MDXIV Reines Stockholm

20140411-172248.jpg
”När Paul Lederhausen öppnade Sveriges första McDonald’s på Kungsgatan i Stockholm den 27 oktober 1973 var det få som trodde på hans idé. Men mycket har hänt sedan dess, då en Big Mac kostade 4,75 kr och potatisen skalades och skars till pommes frites i källaren på restaurangen”, står det på McDonald’s sajt om dess etablering i landet.

I en privat blogg hittade jag en bild på paraden med Ronald McDonald i spetsen från själva invigningsdagen. Den skrev jag ut (utan att be om lov, hoppas det var okej, Matts Jansson!), tillsammans med en rad andra 70-talsfoton ur Stockholmskällan, för att visa upp för den lilla läsecirkelgruppen som träffades på Slussens bibliotek i går kväll. Det handlade förstås om årets ”Stockholm läser”-bok Barnens ö, som utspelar sig 1975 i ett sommarhett Stockholm, där snart elvaårige Reine försöker klara sig på egen hand. Eftersom det är han själv som bestämmer livnär han sig naturligtvis nästan bara på hamburgare, köpta på olika ställen, till exempel Carrols (sedemera Clock), men oftast på McDonald’s på Kungsgatan.

Bland de många främmande vuxna Reine mer eller mindre frivilligt söker sig till i boken finns ett raggargäng, som inte är annat än en kriminell liga som terroriserar sin lamslagna omgivning. Eftersom det här är en tid jag själv inte upplevt lyssnade jag med stora öron och ögon när min kollega i Stadsmuseets Faktarum berättade om sitt besök på då helt nya McDonald’s på Kungsgatan, då just ett raggargäng kom in och tog över. Bland annat stal de kollegans kompis pommes frites.

MDXIII Jag är kvar, personalen är borta

20140411-170304.jpg
Jag gillar att vara stamkund. Att personalen på Kafé Ryssgården vet att jag kommer att vilja ha jasminte på maten och lägger fram en tepåse på min bricka.

Nu har stället bytt regi. De nya vet inte vad jag vill ha – förstås – och det jag vill ha finns inte ens i sortimentet. Testade Ginger & Honey, men det är inte samma sak.

MDXII Lunchkonsert med damkör

20140410-233520.jpg
Det är läcker akustik i Hedvig Eleonora. Jag kan till att börja med säga att jag är glad att den ostoppbara nysningen kom redan innan sångarna i damkören visade sig. Det ekade våldsamt under kupolen.

20140410-233529.jpg
Elin, ena halvan av bloggduon Kära syster, hade nämligen skrivit att hon och den, enligt programmet, internationella damkören skulle hålla en folkmusikinspirerad lunchkonsert i Hedvig Eleonora (och med internationell damkör menas i det här fallet en handfull svenskor, en norska samt tyska utbytesstudenter, om jag förstått rätt). Jag blev förstås nyfiken och är väldigt glad att jag kunde gå. Det var en mycket njutbar konsert – finsk jojk, ungerska barnvisor, sturm und drang och naturromantik – och det gav en extra dimension att sitta och följa med i texthäftet. En av vårvisorna på estniska löd:

Istuksin terve öö
Õites toominga all
Aga need sääsed.

Eller på engelska:

I would sit all the eve
‘neath the rowans abloom
oh but these bugbites.

MDX Lektor i t-shirt

20140408-233912.jpg
En skäggig karl i jeans, t-shirt och sportig långärmad tröja höll kvällens föreläsning på Stockholmskursen, om synen på skolor och skolgång under det tidiga 1900-talet. Hade jag hamnat mittemot honom på tunnelbanan skulle jag aldrig ha gissat att han jobbar som lektor på Historiska institutionen på Stockholms universitet. Inte för att det egentligen var något hos honom som talade emot det, det skulle bara inte passa ihop med mina föreställningar. Och det gläder mig mycket, att nästa främmande bastanta karl i jeans och t-shirt jag möter mycket väl kan vara civilingenjör, jurist eller universitetslektor.

MDIX Sköna söndag – premiär på Strandvägen 1

2014-04-06_Skona_sondag
”Sköna söndag” har dragit igång igen, konceptet som tidigare ägde rum på Berns, där vi satt sena söndagskvällar och tyckte att livet var härligt. Sedan i söndags spelar Joachim Bergström och hans vänner sin soul-funk-repertoar på Strandvägen 1 istället. Det är trängre men ljusare – så länge solen är uppe – och jag fick känslan att publiken är en aning äldre (men precis lika svängig). Visst saknar man dammet, megakristallkronorna och den mörkröda sammeten, och det kändes helt fel att SL-bussar passerade bakom fönsterrutan några meter ifrån bandet, men man vänjer sig väl. Maten var god. Pratakustiken var förfärlig (jag, Sofia, Anna och Christian skrek över bordet). Stämningen var glad och lagom livlig. Miljön smakfull.

2014-04-06_Skona_sondag1
När en av låtarna som varit med tidigare spelades ville Sofia veta vad den hette, men ingen av oss vid bordet kunde hjälpa till. Vi satt nära den bakre änden av baren och Sofia frågade mannen längst ut vid barens kant. Han visste inte och frågade killen bredvid, som inte visste och frågade nästa. Svaret kom först efter spelningens slut, då Joachim Bergström kom fram till bordet och undrade vilken låt Sofia menat. Med gemensamma ansträngningar kom vi fram till att det var ”Home is where the hatred is”, och efteråt var vi ju tvungna att undra om låtfrågan i lagom tempo spritt sig längs med hela baren ända fram till bandet …

Vi tackar för en skön söndag och längtar till nästa.

MDVIII Bara om det gäller Stockholmsundulater

Inte för att jag vill driva med seriösa författare och förläggare, men jag blir ibland smått irriterad och ibland full i skratt när jag läser all reklam för nyutgivna böcker som landar i inboxarna för Sture respektive Slussens bibliotek, båda starkt profilerade. Om vi vill köpa ryska klassiker till stockholmsinriktade Slussens bibliotek? Nej. Och inte undulatböcker heller, hur bra de än är:

”Vi är glada att Stockholm har köpt in vår nyutkomna bok ‘Undulaten som sällskapsfågel – en färggrann liten personlighet’. Vi hoppas att de av era bibliotek som ännu inte har köpt in undulatboken, frågar de bibliotek som redan har köpt in boken, vad de tycker och anser om kvalitén på boken. Det vore ju tråkigt om ni skulle missa tillfället att delge era låntagare en modern undulatbok som passar hela familjen, även barn från 10 år och uppåt.”

Gör lite research samtidigt som ni samlar på er biblioteksadresser. Det skulle uppskattas.

MDVI Morgonhälsning från mitt undermedvetna

Vaknade just en solig sommarmorgon på en stenhäll vid sidan av en ladugårdsvägg där det växte hallon och vimlade av surrande bin. Kollade mobilen. Ett mail hade kommit från den kursansvariga på Historiska institutionen, som skrev att min lilla film – en uppgift i kursen Stockholms historia – i hård konkurrens vunnit en internationell tävling och blivit översatt till engelska. Den engelska speakertexten var bifogad, samt ett inscannat handskrivet brev från kungen med varma gratulationer. Han tyckte filmen var jättebra. Tyvärr fick jag inte läsa allt han skrivit, eftersom brevet var bitvis censurerat. God morgon!

MDV Sötsaker och Seinfeld

20140406-223634.jpg
I går var det födelsedagsfest hos Anders, en trevlig tillställning som man på förhand vet kommer att innefatta en första klassens kakbuffé. Men tro det eller ej – kakorna, tårtorna och bakelserna var inte höjdpunkten. Jag hamnade bredvid ett Seinfeld-fan! Med samma grad av besatthet som jag själv!

De flesta av gästerna hörde till en av två kategorier, Korskyrkanfolket, som jag själv tillhör, och salsafolket, som Anders dansar med. Jag fick en golvplats bredvid salsa-Johanna. Av någon anledning nämnde hon Seinfeld, med en lite frågande min, som i ”om du känner till den serien”. ”Jag har sett vartenda avsnitt tjugosju gånger!” drog jag till med, och vi båda insåg att vi hade en likasinnad framför oss. Det var lite som i Seinfeld-avsnittet där Jerry äntligen erkänner att han följer Melrose Place och han och vännerna kan börja diskutera dess karaktärer. Jag och salsa-Johanna pratade livligt och ingående om de fyra huvudpersonerna, aspekter på manligt och kvinnligt, den typiska Seinfeld-humorn, seriens utveckling – och hur fullständigt platta och intetsägande serier som Vänner är i jämförelse. (Förlåt Vänner-fans, för att jag skamlöst dissar er med jämna mellanrum. Jag har faktiskt tittat en del på Vänner. Men det är ett blekt substitut.)

Var finns egentligen alla Seinfeld-älskare? I Sverige, menar jag, och helst i Stockholm. Som vill ha heldagsmaraton och fördjupa sig i storylines och dialoganalys. Hör av er!