Det spelar ingen roll att jag är van bokcirklare – och att jag som kursledare försöker guida andra i cirkelledandets konst, som jag gjort i kväll – det var ändå toknervöst att läsa Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri i vetskap om att jag var anmäld till Dramatens bokcirkel i söndags. Kollegan Helena och jag skulle alltså ingå i den grupp på tjugo personer som skulle diskutera boken under chefdramaturg Magnus Florins ledning. Det handlade med andra ord inte om att framföra en monolog på Stora scenen, även om det var så det kändes.

Det var halvfullt när jag kom in i rummet innanför Marmorfoajén med en drygt tjugo stolar stor cirkel. Jag valde en ledig stol på sidan där man inte skulle ha eftermiddagssolen i ögonen och hamnade intill två äldre damer. Tydligen iakttog de vad de andra cirkeldeltagarna gjorde och sa runtomkring dem, för efter en stund vände de sig till mig med smått förskräckta blickar och frågade: ”Är det ett villkor att man ska ha läst boken?” På insidan kvider jag: ”Men ååååå, huuuuur tydlig ska informationen inför en bokcirkel vara? Kommer jag resten att livet att behöva hantera människor som saboterar bokcirklar genom att strunta i själva poängen eller inte ens förstå den?” under tiden jag himlar med ögonen och i uppgiven utmattning sjunker ihop tills jag ligger och krälar på parketten. På utsidan svarar jag med ett enkelt ja medan jag ler och ser så trevlig ut jag kan samtidigt som jag levererar sanningen oinlindad. De diskuterar nervöst med varandra och säger att de kommit för att lyssna på Jonas Hassen Khemiris högläsning. Jag förklarar att författaren inte ska vara med, det här är ett boksamtal lett av Magnus Florin. Efter att de konfererat en stund igen och övervägt om de ska gå därifrån – för i så fall vill de göra det nu, de kan inte resa sig från stolcirkeln när det väl har börjat – vänder de sig till mig med samma fråga en gång till: ”Men är det ett villkor att man ska ha läst boken?” ”Villkor och villkor, det är ju svårt att vara med i ett samtal om en bok man inte har läst.”

Damerna väljer att sitta kvar. På bibliotekets cirklar har vi tyvärr fått vänja oss vid deltagare som ignorerat våra nästan övertydliga formuleringar, kommer utan att ha läst boken och även om vissa av dem sitter ganska tysta försöker de flesta leda in det boksamtal de inte hänger med i på andra ämnen som de själva introducerar, men som Dramatens bokcirkel ser ut blir de två damernas närvaro inget sabotage i den meningen. De säger ingenting alls och det är inte bara de som sitter tysta, gruppen är egentligen för stor för att det ska bli ett samtal där alla kan vara med, vilket Helena och jag misstänkte från början. Vår grundregel är åtta deltagare inklusive samtalsledare, det blir ett exklusivt evenemang för en kulturinstitution att arrangera, men sådan är bokcirkelns form. Det antal deltagare som går utöver den lilla grupp som kan föra ett samtal förvandlas till åhörare, och de som väljer att prata medan de övriga lyssnar är sällan lika bekväma som de hade varit med bara några få runtomkring sig.

Jag var definitivt inte bekväm, men jag pratade ändå. Ganska mycket, mer eller mindre sammanhängande. Det finns ju så mycket att prata om! Hur skurkaktig var Vandad? Hur förändrades Samuel under året med Laide? Vi var långt ifrån överens, men det är ju en stor del av charmen, att upptäcka att man läst samma bok med så olika ögon. Jag märkte också hur spännande det var att diskutera läsupplevelsen med främlingar, trots att jag så ofta leder bokcirklar på jobbet, där åtminstone ett par stycken av deltagarna brukar vara personer jag aldrig pratat med tidigare. Förutom Helena, som kom och satte sig mellan mig och damerna, var allting nytt, rummet, ledaren och alla deltagare, varav vissa – förmodligen en ganska stor andel – var vana att prata böcker i egna bokcirkelsammanhang. Det verkade som att flera av oss var lite nervösa, men jag gillade verkligen att det fanns de som både ville och vågade ge sig in i ett meningsutbyte. De två äldre damernas brott (förlåt, damerna, om ni tar del av den här texten) kan ju för övrigt mycket väl ha varit att stänga ute två diskussionssugna deltagare som skulle ha kommit med den utlästa romanen under armen och haft en massa intressanta tankar att dela med med sig av i gruppen.

Och med detta vill jag säga: Delta i bokcirklar. Se till att ha läst boken. Välj gärna Allt jag inte minns, den är smart, har ovanligt subtila men ändå närvarande khemiriska drag och det är inte självklart var ens sympatier ska ligga.