Författararkiv: Sandra

MDLXXXIV 3D-printat

Häromsistens fick jag ett meddelande från min kusin Emma om att någon från Stadsbiblioteket besökt hennes nya arbetsplats, 3DVerkstan, och pratat om hur man skulle kunna jobba ihop. Själv jobbar jag inte med den delen av biblioteksverksamheten, makerspace-grenen, men när jag fick frågan om ett studiebesök skulle vara kul tackade jag självklart ja. I morse gick jag runt och tittade på diverse prylar i olika material, 3D-printade, allt från lustiga gubbar och leksaksliknande grejer till praktiska föremål, som modeller för arkitekter och till och med en handprotes. Det känns verkligen som en revolutionerande teknik i sin linda.

MDLXXXIII Det anade inte Björn Skifs 1977

I kväll var det Seriedebutbar på Stadsbiblioteket, det återkommande evenemanget där debuterande serieskapare intervjuas om sina verk. Serieälskaren Patrik höll i trådarna.

Ett av de roligaste inslagen, om man frågar mig, var när en av serietecknarna, som svar på frågan vad han har på gång nu, berättade att han håller på att skapa ett antal serieberättelser utifrån konvolutbilden till Björn Skifs skiva ”Watch Out!”. Han beskrev hur den såg ut, Björn Skifs vid hissen och personen i trappan, vars gest han härmade. Jag kunde inte låta bli att googla fram bilden. En så härligt random inspirationskälla.

”Watch Out!” kom 1977. Här finns smakprov.

MDLXXXII Inför Vietnam 7: Planen fastställs

Det börjar närma sig. Om precis en månad har vi vår första dag i Ho Chi Minh City. Under kvällens resplanering har vi både konkretiserat idéer vi haft länge och spontant kastat fram nya förslag för att strax därpå helt sonika maila iväg en bokning.

Även om Vietnam lär ha en stadig ström av både paketresenärer och backpackers – vi inbillar oss inte att vi är något slags pionjärer från våra breddgrader – är skillnaden ändå tydlig om man jämför möjligheterna att onlineboka boenden, transporter och aktiviteter med andra länder jag rest till. Hade vi haft ett par månader på oss att upptäcka landet hade vi kunnat improvisera, men nu blir det bara tio dagar på plats och ska vi kunna maxa dem behövs en plan i alla fall för de stora dragen, så förhandsbokad som möjligt. Av oss själva, alltså, inte en researrangör. Vi vill både behålla vår frihet och spara pengar. Flera kombinerade källor – guideböcker, Tripadvisor, privata bloggar och en av de två Airbnb-värdar vi bokat rum hos i Ho Chi Minh City – har nu gett oss de ledtrådar som behövdes för att också vår rundtur utanför storstaden ska börja ta form. Att upptäcka Mekongdeltat är ett måste.

MDLXXX Gå Sion din konung att möööta!

Varje år sätts en adventskör ihop i Korskyrkan. Vem som helst kan vara med, kören övar två gånger och sjunger sedan en uppsättning psalmer och sånger första advent. Årets kör var lika bra och låtarna lika pampiga som vanligt.

Första advent-gudstjänsten i övrigt:
– Pastor Richard inledde predikan med att berätta om Gator Boys, enligt Richard ett TV-program med ”tre lurviga amerikaner” som fångar in alligatorer med bara händerna. (Avsedd parallell: Att leva livet utan någon som helst säkerhetsmarginal på olika ansträngningskrävande områden. Sällan klokt. Om du inte är en av ytterst få som besitter förmågan – försök inte vara en gator boy. Predikan finns att lyssna på här, ”Gör plats för Herren.”)
– Föräldrarna hade med sig en ”grannfru”, som mamma sa. Eller närmare bestämt änka. Under kyrkkaffet kom det fram att hon och hennes man var Kungsholmsbor under 60-talet, på John Ericssonsgatan. Det förde mina tankar till det berömda kollektivhuset, med tvättnedkast, centralkök och allt, och minsann, det var där de bodde. Hon hade en gång råkat slänga sopor i tvättnedkastet.
– Under kyrkkaffet råkade också pianisten Simon i trängseln dänga en stol i huvudet på församlingsledaren Maria. Det var ju inte alls roligt, egentligen. Fast ändå lite.
– Jenny H och jag satt som vanligt och bredde ut oss om vår kommande Vietnamresa. Risken är att det bara blir värre efteråt.

MDLXXVIII Konstfacks julmarknad

Så mycket fint och så mycket konstigt på Konstfacks julmarknad. Lotta, Simone och jag pratade effektivt bort kötiden medan tillräckligt många gick ut för att vi i den långa kön i långsamt tempo skulle kunna komma in till den stora hallen med marknadsbord.

Lotta befann sig på hemmaplan och hittade kurskamrater i varje hörn, den som gjort julmarknadsaffischen, den hon samarbetat med under en fotografiuppgift, den som satt och sålde salt- och pepparströare i keramik i form av kaniner.

Vi rörde oss lite backstage också. Här är Lottas skåp.

Här är tryckeriet.

Träslöjdsalen respektive … silikonsalen? Där fanns en rad prylar gjutna i silikon, bland annat kanelbullar och bananskal. Och när vi kollade keramikverkstaden tittade vi in i ett torkskåp med några ännu inte brända salt- och pepparkaniner.

Själv lämnade jag marknaden med två par örhängen.

MDLXXVII Com Hem Play

Nya nöjet – tablå-TV och vissa titta-när-man-vill-program i Play-appen från Com Hem. Några barnsjukdomar har jag redan upptäckt (till exempel visar ”kanalväljaren” samma kanaler flera gånger, för att inte tala om att jag kan se Horse & Country om jag har lust, trots att jag inte har den i mitt TV-utbud), men på det hela taget är det en bra ny service.

MDLXXV Karl-Bertil Jonssons hus

Det här blev mitt andra studiebesök i Filmhuset och dess bibliotek, med en annan grupp kolleger, men man hinner glömma mellan varven och allt som visades upp var inte detsamma. När vi gick ner i källaren, till exempel, såg vi under det här besöket ett objekt lite nonchalant uppställt på en hylla intill en brandsläckare …

… nämligen Karl-Bertil Jonssons hus! Originalet! Ingen av kollegerna verkade riktigt se storheten i detta. Men jag är stort Karl-Bertil-fan och hade inte kunnat få en bättre förtidsjulklapp.