Favoritbutiken Plezuro har flyttat från Rörstrandsgatan till Upplandsgatan, nära Odenplan. Har inte riktigt smält detta än. Men jag tittade in så här på invigningsdagen och köpte en bokmärksblommig ärmlös klänning. Nej då, jag kommer inte att vänta till maj innan jag börjar använda den, tillsammans med lämpliga extraplagg fungerar de tunnaste klänningar året om.
Kategoriarkiv: Bild
MCDXXXI The Emperor och – på efterfesten – Lureena
För precis en vecka sedan hade The Emperor urpremiär på Operan och jag och Anna var där, även på premiärsamtalet innan. När de båda koreograferna bakom kvällens dubbelföreställning berättade om sitt respektive verk var det lätt att tro att Jo Strømgrens socitetsfest skildrad genom klassisk balett skulle vara enkel att ta till sig och tycka om, medan Örjan Anderssons mer moderna dans till Beethovens Kejsarkonsert skulle bli en utmaning. Spännande nog hade de ännu inte sett varandras verk.
Det blev – i min smak – helt tvärtom. Först ut var Örjan Anderssons ”Exposition and the body”, som inleds med att scenen kryllar av dansare i svarta trikåer, därefter dansar ett par i lång klänning respektive vid rock ett känslosamt stycke och slutligen är samtliga dansare tillbaka, alla i rock eller klänning. Vid scenbytena byts också bakgrunden ut i och med att det röda draperiet effektfullt faller för att blotta ett grönt, som senare också faller för att avslöja råa lampor. Musiken under det ensamma parets dans var kalasfin, och det var överlag en lagom dramatisk estetik som tilltalade mig mycket.
Efter pausen – vi pressade in oss i guldfoajén som alla andra – fick vi se ”Gaîté Suédoise”, där unga kvinnor och män, uppklädda till tänderna, dansar, festar, umgås och skämtar i slottsmiljö, på ett plumpt och pinsamt sätt. Två tjänsteandar, en kvinna och en man, kontrasterar både genom att de visar varandra riktig ömhet och att de är klädda i maximalt färglösa kläder. Det hela spårar ur i brutala övergrepp, där uppassarna är offren, och som slutscen dyker kungen och drottningen upp, som två parodiskt vinkande silhuettfigurer. Festfolket skärper genast till sig och hälsar vördnadsfullt. Sammanfattningsvis: För mycket buskis och burlesk och övertydlighet.
Efter föreställningen myllrade vi ut ur salongen tillsammans med en lång rad pratglada personer som vi antog var släkt och vänner till dansarna och som precis som vi satt långt fram på parkett. I den bistra kylan gick vi i riktning mot Norrbro, och jag var tvungen att tjoa lite om att dansaren Nadja Sellrup, som varit med i verk nummer ett, hade favoritmarkerat den glada tweeten jag skrivit i pausen, men sedan bytte vi fokus och ställde om från premiärlejon till pubpublik. På Wirströms på Stora Nygatan, en trång, sorlande och vindlande lokal, letade vi oss ner till källarvalven och bluegrassbandet Lureena, där Annas syster Elin är med som sångare, violinist och, får man väl säga, kapellmästare, eftersom det var hennes jobb att hålla ordning på resten av bandet, under spelande och under paus. Låtskrivare är också ett uppdrag, som hon visserligen delar med andra i bandet samt bland andra Dolly Parton.
Det var väldigt kul och medryckande, några glada bitar och andra mer smäktande, skön stämsång och lite tvekande insatser från musiker som helt nyligen hoppat in i gruppen. Förutom sången var det lätt att uppskatta den tyska banjospelaren med stormhatt. Jag och Anna hamnade dessvärre bakom en bastant pelare med ett antal hundra år på nacken, men i pausen tråcklade vi oss fram för att passa på att prata med Elin och upptäckte då en soffa där vi kunde sitta bakom basisten. Man såg inte bandet så bra, men hade desto bättre uppsikt över publiken, som både spontandansade och sjöng med.
Svenska Dagbladets tentakler sträckte sig inte så långt som ner i Wirströms källare den kvällen, men The Emperor recenserade de.
MCDXXX Modern Seinfeld
Följer du Modern Seinfeld på Twitter? Ett helt fantastiskt konto för oss som vägrar acceptera att Seinfeld-eran tog slut.
Men att lägga ner serien var en nödvändighet, säger Jerry Seinfeld i ett avsnitt av Comedians in Cars Getting Coffee: ”We didn’t want to do Kramer’s 50th birthday party.”
Okej då, säger jag, och ser istället om ett par klassiska avsnitt för tjugonde gången.
MCDXXIX Brödbod vid Köpmantorget
Dagens roligaste fråga i Faktarummet & Slussens bibliotek kom från kvinnan som undrade vad det tidigare var för verksamhet i hennes butikslokal vid Köpmantorget i Gamla stan. Hon hade hört talas om ett schweizeri, alltså café med alkoholservering.
Det närmaste min kollega kom var den här sekelskiftesbilden där det framgår att bröd från Karl Fribergs ångbageri sålts i lokalen, men de tittade också på en hel del annat material. Kollegan och frågeställaren överträffade varandra i entusiasm och pratsamhet. Tur att det var en lugn kväll, så att nästan obegränsat med tid och arbete kunde läggas på frågan.
MCDXXVIII Vårutgivningen
Nu har vi varit på förlagens presentationer av sin aktuella utgivning igen, vända till oss bibliotekarier inom Stockholms stadsbibliotek. Största behållningen: Tranans förlags presentation av sina intressanta titlar, novellsamlingen ovan som vi fick varsitt exemplar av och Majgull Axelsson som för Brombergs förlags räkning berättade om sin nya bok om en romsk kvinnas brutala bakgrund. Oerhört känslosamt. Viktigt.
MCDXXVI Barnens ö!
Nu är det officiellt – årets ”Stockholm läser”-bok är PC Jersilds roman Barnens ö från 1976. En ny pocketutgåva med förord av Jenny Jägerfäld har precis kommit ut. Sätt igång och läs! Inom kort kommer läsecirklar och andra aktiviteter kring boken att dras igång runtom i Stockholm.
Och ja, jag har stolt plockat fram mitt gamla signerade exemplar.
MCDXXV NuDå! Stockholm
NuDå! Stockholm är en bra bok med ett besvärligt namn (hur ska man uttala det?). Det är en i raden av Stockholmsfotoböckerna som är uppställda efter modellen gammalt foto och modernt foto från samma plats, sida vid sida på ett uppslag. Enkelt och oerhört effektfullt för den som är nyfiken på hur staden tedde sig för dess invånare för kanske 100 år sedan. Ambitionen att ta konceptet ett steg till, genom att märka ut detaljer som återkommer både på den gamla och den nya bilden, trots att miljön förändrats mycket, tycker jag dessutom har lyckats. Resultatet är pedagogiskt och tankeväckande.
De flesta bilder kompletteras med en kort beskrivande text eller ett citat, som i fallet med Katarina brandstation ovan, där man satt in ett stycke ur En södergrabb berättar – barndomsminnen och bilder från 1880-talets Stockholm av Harry Sandberg. Man kan nog lugnt säga att Sandbergs memoarer, som gavs ut 1957, inte är en av de mer kända Stockholmsskildringarna, och ändå har man valt att plocka några rader ur den boken. Dessutom exakt samma rader som jag för några år sedan valde ut för att förstärka ett annat, liknande foto från Katarina brandstation som ligger i Stockholmskällans databas.
Coincidence? I think not. Men att inspirera är Stockholmskällans syfte, så jag ser lånet som ett bra betyg på utfört arbete.
MCDXXIII Salladsbord
Extra fräscht salladsbord när man är första lunchgästen för dagen. Kafé Ryssgården i Stadsmuseet har definitivt vunnit på bekantskap de senaste månaderna.
MCDXXII Ett bibliotek här?
Det spelar nog ingen roll hur vi skyltar – Sture biblioteks placering och existens nere på Östermalmstorgs tunnelbanestation har överraskat förbipasserande i snart fem år. Det går knappt en dag utan att någon förstagångsbesökare utbrister att det inte kan vara möjligt att vi funnits där så länge.
I dag hade vi en besökare i den kategorin och även en annan, nästan lika vanlig typ, nämligen besökaren som tror att han eller hon befinner sig på Östermalms bibliotek.
Vi hade också en tjuv. Det är betydligt ovanligare. En tjej och en kille satt vid datorerna och när de gick tog killen med sig en annan datoranvändares täckjacka. Hon märkte det och skyndade efter, varpå killen släppte jackan på golvet medan han och tjejen ökade farten och sprang ner för trappan. Jackans ägare skrek upprört efter dem.
I övrigt var det studenter, ett par av mina favoritstammisar, två udda farbröder som skulle kopiera papper och uträtta diverse andra ärenden, en kändis, grabbarna som hänger vid PressDisplay-skärmarna och läser utländska tidningar, möjligen polska, några småbarnsföräldrar samt en stadig ström övriga boklånare med eller utan behov av hjälp att hitta det de söker.
MCDXX Slussens biblioteks vårprogram
Välkomna till Slussens biblioteks litterära program! Som vanligt handlar allt om Stockholm.
På läsecirkelsidan kommer först två deckarprogram som vi arrangerar med tanke på ”Skuggsidan – en utställning om gatans brott”, som öppnar 1 februari på Stadsmuseet. Jag och mina bibliotekskolleger har förhandskollat några av utställningsföremålen, som då befann sig i museets magasin i Frihamnen.
Därefter en ”Stockholm läser”-cirkel – en knapp vecka kvar till avslöjandet av årets bok. Det här är första året jag har fått veta i förskott vilken bok det kommer att bli. Många andra medarbetare, precis som jag själv i fjol, planerar nu för diverse ”Stockholm läser”-aktiviteter, utan att veta vilken titel det gäller.
Allra mest unika blir nog de sista två cirklarna. Den första av de böckerna, Drömlandet, kom 1909 och den andra, Fosterbarn, kom på 1950-talet, men utspelar sig i Stockholm från 1880-talet och framåt, och miljön vi kommer att befinna oss i under cirkelkvällarna är museilägenheten Stuckatörens våning, inredd som under 1800-talets slut.
Bokluncherna blir spännande. Den första är ganska snart, och jag har inte läst böckerna jag ska prata om. Till tillfället därefter är det inte heller så mycket tid, och jag har bara funderat på programidén i teorin, att det nog borde gå att hitta tre romaner, skrivna för länge sedan eller moderna som utspelar dig i förfluten tid, som man kan berätta om utifrån gamla foton och annat material i Stockholmskällan. Men vilka … Det blir lika intressant för mig som för alla andra!
Deckare nummer två, den om Akademimorden, har jag helt överlåtit åt en kollega, men de övriga programmen kommer jag att hålla i, på egen hand eller med sällskap.
