Utställning, konstnär och, ja faktiskt, en konstköpare redan några minuter före vernissagestart. Linda Leinestrand ställer ut tuschteckningar, i tavelform och tryckta på egensydda handdukar och kuddfodral. Känns lite som att vi har öppnat designbutik.
Har blivit avlöst i informationsdisken, sitter och fikar och är nöjd med den senaste uppdateringen på Sturebibblans Facebook-sida.
Har fått en ny kompis på gymmet, en asiatisk kvinna som precis som jag både brukar gå på corepasset och pilatespasset direkt därefter, såvida det inte är någon annan än vår favoritinstruktör, då räcker det med det ena. Vi har båda också svårt för den nya pyramidövningen, som tar för hårt på handlederna.
Nu på väg hem efter att ha tryckt i mig hela den lilla påsen med Waitrose Peanut Crackers.
… har redan kommit fram på Vasagatan.
Det här gjorde mig glad. Känns som en liten present, trots att det är en lånebok.
I måndags kom en av våra stammisar in på Sture bibliotek och berättade om hur hon på tillkännagivandedagen hade kommit över ett exemplar av en av Patrick Modianos romaner på Bibliotek Plattan. Hon undrade om jag hade läst någon, vilket jag inte har, och därefter om jag fått tag på någon, men nej, sa jag, jag fick lov att ställa mig i kö till en lånebok som alla andra och det lär dröja innan jag får den. Det dög inte, tyckte hon, jag borde verkligen få ett exemplar att läsa, så hon skulle snabbt läsa ut den bok hon hade hemma, Dora Bruder, och komma över med den i veckan. I dag, när jag bemannade på Slussens bibliotek, kom hon som utlovat, överlämnade den och beskrev berättarstilen, språket och handlingen. Ser nu extra mycket fram emot min första Modiano.
Välkomna! Särskilt till cirkelträffen om Gentlemen, som är först ut och den jag själv leder.
Veckans The New Yorker-omslag tilltalar mig omåttligt. En av mina favorittecknare har tecknat min favoritårstid, favoritmiljö, favoritsysselsättning och … ja, mig, måste det ju vara.
Under rubriken Cover Story kan man läsa att personen på bilden ursprungligen höll i en läsplatta.
Tegelstenen har anlänt, Klas Östergrens Gentlemen och Gangsters i en volym. Eftersom jag leder läsecirkel om den förstnämnda snart högg jag tag i den när den kom med posten hit till Sturebibblan tidigare i dag, men jag har redan fått släppa den. En av våra stammisar dök nyss upp, hon hann inte anmäla sig till någon av höstens litterära salonger innan samtliga var fulla, så jag tipsade istället om Slussenbibblans Östergren-cirklar, som hon genast hakade på. Inte kunde jag då klamra mig fast vid boken. Hon fick låna den och jag återgår till den digitala versionen, som jag redan hade börjat på.
(Jag som gillar e-böcker – varför ville jag ens ha den tryckta, undrar ni. Jo, eftersom jag läser den för jobbets räkning är det bra att kunna läsa på jobbet, och om jag då sitter med näsan i mobilen ser det för besökarna ut som att jag Facebookar eller fördjupar mig i privata sms. Bättre då att det syns vad jag gör.)
Klockan är massor, jag Facebook-pratar med Noomie i Tumba, Anders i Solna och mamma i Colorado och kan inte sluta titta på den norska TV-serien ”I motorriksha genom Indien” eller, på originalspråk, ”Team Bachstad i India”. Fjärde och sista avsnittet sändes på SVT1 i dag, men jag började från början på SVT Play och noterar att första avsnittet kan ses där i nio dagar till, men på NRK:s motsvarande sida finns inget slutdatum. (Och de pratar riktigt begriplig norska, även om det är bekvämt med svensk text.)
Jag vill också korsa Indien i motorriksha, gärna tillsammans med de här två norska gubbarna. Nu vore jag ingen tillgång rent rikshamässigt – kan varken köra eller meka – men jag är rätt bra på högläsning och skulle kunna följa med i egenskap av ljudbok, tänker jag, under de många timmarna längs indisk landsväg.
Theomis 