Ingen kommer att ha ett snyggare exemplar av Henning Bergers Drömlandet på läsecirkeln nästa vecka! Den kom ut på nytt 2011, med ett ganska fult omslag om man frågar mig, och eftersom jag hade problem att få tag på ett av Stockholms stadsbiblioteks exemplar (varav de flesta är fula nya) till mig själv efter att cirkeldeltagarna fått sina har jag nu lånat den här snygga boken som stod i Stadsmuseets bibliotek.
MDXIX Ett antal timmar på soffan
Mitt hem är ett bombnedslag och jag har ägnat kvällen åt att äta ost och läsa Erlend Loes nya från pärm till pärm, till mer än hälften högt för mig själv. God natt.
MDXVIII Yrvaken
Dagens frukost, köpt i går för ett presentkort på Urban Deli. Presentkortet fick jag när jag var på en Beckmans-utställning för ett par år sedan. Jag förstod aldrig exakt vad Beckmans-elevens arbete gick ut på, det var något med en alternativ valuta, men medan hon pratade om det delade hon ut Urban Deli-presentkort. Det var liksom för frikostigt för att vara på riktigt, tyckte jag, någon hake borde det finnas. Men varför låta det lilla kortet ligga oanvänt, egentligen? Nu är det utnyttjat. Det räckte just till en väldigt dyr smoothieflaska.
MDXVII Äckligt godis
Jag och Lena brukar byta äckligt godis med varandra. Det kan vara så att man har en chokladask hemma, där man gillar det mesta men inte allt, eller så kanske man har gjort ett rent felköp. Jag vet ungefär vad Lena gillar och tvärtom, och så har vi med oss våra ratade sötsaker när vi ses.
Jag råkade ha just ett gäng överblivna chokladaskbitar och var dessutom i behov av en powerwalk, så jag tog mig med god fart över till Söder i kväll, där jag fick en kopp te medan vi pratade resor en stund, som vanligt, och så råkade det finnas en glasburk med färgglada miniägg som inte blivit Lenas favoriter. Jag gillade dem. De följde med hem.
MDXVI Man får välja att se hungern bakom attityden
Dagens line-up på Korskyrkans lunch för hemlösa. Säckvis av pyttipanna serverades. Fullt av gäster på neder- och övervåning. Gamla trevliga, nya trevliga, och så damen som alltid är arg. Det var hon i dag också, men åtminstone just jag lyckades parera ilskan ovanligt bra, bland annat genom att hålla kontakttagandet till ett ytterst diskret leende när vi möttes. (”Vad skönt med människor som håller tyst!” sa hon högt efter att ha passerat mig.) Och när jag såg henne sitta med ett tomt glas och frågade om jag skulle hälla upp saft svarade hon: ”Ja ……… tack.” Detta efter att vid förra tillfället ha måttat ett slag mot mig, utan att skrida till verket, men ändå.
Till skillnad från andra ställen på Östermalm har vi nämligen inga bouncers. Alla är välkomna. Ju större ens behov är, till ande, kropp eller själ, desto mer välkommen är man. Sedan är vi glada om vi slipper slagsmål.
MDXV Kommer aldrig att bli skådespelare
Jag kan inte se uppskrämd ut. Trots många, ihärdiga försök ser jag antingen, konstigt nog, glad ut eller också som att jag ”tar höga C”, tyckte fotografen, Konstfackeleven L, och min medmodell N. Vi skulle spela upp en liten berättelse i fyra bilder, ett möte mellan två personer på en bänk, och den var tvungen att stå på en perrong, eftersom det är ett av få ställen där man sätter sig på samma bänk som en främmande människa. Vi fotade först vid Liljeholmens tunnelbanestation, vilket var lite besvärande eftersom vi hade publik på andra sidan spåret, och därefter vid Universitetet, där det tack och lov bara var en vägg bakom spåret, men där det å andra sidan åkte förbi mycket nyfikna personer i tågen.
De övriga sinnesstämningarna hade jag lättare att illustrera, men det skrämda uttrycket var hopplöst. L och N antog att jag helt enkelt aldrig varit rädd. Så nu kommer jag att vara på helspänn för att de när som helst ska ordna saken genom att överfalla mig från något mörkt buskage och dokumentera min reaktion.
Hela gårdagskvällen gick åt och jag var hemma vid kvart över tolv. Allt för konsten.
MDXIV Reines Stockholm
”När Paul Lederhausen öppnade Sveriges första McDonald’s på Kungsgatan i Stockholm den 27 oktober 1973 var det få som trodde på hans idé. Men mycket har hänt sedan dess, då en Big Mac kostade 4,75 kr och potatisen skalades och skars till pommes frites i källaren på restaurangen”, står det på McDonald’s sajt om dess etablering i landet.
I en privat blogg hittade jag en bild på paraden med Ronald McDonald i spetsen från själva invigningsdagen. Den skrev jag ut (utan att be om lov, hoppas det var okej, Matts Jansson!), tillsammans med en rad andra 70-talsfoton ur Stockholmskällan, för att visa upp för den lilla läsecirkelgruppen som träffades på Slussens bibliotek i går kväll. Det handlade förstås om årets ”Stockholm läser”-bok Barnens ö, som utspelar sig 1975 i ett sommarhett Stockholm, där snart elvaårige Reine försöker klara sig på egen hand. Eftersom det är han själv som bestämmer livnär han sig naturligtvis nästan bara på hamburgare, köpta på olika ställen, till exempel Carrols (sedemera Clock), men oftast på McDonald’s på Kungsgatan.
Bland de många främmande vuxna Reine mer eller mindre frivilligt söker sig till i boken finns ett raggargäng, som inte är annat än en kriminell liga som terroriserar sin lamslagna omgivning. Eftersom det här är en tid jag själv inte upplevt lyssnade jag med stora öron och ögon när min kollega i Stadsmuseets Faktarum berättade om sitt besök på då helt nya McDonald’s på Kungsgatan, då just ett raggargäng kom in och tog över. Bland annat stal de kollegans kompis pommes frites.
MDXIII Jag är kvar, personalen är borta
Jag gillar att vara stamkund. Att personalen på Kafé Ryssgården vet att jag kommer att vilja ha jasminte på maten och lägger fram en tepåse på min bricka.
Nu har stället bytt regi. De nya vet inte vad jag vill ha – förstås – och det jag vill ha finns inte ens i sortimentet. Testade Ginger & Honey, men det är inte samma sak.
MDXII Lunchkonsert med damkör
Det är läcker akustik i Hedvig Eleonora. Jag kan till att börja med säga att jag är glad att den ostoppbara nysningen kom redan innan sångarna i damkören visade sig. Det ekade våldsamt under kupolen.
Elin, ena halvan av bloggduon Kära syster, hade nämligen skrivit att hon och den, enligt programmet, internationella damkören skulle hålla en folkmusikinspirerad lunchkonsert i Hedvig Eleonora (och med internationell damkör menas i det här fallet en handfull svenskor, en norska samt tyska utbytesstudenter, om jag förstått rätt). Jag blev förstås nyfiken och är väldigt glad att jag kunde gå. Det var en mycket njutbar konsert – finsk jojk, ungerska barnvisor, sturm und drang och naturromantik – och det gav en extra dimension att sitta och följa med i texthäftet. En av vårvisorna på estniska löd:
Istuksin terve öö
Õites toominga all
Aga need sääsed.
Eller på engelska:
I would sit all the eve
‘neath the rowans abloom
oh but these bugbites.
MDXI Sture fyller fem
Anteckna datumet – kalasprogram kommer!
Theomis 