Musikfyrverkeri

Gårdagens ”musikfyrverkeri”, arrangerat av Stockholms stad, var en imponerande show, synkroniserat, smakfullt, både måttligt och bombastiskt på samma gång. Om det stämmer att det var en fyrverkerivariant som kräver mindre pyroteknik än andra och dessutom håller lägre ljudvolym gillar jag det ännu mer. Jag fick inget intryck av att de höll något tillbaka. Folksamlingen var stor men höll sig i schack, i alla fall mer än jag hade förväntat mig. Två minus: Den ena av två poliser vid norra änden av Norrbro klättrade upp på något vid brofästet och viftade med ett sällsynt stort vapen på ett sätt som verkade väldigt onödigt. Och så fanns det så klart några enstaka dumbommar som avfyrade raketer på Gustav Adolfs torg. Men därutöver – en kort men intensiv nattlig folkfest mitt i stan.

img_0467

Nyårsfestvärdinnan S, från vars hem i Farsta vi tagit tunnelbanan allihop, hade med sig tomtebloss som vi tände vid Operatrappan. Festdeltagaren M hade min mobil och tog mängder av tomteblossbilder med skiftande kvalitet. Den här är en av mina favoriter.

Glitter ute, glitter inne

I dag erbjöds några timmars sol. Varken L eller jag är särskilt ljusberoende, men jag lyckades övertala henne att komma igång hyfsat tidigt en ledig lördag och mötas upp vid Hornstull och Västerbrons södra fäste för promenad. Utlovade varm choklad på Kungsholmssidan. Jag har ett stort chokladpulverutbud just nu, mint, salt karamell, kanel och så vidare, det mesta från Whittard, men L valde Ho-Ho Hot Cocoa från australiensiska Koko Black. Enligt paketet ska det smaka ”cinnamon, orange, nutmeg, cloves, ginger, cardamom and white pepper”, men mest framträdande är apelsin. Det blev extra piffigt med glitterkakaon jag fick i julklapp.

Vaniljfudge

”Det är så lätt att glömma att vanilj är en smak”, sa L när vi kokat de två sorterna under kvällens F’n’F, en med vit choklad och vanilj och en med mörk choklad och hackade valnötter. Trots vårt extremt stora fudgearkiv vid det här laget var båda sorterna nya. Vaniljfudgen var för övrigt mycket läckrare och hade mycket trevligare konsistens än industriellt framställd fudge med samma smak.

Kvällens filmer blev Christmas with the Kranks, Karl-Bertil Jonssons julafton (jag vet att det är tre dagar kvar till jul och att puritanerna svimmar när de läser det här) och ett julavsnitt av Nailed It.

MDCXLVII Lyckat modelluppdrag

IMG_0146

Det är tre år sedan jag och en annan av L:s vänner ställde upp som modeller till ett fotografiskt arbetsprov som L behövde för att komma in på utbildningen till bildlärare. Det gick vägen. Först i dag fick jag se bildsviten, som visar ett händelseförlopp mellan två personer på en tunnelbaneperrong.

Jag ställer gärna upp för mina vänner. Det är inte ofta de behöver mig som fotomodell, men det har alltså förekommit.

MDCXLI Anne of Green Gables Super Feast

IMG_0075

Hur entusiastiska kan två medelålders kvinnor bli inför en filmkväll med ett antal Anne på Grönkulla-avsnitt i ett vardagsrum i Nacka? Det finns inga gränser. Jag hade med mig min mysigaste långkofta och choklad från Hotel Chocolat, Maria stod för resten av sötsakerna, vi tände ljus, gjorde Fortnum & Mason-te och svävade iväg till det sena 1800-talets Prince Edward Island.

Ah.

Gårdagens Anne of Green Gables Super Feast kommer att gå till historien.

IMG_0076

MDCXXXIX Knaprat skorsten framför julhelgs-TV

IMG_0064

Det är trevligt med jultraditioner som ramlar in efter jul, som att krossa och äta upp Lenas pepparkakshus. Den här gången gjorde vi det framför tredje säsongen av Fröken Frimans krig, som alltid om förra sekelskiftets kvinnohistoria. Turen har kommit till prostitution – viktigt, intressant, förfärligt, välgjord TV, men med en märkligt förvirrad plot. Det var uppenbart vilka orättvisor TV-serieskaparna ville lyfta fram, men väldigt oklart vilka åsikter. Nä. Får se om det blir någon Fröken Friman även nästa julhelg och om de gör ett bättre jobb då.