MCCCLXXXII Stadsmuseet från insidan

20131215-152021.jpg
Jag har sagt det förr och kommer att säga det igen: Det är kul att jobba på museum. Just nu sitter jag här i Faktarummet och följer två medarbetare som platsbestämmer den stora bilden ovan. Det söks i databaser och slås i böcker. En spännande process som pågått en bra stund.

20131215-152033.jpg
Häromsistens var jag, som obligatorisk fortbildning, tyckte museikollegan jag jobbade med den dagen, på en av de öppna visningarna av utgrävningen som pågår precis här utanför museet. Nere i gropen finns flera lager kullerstensgator från olika århundraden och en välbevarad bakugn från 1600-talet, men allra mest spännande var kakelugnsbiten från 1500-talet, som guiden hade i sin hink med fynd. På framsidan syntes en del av ornamenteringen i form av en fjäril och på baksidan fanns tre gropar, där kakelugnsmakaren tryckt till med fingrarna. Biten gick runt bland åhörarna, och jag tror att nästan alla tog av eventuella handskar och vantar och satte dit fingrarna där kakelugnsmakaren haft sina.

När jag skulle gå hem samma dag upptäckte jag att fyndhinken stod i ett personalutrymme på väg mot utgången, och jag kunde inte låta bli att plocka fram kakelugnsbiten för att känna på den en gång till. En häftig tidsresa.

Men häftigast hittills kan vara besöket i Stadsmuseets magasin i Frihamnen, där vi Slussens bibliotek-bibliotekarier bland mycket annat fick titta på föremål till den kommande utställningen om brott i Stockholm, kallad ”Skuggsidan”. Vid gamla handfängsel och andra obehagliga redskap, som det som användes för att spänna fast en person vid en skampåle, fanns ett bödelssvärd från 1600-talet.

”Man skulle vilja lyfta det!” sa kollegan Annika om svärdet. ”Man blir nyfiken på tyngden.” ”Vill du lyfta det? Jo, det går bra”, sa antikvarien varpå Annika direkt sträckte sig mot svärdet. ”Nej!” ropade antikvarien och sträckte fram ett par vita handskar.

Jag tog också chansen att hålla i svärdet (var vänlig ignorera dubbelhakan på bilden, där jag med största fokus balanserar klingan). En läcker känsla, om man tänker på svärdets ålder, men inte om man funderar närmare på användningsområdet.

Alldeles nyss kom mina begåvade medarbetare för övrigt fram till att fotografiet ovan föreställer Kungsgatan från Kungsholmssidan, med en skymt av Kungsbron längst till vänster.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s