MDCXCVIII Tavlor och skulpturer för trångbodda

IMG_7646.JPG

Att en utställning av verk i mindre format kallas ”Tavlor och skulpturer för trångbodda” tilltalar mig, föremålen får ett slags konkret funktion att se framför sig.

Jag var med en kort stund på Rebecka Lagercrantz vernissage på Sturebibblan, när den precis officiellt hade börjat, tillsammans med ganska många andra som hunnit dyka upp och fler gäster var på väg. Min kollega Lisbeth hade ordnat med festlig vernissageförtäring. Medan jag satt på kvällens föreläsning på Ukraina-kursen lär de ha haft fullt hus.

MCDII Rekordroddad vernissage

20140104-141500.jpg
Tur att man har vernissagevana. Att arrangera på Sture bibliotek, alltså. Strax efter att vi öppnat kom den konstnär vars bilder skulle sättas upp i dag, vilket vi missat totalt. Den föregående utställningen satt fortfarande uppe, så det var bara att plocka ner den och kila in i arbetsrummet och ta fram salta pinnar, chokladtryffel och äppelcider ur gömmorna, och fixa kaffe och te, eftersom konstnären hade tagit med sig hembakta bullar. Någon affisch hade vi förstås inte gjort, så jag halade fram mobilen, tog ett par bilder, använde appen InstaQuote och la ut resultatet på Facebook.

Nu är lokalen möblerad för fika och musikframträdande. De första vernissagebesökarna har kommit. Snart kommer trubaduren. Jag har gått en trappa ner och sitter och äter en lunchmacka på Espresso House.

Helt vanliga arbetsuppgifter en lördag, bara utförda med lite ovanligt stor brådska.

CCCLXIII Brittas vernissage


image

Vernissage pågår av Britta Grassmans utställning. Konstnär och besökare är glada och harmoniska, dricker Pommac, knaprar salta pinnar och pratar konst. Men så var det inte för en timme sedan.

Britta kom sent och insåg när hon väl var framme att flera målningar står kvar i hennes trapphus hemma i Midsommarkransen, så vi fick nöja oss med tre. Det var väl den tråkigaste missen, men min personliga favoritmiss är nog att jag bar de tre stora oljemålningarna staplade på varandra – en syn i sig – från Brittas bil ute på Birger Jarlsgatan ner till tunnelbanestationen och lyckades komma åt med ett tavelhörn på nödstoppknappen på väggen så rulltrappan stannade.

Efter många omknytningar av fiskelina och trillande krokar var målningarna till slut på plats och folk strömmade till. Pommacen var populär och tog slut alldeles för fort, men de håller till godo med mineralvattnet. Stressade Britta som ursäktade sig och grämde sig över de frånvarande målningarna verkade glömma missödet helt och hållet när hon fick en liten och enkel chokladask från biblioteket och med ett stort leende genast började bjuda gästerna på ”vernissagechoklad”. Nu ska jag gå och titta till dem igen.