MDCXCIX Hämndens Gud

”Herre, du hämndens Gud,
du hämndens Gud, träd fram!
Res dig, du jordens domare,
straffa de högmodiga som de förtjänar!”

Mer i samma stil följer i Psalm 94. ”Herren är min herde” läser man gärna, men de hämndlystna psalmerna, om Guds vrede och dom, citeras knappast särskilt ofta. De är lite dålig reklam för Gud.

Men ändå inte. Alls. Under sommaren, när det började rapporteras om Islamiska staten och hur de mördade kristna och andra med en trosuppfattning som avvek från radikal islam, började jag ta till mig de uråldriga bönerna till den Gud som älskar människor men inte tål människors avskyvärda handlingar och låter dem få dramatiska konsekvenser. Den avsky jag själv kände – och fortfarande känner – inför det systematiska våldet matchades i psaltarverserna.

”Herre, de krossar ditt folk,
de förtrycker din egendom.
De dödar änkor och främlingar
och mördar de faderlösa.”

”Skulle han som gett er öron inte höra,
han som skapat ögat inte se?
Skulle han som fostrar folken inte straffa,
han som undervisar människorna inte veta?
Herren känner människornas planer,
han vet att de är idel tomhet.”

”De gaddar sig samman mot den rättfärdige
och dömer den oskyldige till döden.
Men Herren är min trygga borg,
min Gud är min klippa och min tillflykt.
Han skall straffa dem för deras brott
och krossa dem för deras ondska.”

För några veckor sedan startade jag och två till en liten bönegrupp. Vi har ännu inte riktigt format innehållet i våra träffar, men som en start har vi valt ut bibelställen och delat tankar kring dem. Till förra träffen valde jag just Psalm 94 och till kvällens ytterligare en Psalm, nummer 63, som börjar:

”Gud, du är min Gud,
tidigt söker jag dig,
min själ törstar efter dig,
min kropp längtar efter dig,
i ett torrt land,
som försmäktar utan vatten.”

Den innehåller ganska svulstiga uttryck, men de första orden är de bästa, ”Gud, du är min Gud”. Enklare än så blir det inte. ”Pappa”, säger treåringen som kryper upp i knät, ”du är min pappa”.

Och det är samma pappa genom hela Psaltaren. Han tar gärna upp sina människor i knät, men när de organiserar sig för att mörda varandra sitter han inte kvar i mysfåtöljen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s