Etikettarkiv: Stockholm

MMCDXCVIII Churros på Eatery Social

Födelsedagspresentkortet använt! Sofia och jag har tillbringat kvällen på syd- och centralamerikanska Eatery Social i Clarion Hotel.

Det ingen av oss begriper, och regelbundet chockeras av, är ljudnivån på Stockholms restauranger. Det måste alltså finnas människor – många människor – som tycker att restaurangupplevelsen förhöjs av att de själva och andra sitter och skriker för att överrösta varandra och den mer eller mindre dansanpassade musiken. Var finns restaurangerna med öronvänlig akustik och musik som – ärligt talat – vet sin underordnade plats? Dansställen och barer får göra som de vill, men någonstans bör man kunna sitta och äta en god middag och umgås utan att konkurrera med en skoningslös ljudvolym. Tips tas tacksamt emot.

Men maten var god. Vi delade på en stor potatiskrokett och valde båda tacos med ”chipotlekryddat långkok på högrev”, guacamole med massor av lime och annat gott. Blixtbilden ovan gör inte efterrätten rättvisa – en churrostallrik med alla möjliga tillbehör.

Med tanke på att mörkret hunnit falla, och det faktum att vi tyckte att musiken var alldeles för påträngande, fick vi nog ställets bästa bord, närmast fönsterväggen med utsikt över trafiken på Skanstullsbron och Johanneshovsbron, med den upplysta Globen där bakom.

Tack, Sofia!

MMCCCLXXVIII Två hemliga rum

I dag jobbar jag, förra lördagen gick jag runt i hemliga rum. Under en dag vart fjärde år gör Statens fastighetsverk annars låsta rum tillgängliga för allmänheten och här i Stockholm, under 2016 års upplaga av ”Hemliga rum”, kunde man bland annat besöka Västra stallet och Kronobageriet.

Östra och Västra stallen på Östermalm är ombyggda sedan länge, så att tänka sig huset fullt av hästar och hö krävde en del fantasi. Att se två pållar som blev ompysslade ute på gården hjälpte till med den saken.

Det intressanta låg framför allt i vetskapen om att tillfället var unikt – har man inte specialkännedom om Västra stallet är det inte jättelätt att frammana historiens vingslag när lokalerna är så omgjorda. Men informationsbladen gjorde sitt till …

… och en del rekvisita här och var.

Sedan gick jag den korta promenaden till det som tidigare var Musikmuseet, snart ska bli Scenkonstmuseet och från början var Kronobageriet, där det bakades bröd från mitten av 1600-talet till mitten av 1900-talet.

Jag kom precis lagom till att en 20 minuter lång föreläsning skulle börja. Den var väldigt givande och stärkte mig i min redan bergfasta övertygelse om att föreläsningar, visningar, introduktioner eller vilken annan fördjupningsform som helst som erbjuds i kulturella eller kulturhistoriska sammanhang ska utnyttjas, om alternativet är att  enbart se sig omkring på egen hand.

Kronobageriet

Bland annat handlade det om att Kronobageriet var en tidig byggnad i det område kring Nybroviken som planlades på 1600-talet, att vattenlinjen då låg nära byggnaden och att den med sin bolmande skorsten var en viktig del av stadsbilden. (Bilden ovan är från 1860-talet och jag har knyckt den från Stockholmskällan. I bakgrunden sticker Hedvig Eleonora kyrka upp och huset till vänster står väl ungefär på Dramatens plats.)

Och om föreläsaren inte hade nämnt mjölsäcksrutschkanan hade jag förmodligen missat den när jag senare såg mig runt i lokalerna.

Vi besökare fick också smaka bröd bakat på traditionellt recept – dock inte i huset, utan av Fabrique. Receptet kunde man ta med sig hem om man ville och på samma blad fanns bakgrundsfakta hämtade från Brödinstitutet. Jag citerar (med några språkfel rättade och andra lämnade, hälsar språkpolisen): ”Ankarstock är ett mjukt surdegsbröd, som är bakat på torkad råg. Benämningen Ankarstock finns nämnt första gången 1669 i en äldre brödförteckning. 1752 infördes ankarstocken som militärt bröd och blev en av två brödtyper (en hård och en mjuk) som enligt Kungl. Majestäts förordningar skulle ersätta skeppsskorporna. Ankarstocken blev statusbrödet då det främst var avsett för befäl. Det beslöts att varje bröd skulle väga 1,7 kg och vara två dagars brödranson åt en soldat. Bröden bakades på Kronobagerierna och recepten var strängt reglerade. När det var krigssituationer hann Kronobageriet i Stockholm inte baka tillräckligt och då fick stadens invånare också leverera bröd. På så sätt kom recepten på brödet ut till allmänheten. Att brödet kallas ankarstock beror på att brödet hade formen av den stock som är tvärgående på ett ankare.”

Fabrique har jag förtroende för, så när det gäller brödets smak skyller jag på receptet. Det var inte det läckraste jag ätit. Tycker lite synd om befälen.

Snart kommer ju huset att öppnas för allmänheten igen, när museet är redo för invigning nästa år, men det kändes ändå speciellt att gå runt och titta på de få bevarade detaljerna och kika ut genom fönstren. Lite tråkigt är det kanske att huset invändigt inte minner något lite mer om fornstora dar, men huvudsaken är att det står kvar och används.

MMCCCLXVIII Ingen brist på alternativ i Sommarstockholm

Här gick jag omkring med det felaktiga intrycket att tornet i Kungsan, som man kunde åka upp i och som byggdes upp i samband med Eurovision-hysterin, skulle stå kvar några dagar till. Jag föreslog för Jenny F att vi skulle åka upp, men när vi väl kom dit – inget torn. Så vi åt glass och åkte lite pendelbåt istället. Sedan satte vi oss på en bänk vid Norr Mälarstrand och pratade om apotekskedjor, löneutveckling och de bästa deckare vi läst.

MMCCCXLVIII Kungsholmens klagtant har ordet

De verkar ha väldigt roligt, sällskapen som brer ut sig vid Hornsbergs strand, men jag önskar verkligen att de kunde roa sig mer hänsynsfullt. Från och med nu och fram till höstkanten kommer området att präglas av utspritt skräp, dansmusikspelande högtalare som konkurrerar med varandra och – ja, jag klagar på det också – badklädd dans i stilar som med ett samlingsnamn kan kallas barnförbjudet. Det borde verkligen inte vara omöjligt att få till en skön stämning för alla, men som med så många andra mindre hänsynsfulla saker folk håller på med hjälper knappast förbud. För att det verkligen ska funka bör det vara frivilligt, helst ett beteende som kommer naturligt. Och det gör det uppenbarligen inte. Hemskt frustrerande. Först lägger Stockholm resurser på ett inbjudande strandområde, sedan på polisbevakning och städning flera gånger om dagen. Att en plats blir populär för solande, badande och picknick borde inte per automatik betyda att den typen av barnpassning krävs.

På väg hem passerade jag Kronobergsparken, min närmaste park, med filtar och folk lite här och där och skräp som i alla fall nästan höll sig till papperskorgen. Då blev jag lite gladare.

MMCCCXXX Kollar april-Stockholm på ledig dag

I eftermiddags la jag ihop min tjocka läsecirkelbok, som jag verkligen behöver komma igång med, och satte mig på 3:an för att ta mig till Slussen, där jag skulle vara med på en arkeologisk visning. Guiden dök inte upp. Det var bara att åka hem igen.

När jag skulle återuppta läsningen somnade jag. Antal lästa sidor: 19. Antal olästa sidor: 500, exakt.

Jag säger detta för att visa att dagen inte har varit perfekt, bara väldigt bra.

Före och efter läsning och inställd visning – efterlängtat frisörbesök, en titt på körsbärsblommorna i Kungsan, en tur till Slottet där jag och många andra hörde salutskotten från Skeppsholmen för den nyfödde prinsen och en kvällspromenad längs Hornsbergs strand.

MMCCLVIII Pendelbåt

Nu har jag premiäråkt den nya pendelbåten tvärs över Riddarfjärden! Från bryggan vid Kungsholmstorg över till Söder Mälarstrand. Det är en gammal charmig Djurgårdsfärja som trafikerar linje 85, som den kallas, och med den estetiskt tilltalande utsikten, dessutom, kan jag tänka mig att turen kommer att bli populär både av nytto- och nöjesskäl. Jag hoppas i alla fall det, jag vill verkligen att båtlinjen blir bestående!