har gått en trappa ner och sitter och äter en lunchmacka på Espresso House.

Helt vanliga arbetsuppgifter en lördag, bara utförda med lite ovanligt stor brådska.