”¡Hola!” sa Cervantes-institutets bibliotekarie och tog mig för en spanjorska, när jag kom för att återlämna en tysk bok, en tysk film och några tyska skivor tillhörande Goethe-institutet.
Deras gemensamma bibliotek Läsesalong Pilen har så bra öppettider att jag hinner dit efter att ha stängt på Sturebibblan.
Min servicegrupp har fikaansvar den här veckan.
Efter en oväntat lång renoveringsperiod kan vi äntligen ha gudstjänst i stora salen igen. Bön pågår.
Just den här söndagen – jag tror det är den första varje månad – har vi nattvard. Gläder mig åt att liljorna ändå ser ganska maffiga ut, med tanke på att det var de enda vettiga blommor jag kunde hitta på Hemköp tvärsöver gatan. Och då var ändå två av blommorna avbrutna och fick kastas bort.
Önskar att jag kunde återge predikan också, men då satt jag och var foajévakt. Tur att man kan lyssna i efterhand.
Stadsmuseikollegan Anna Seidevall-Byström har haft vernissage i dag på lilla Galleri Korn vid Hornstull. (Här ses den stolta konstnärinnan längst till höger.)
När man hämtat sig från förskräckelsen över den smått obehagliga docksamlingen mitt i rummet kan man med behållning titta på de små och stora fotografierna, också med docktema. Några blev sålda på stört.
Man vill ju passa på att se sig omkring medan de mångfärgade löven sitter på träden, men de är fina på backen också.
På min tid som student, förstår ni, behövde man en tjock svensk ordbok och en lika tjock svensk-engelsk och engelsk-svensk sådan. Mina hade grälla färger som jag inte var så förtjust i, så jag slog in dem i guld- respektive naturfärgat papper och satte dit små dekorationer på ryggarna, som snart blev skavda i kanterna.
Nu, eller egentligen sedan länge, har de gjort sitt. Stadsmissionen nästa. Kanske finns det en och annan skön retrostudent där ute som vill ha dem för någon tia.
Med gamla och nya smaker. Gillas.
Ida Jessen i samtal med Harald Hultqvist på Bibliotek Plattan. Ett alldeles lagom program på trekvart, på skandinaviska, om Ida Jessens novellkonst, om att noveller måste sluta på exakt rätt ställe, om att skriva respektive översätta skönlitteratur och om skillnaderna mellan danska och svenska. Harald skröt med att han läst Idas novellsamling Postkort til Annie på danska, vilket hade gått bra, men talad danska är det värre med. ”Ja”, erkände Ida, ”det är för att vi hugger av orden, men” – sa hon vänd till publiken – ”i den skrivna texten är alla bokstäver med!”
På frågan om hon kommer att få Nordiska Rådets Litteraturpris svarade Ida Jessen tvärsäkert nej. Hon är en av de nominerade som kommer att samlas för prisutdelningen i Stadshuset i morgon.
Henry bände upp takluckan och steg ut på taket.
”Ta det piano nu, grabben”, uppmanade han.
”Lita på det, jag har höjdskräck.”
”Det har väl alla poeter. Min bror, Leo, han får svindel bara han tittar på en jordglob. Det är sant! Han kan svimma av vad som helst.”
Nu är det Gentlemen för hela slanten inför torsdagens läsecirkel. Man hittar minst ett bra citat per sida.
När Lena och jag tittat färdigt på Downton Abbey i förrgår skulle vi titta på något som var kortare än en långfilm, och det blev den timslånga föreläsningen av Hans Rosling, professor i internationell hälsa, som på utmärkt engelska med skojig svensk brytning gör statistik och framtidsprognoser begripliga. Från nostalgiskt kostymdrama rakt in i verkligheten, med andra ord.
Föreläsningen vill gärna säga att ”det är inte så illa ställt med världen som du tror”, och på sätt och vis lyckas den, man får titta på den positiva utvecklingen i fråga om analfabetism, livslängd, familjeplanering och annat. Sedan finns det ju också en hel del kvar att jobba med.
Den senaste veckan har jag sett om Downton Abbey säsong 3 och det julavsnitt som följde för att fräscha upp minnet, därefter osedda säsong 4 och dess julavsnitt, för att i går komma ikapp helt hemma hos Lena, där vi såg avsnitt 1 och 2 av just nu SVT-sända säsong 5 (som också går i engelsk TV med två avsnitts försprång). Självklart tittade vi också på TV-cirkeln, det korta nördprogram som visas direkt efter veckans Downton Abbey-avsnitt, med analyser, spekulationer, åsikter och känslor kring intriger och figurer.
Och så nu i kväll avsnitt 3, varpå jag twittrade loss med hashtagen #tvcirkeln tillsammans med för mig okända människor samt TV-cirkelns programledare Johanna Koljonen. Antalet aktiva personer var precis lagom för att det varken skulle bli stiltje eller kaos, jag tror att alla som ville fick komma in i värmen och vara delaktiga i små trådar – vem ska Mary gifta sig med? Vem tog Mr Green av daga? Och hur mår Edith egentligen?
Theomis 