MDCXCIX Hämndens Gud

”Herre, du hämndens Gud,
du hämndens Gud, träd fram!
Res dig, du jordens domare,
straffa de högmodiga som de förtjänar!”

Mer i samma stil följer i Psalm 94. ”Herren är min herde” läser man gärna, men de hämndlystna psalmerna, om Guds vrede och dom, citeras knappast särskilt ofta. De är lite dålig reklam för Gud.

Men ändå inte. Alls. Under sommaren, när det började rapporteras om Islamiska staten och hur de mördade kristna och andra med en trosuppfattning som avvek från radikal islam, började jag ta till mig de uråldriga bönerna till den Gud som älskar människor men inte tål människors avskyvärda handlingar och låter dem få dramatiska konsekvenser. Den avsky jag själv kände – och fortfarande känner – inför det systematiska våldet matchades i psaltarverserna.

”Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din egendom.
De dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa.”

”Skulle han som gett er öron inte höra,
han som skapat ögat inte se?
Skulle han som fostrar folken inte straffa,
han som undervisar människorna inte veta?
Herren känner människornas planer,
han vet att de är idel tomhet.”

”De gaddar sig samman mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
Men Herren är min trygga borg,
min Gud är min klippa och min tillflykt.
Han skall straffa dem för deras brott
och krossa dem för deras ondska.”

För några veckor sedan startade jag och två till en liten bönegrupp. Vi har ännu inte riktigt format innehållet i våra träffar, men som en start har vi valt ut bibelställen och delat tankar kring dem. Till förra träffen valde jag just Psalm 94 och till kvällens ytterligare en Psalm, nummer 63, som börjar:

”Gud, du är min Gud,
tidigt söker jag dig,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
i ett torrt land,
som försmäktar utan vatten.”

Den innehåller ganska svulstiga uttryck, men de första orden är de bästa, ”Gud, du är min Gud”. Enklare än så blir det inte. ”Pappa”, säger treåringen som kryper upp i knät, ”du är min pappa”.

Och det är samma pappa genom hela Psaltaren. Han tar gärna upp sina människor i knät, men när de organiserar sig för att mörda varandra sitter han inte kvar i mysfåtöljen.

MDCXCVIII Tavlor och skulpturer för trångbodda

IMG_7646.JPG

Att en utställning av verk i mindre format kallas ”Tavlor och skulpturer för trångbodda” tilltalar mig, föremålen får ett slags konkret funktion att se framför sig.

Jag var med en kort stund på Rebecka Lagercrantz vernissage på Sturebibblan, när den precis officiellt hade börjat, tillsammans med ganska många andra som hunnit dyka upp och fler gäster var på väg. Min kollega Lisbeth hade ordnat med festlig vernissageförtäring. Medan jag satt på kvällens föreläsning på Ukraina-kursen lär de ha haft fullt hus.

MDCXCVII Fönsterarbete

IMG_7633.JPG

Jo, jag uppskattar verkligen att huset jag bor i underhålls och är också tacksam att det är föreningen som anlitar hantverkare – men jag ogillar starkt att lämna ut min nyckel inför ett arbete som utförs lite då och då under flera veckors tid. Och när som helst under dagen kommer de in i ens lägenhet och kan aldrig på förhand tala om när. Det var inte länge sedan sist och nu var det dags igen.

Den här gången gäller det fönstren. Jag kom hem ganska sent från Englandsresan i går kväll och i morse fick man lov att vara uppe och klädd och ha plockat undan möbler och prylar framför fönstren klockan sju, då hantverkarna gick runt och samlade in nycklar. Jag försökte fråga hur dags under dagen de skulle komma in och påbörja arbetet och mannen utanför min dörr började att, på bruten svenska, förklara vad det var de skulle göra. De får göra vad de vill med fönstren, tänkte jag, smajlade upp mig och försökte igen. ”Hur dags?” Då sa han något som jag tolkade som: ”Om tjugo minuter.” Sedan såg jag inte till dem på nästan två timmar. Efteråt slog det mig att mannen nog inte förstod uttrycket ”hur dags” och istället svarade på hur de skulle gå tillväga och hur lång tid det skulle ta. Lite skämmigt. Det var inte min mening att ifrågasätta deras kompetens. Jag skulle ha testat ”när”, ”vilken tid”, ”vilket klockslag” eller något annat.

Etapp 1 verkar ha bestått i att ytterfönstren plockats bort från alla lägenheter och ställts i trapphuset. Resultat: Höstkylan rakt in i hemmet.

MDCXCVI Försenad men effektiv

IMG_7617.JPG

På väg till Heathrow. National Express-bussen är en halvtimme sen, men jag är incheckad och klar och hoppas att köerna på flygplatsen inte är alltför våldsamma. Sitter mittemot en grupp på fyra pensionärer som dricker kaffe, äter trekantsmackor och pratar Bristolmål. Själv har jag dansk choklad från Sverige och på tok för många sidor kvar i boken jag och Salomon leder litterär salong om i morgon kväll. Kan bara tillåta mig att ana det gröna landskapet utanför fönstret. Dags att åter bege sig till Nigeria och en av Umuofias nio byar vid tiden före missionärernas ankomst.

MDCXCV Overheard in Waitrose

När jag var här i Bristol senast, då vi under turen till Bath handlade i mataffären Waitrose, fick jag lära mig att den rankas högst, rent statusmässigt, av alla mataffärskedjor. Inför dagens utflykt till Wells, där det också finns en Waitrose, fick jag ytterligare insikt när Maria läste högt från Facebook-sidan ”Overheard in Waitrose”. Till exempel:

”Please don’t rummage in the reduced bin darling, someone from the golf club might see you.”

Eller:

”Mummy, are we doing shopping for the boat as well?”

MDCXCIV Blandade pengar

IMG_7192.JPG

Englandshelg. Har för tredje gången checkat in i mitt rum hos Maria i Bristol där de gammelrosa tofflorna stod och väntade.

Och på London City Airport i morse hittade jag just en sådan insamlingsbössa som jag räknade med att stöta på i dag, en sådan som tar emot vilken valuta som helst. Med mig hade jag en Forex-ficka med stålar att göra mig av med, från Schweiz, Ungern, Serbien, Kroatien, Albanien, Sydafrika, Swaziland och Moçambique. Nu går de till ett engelskt barnsjukhus.

MDCXCII Storsamling med volontärerna

IMG_7381

Volontärträff i kväll, den tredje så kallade ”storsamlingen”, för oss som är engagerade i ”lunch i gemenskap”, ”jul i gemenskap” och andra satsningar som vänder sig till hemlösa och andra utsatta personer. En och annan var nog där i egenskap av just volontär, alltså privatperson som regelbundet eller då och då är med och serverar mat och liknande, men de flesta hade nog någon ansvarsroll eller samordnande funktion, vissa av oss ideellt – som vi från Korskyrkan – och andra som anställda i olika kyrkor och organisationer.

På de tidigare storsamlingarna har vi fått lite extra kött på benen genom att lyssna på personer som jobbar med sociala frågor på olika sätt, medan den här gången var ett tillfälle att diskutera ideologi – hur och varför hjälper vi, vad kan vi inte hjälpa till med, hur påverkar det oss själva, vilka mål vill vi uppnå? Också intressant. Vår lilla ledargrupp för Korskyrkans luncher har pratat mycket om vad vi står för i det här sammanhanget, och en sak vet vi – ett besök på en lunch är självklart villkorslöst, men fysisk hunger är bara ett av många behov hos våra gäster. Den som vill ska alltid kunna hitta någon som kan hjälpa och stötta på det andliga planet. Annars vore vi inte en kyrka.

I informationen som gått ut stod att vi skulle träffas i Maria Magdalena kyrka och så en adress. Det var inte bara jag som gick till själva kyrkan (dit jag för övrigt kom tidigt och kollade kändisgravar), och det tog en bra stund för oss att med flera personers hjälp hitta fram till församlingshemmet. Vilka lokaler! Jag gillar när kyrkorna i stan visar sig ha lite resurser till sina verksamheter.

IMG_7380

Magnus Helmner började och slutade med gitarren.

MDCXCI Ukrainakursen är igång

IMG_7357.JPG

Jag räknar ner till tisdagskvällar, då jag får åka ut till universitetet och gå på föreläsningar i kursen ”Ukraina igår och idag”, som nu äntligen har börjat. Förra veckan var det en trivsam introduktionsföreläsning som tog upp smakprov på blandade ämnen – Ukrainafakta i siffror, klimat, export, svenskukrainska beröringspunkter – och det hela var så pedagogiskt och basic att jag satt och hoppades att kommande föreläsningar skulle vara ganska mycket djupare. Nu vill jag ha tillbaka den första föreläsaren. Kvällens pass, om Ukrainas historiska relationer till kringliggande länder, var så snårigt att jag inte bara tappade tråden utan misstänker att det inte fanns någon. Förmodligen hade det att göra med den vanliga missen att ett komplext skeende förenklas genom att de viktigaste punkterna presenteras och de logiska sambanden mellan dem hoppas över. Vet man inget om ämnet sedan innan förstår man alltså ingenting. Men många kursdeltagare är både pålästa och engagerade i Ukrainas sak, det märks tydligt på frågor och kommentarer, och sporrar mig att ta reda på mer. Mina förkunskaper om Ukraina? Närapå obefintliga.

MDCXC Återbesök på Centralbadet

IMG_7349.JPG

Av thaimassösen på Centralbadet får man de bästa komplimangerna: ”Har du klippt dig? Du ser ut som en plins!” Och den bästa nackmassagen. Extra plågsam den här gången, visserligen – på en punkt strax under bakhuvudet på vänster sida och en annan närmare axeln på höger sida – men det är bara att genomlida. Efteråt är det hur bra som helst.