Solen sken under gårdagen, brorsan meddelade per sms att det var perfekt väder för att hjälpa grannen med altanbygge, och var var jag? På en författarintervju. Inomhus givetvis, på Bibliotek Plattan närmare bestämt, men det var inte vilken författarintervju som helst, utan en teckentolkad sådan, ledd av min kollega Patrik, kring en dövhistorisk seriebok.

Seriefestivalen ägde rum i helgen och jag fick in två scenprogram, varav det första var serieskaparen Viktor Jäderlunds, om hans bok Seger, som kommit ut i vår. Han är själv döv och hans serier kretsar ofta kring döva, humoristiskt eller allvarligt. Patrik, som genomförde sin första författarintervju med teckentolk, visade bilder ur boken i kronologisk ordning, varav den första såg ut att föreställa stenåldersmänniskor på jakt, som tack vare tecken kunde kommunicera med varandra på avstånd, och den sista visade Loreen sjungande Euphoria, vars teckentolkning fick uppmärksamhet också utanför rikets gränser. Har reserverat ett låneex.

Som trogen Stockholmsnatt-läsare ville jag förstås inte missa intervjun med Pelle Forshed och Stefan Thungren, som villigt erkände att tioårsjubilerande Stockholmsnatt till stor del handlar om dem själva, och Ellen Ekman, som gör Lilla Berlin, också inspirerad av – precis – henne själv. Och båda serierna skildrar alltså den där individualistiska hipsterkulturen som inga riktiga hipstrar säger sig vara en del av, för att de då skulle erkänna sin tillhörighet i ett förutsägbart kollektiv. Typ. Ett tacksamt storstadskulturellt fenomen att exponera och driva med.

De kategorier som det var kul att mingla runt bland där på Kulturhuset, förutom själva serieskaparna, var dels bibliotekskollegerna och dels de blåhåriga, piercade, tatuerade och allmänt brokiga seriefans som utgör en speciell estetisk upplevelse när de uppträder i flock.