Etikettarkiv: Kolleger

MMCCLXXXVII På biblioteket förändras allt och inget

I går var det avskedsfika för en av mina favoritkolleger på Stadsbiblioteket som går i pension om en vecka. En av cheferna och hon själv sammanfattade hennes 30-åriga gärning över tårtassietterna i det fullsmockade lunchrummet och konstaterade att hon är en av dem som kom till ett manuellt bibliotek, med kortkatalog och utan vare sig låneautomater eller Google, och lämnar en genomdatoriserad arbetsplats.

Google var för övrigt en snackis under min praktik på Internationella biblioteket under bibliotekarieutbildningen hösten 2000, det var väl ungefär då Sverige slutade använda Altavista och började googla och bibliotekarieyrket på allvar började kräva en ny typ av informationssökningsexpertis.

På ett sätt – eller många – har det hänt otroligt mycket i boktemplet på Sveavägen, som slog upp portarna för snart 90 år sedan. Å andra sidan finns ju de grundläggande funktionerna kvar. Där finns en boksamling tillgänglig för alla. All grundläggande service är kostnadsfri. Till och med en sådan basal funktion som läsplatser – bord och stolar – är fortfarande enormt efterfrågad. Biblioteksidén är still going strong.

MMCXLII Indiskt och polishistoria

Förra – som också var första – gången jag gick på en föreläsning i serien Onsdagshistorier på Stadsarkivet, i april, sa en av mina ex-kolleger bakom disken att jag får säga till i förväg nästa gång så att vi kan passa på att äta lunch. Det gjorde jag, inför i dag, så i lagom god tid före föreläsningen träffade jag Faktarumskollegerna Annika, Maria och Klas över lunch på Saffran, en indisk restaurang som jag passerar oavbrutet men aldrig hade testat. Förutom den goda maten uppskattade jag utsikten mot en grönskande gård, som man inte anar över huvud taget när man bara passerar kvarteret ute på trottoaren. (Den dåliga svenskan på hemsidan ser jag nästan som ett plus, en skön no-nonsense-inställning. Och så är det inte ofta jag tycker.)

Jag blev lite uppdaterad angående Stadsmuseets renovering och hade allmänt trevligt i det lilla gäng jag lärde känna där, och som jag i och med jobbet med Stockholmskällan fortfarande har kontakt med, om än i liten skala. På väg från restaurangen tog vi en spännande hiss i berget från Kungsholmsgatan upp till Stadsarkivets entréplan uppe på Kungsklippan – om jag såg rätt i hissen finns det sju källarvåningar – och när jag kom fram till rummet där föreläsningen skulle vara var det redan fullt. Men det fanns uppfällbara pallar att ta till, så jag hittade ett litet utrymme för en pall och det fylldes snart på bakåt i rummet. Strax innan föreläsningen skulle börja hörde jag en man bakom mig säga till personen bredvid att han skulle på något liknande på Stadsbiblioteket i morgon. Jag valde att inte vända mig om och hälsa honom välkommen till föredraget om Vasastans historia som knappt är påbörjat. Min sista-minuten-livsstil är just nu dragen till sin allra yttersta spets. Tror jag. Fast vem vet.

Själva Onsdagshistorien handlade om Stockholmspolisen genom tiderna. Vi fick en översiktlig genomgång av den komplicerade polisorganisationen från 1700-talet och framåt och några exempel på kriminalfall av det humoristiska slaget. Det var en bra och pedagogisk liten föreläsning, och jag hade själv också valt att lätta upp den historiska redogörelsen med några underhållande russin ur kakan, men det var samtidigt en kavalkad av det slags efterkonstruktioner som jag blir mer och mer allergisk mot. Jo, det kan kanske låta som en lustig historia att några ynglingar ”i af starka drycker öfverlastat tillstånd” sommaren 1914 bestämmer sig för att bada i Magelungen och en av dem – den som ordentligt tagit av sig rock och hatt – drunknar, på grund av kramp, tror man, med tanke på att kroppen återfinns i ”en kramaktig ställning”. Hade man sagt att det i somras var några fulla killar som hoppade i Magelungen, varav killen som lämnat sin jacka på stranden drunknade – precis samma sak, inte lika kul. (På Stockholmskällan kan man läsa historien och avgöra själv.)

Ett extra plus i kanten får Saffran för att de paketerade min överblivna mat med extra ris. Den fick stå i kylen i Stadsarkivets kök under föreläsningen, Annika gjorde mig tjänsten att sätta in den där, och när jag skulle få tillbaka den efteråt fick jag också en snabb tur backstage. Nu var inte själva köket det mest spännande, där har jag varit ganska många gånger i samband med möten, men själva arbetsplatserna hade jag inte sett. Den som vill ge mig något kul i födelsedagspresent eller så – bjud in mig till jobbet och visa ditt skrivbord/dina verktyg/ditt klassrum/ditt labb! Bakom kulisserna är alltid ett spännande ställe.

MMCXXXIX Sardin, Cantina Real, Strandvägen 1

Det var ingen medveten plan att lönen som kom i måndags skulle partajas upp redan första veckan, men ibland flockas utemiddagarna med vänner i kalendern.

Häromsistens hörde AnnCharlotte av sig, föräldraledig sedan kanske ett och ett halvt år. Hon ville gärna träffa mig och Salomon och prata om hur vi ska jobba på och med Sturebibblan framöver och det gick ovanligt snabbt och lätt att hitta både ett datum att ses och en plats att ses på. Så i tisdags kväll satt vi och tryckte i oss tapas på Sardin – servitrisen gjorde klart att vi hade beställt tillräckligt många rätter för att bli mätta och försvann från bordet innan vi funderat klart på eventuella tillbehör som bröd eller oliver. Mätta blev vi och vi pratade så mycket och länge att samma servitris en stund senare uttryckligen sa – fast med ett leende – att nu fick betänketiden angående dessert minsann vara slut. Det var otroligt kul att ses. Vilken förmån att få ha så genomtrevliga kolleger.

Dagen efter sågs Jenny H, Jenny F, Mireia, Sofia och jag efter att under lång, lång tid förhandlat om datum. Det blev Cantina Real, nära Bergsunds strand, där servitrisen istället tyckte att vi beställde lite snålt, rekommendationen är två eller tre rätter per person. Men vi blev nöjda i slutänden, beställde både egna rätter och saker att dela från den latinamerikanskt inspirerade menyn. Ett färgstarkt och trivsamt ställe, nytt för mig. Snart åker Mireia till Costa Rica på någon månad, så det var roligt att hinna ses.

Slutligen blev det Strandvägen 1 och ”Sköna söndag” i kväll. Eftersom lokalen är uppdelad så att man kan sitta i närheten av bandet som spelar på söndagskvällarna eller vara ganska avskärmad ifrån det i en annan del av restaurangen hade jag mailat och särskilt bett om ett bord nära musiken. Jag var först på plats av alla i sällskapet och när jag sa mitt namn fick jag av någon anledning ändå veta att ”ni får två alternativ, vi har livemusik här i kväll …” ”Det är därför vi är här!” sa jag och blev genast ledd till ett bord mitt framför bandet, vi kunde omöjligt sitta närmare. Vi var fem personer som faktiskt kunde prata med varandra mellan de två seten, eftersom den musik som slogs på i högtalarna då för en gångs skull höll en måttlig nivå, många pluspoäng på det. Under tiden JB Quartet och kvällens gäst Thyra spelade blev man halvdöv, men det var det värt! På ”Sköna söndag” kan man räkna med bra låtar och bra sväng.

MMCXI Inte vilken torsdag som helst

Vilken arbetsdag! Den började med att Helena (som kom sent för att hon ”sovit som en björn”, vilket jag tyckte lät sunt) packade upp Panini-frukost till vårt planeringsmöte inför tisdagens litterära matchmaking, en kväll för bokcirkelintresserade. Den skulle ha ägt rum på Sturebibblan i våras, men ställdes tyvärr in eftersom vi inte fick ihop tillräckligt många deltagare för att det skulle fungera som vi tänkt oss. Nu blir den av på Stadsbibblan istället, med en grupp som enligt anmälningslistan kommer att bli stor nog. Har vi tur resulterar kvällen i att lässugna personer bildar bokcirklar för framtida träffar, av temporärt eller fast slag.

Och så var det ju tillkännagivandet av årets mottagare av Nobelpriset i litteratur. Nog för att man kan göra det till en liten happening på Sturebibblan, men jag var glad att den här dagen inföll då jag skulle vara på Stadsbibblan, där det finns ett annat underlag för att få till en festlig, eller i alla fall milt högtidlig, stämning vid själva avslöjandet. Besökarna samlades i rotundan, liksom personalen som minuterna före ett dök upp från olika håll, en och en eller i grupp. Svetlana Aleksijevitj var ett i sammanhanget bra namn, inte allmängods, men definitivt läst av svenska biblioteksbrukare, så jag tror faktiskt att de i rotundan som stämde in i TV-sändningens applåd, åtminstone vissa, tänkte ”aha, blev det hon!” och inte ”har aldrig hört talas om mänskan, men jag klappar lite ändå”.

Därifrån gick Salomon, Helena och jag till lunchrummet, där vi inte sa ett ord om Svenska Akademiens val, utan fikade Summerbirds flødeboller med lakritssmak, som jag köpte i Torvehallerne i Köpenhamn häromsistens, och pratade New York. Eller mina kolleger pratade och jag lyssnade. De redogjorde kronologiskt för sin studieresa dit, och jag tror att vi var en bit in på dag två och biblioteken i Bronx när klockan var alldeles för mycket och vi bokade in en till New York-fika innan vi gick till våra respektive skrivbord.

På en annan kollegas skrivbord hittade jag för övrigt det här, ett av de lånekortsfodral i begränsad upplaga som delas ut till fjärdeklassare. Jag hade sett de svarta, gröna och rosa, men inte det tjusiga i silvergrått.

MMCIX Helena vet vad jag gillar

Om jag var avundsjuk på kollegerna som åkte på studieresa till New York? Ja. Men att jag har en egen New York-resa inbokad lindrar. En snabb sammanfattning har jag fått höra, men väntar på att få höra mer om deras besök på bibliotek och andra intressanta ställen. In the mean time – Hershey’s-choklad med höstmotiv!

MMCVIII Blir av med lite övertid

Med en plågsam kombination av statistikögon (stick och sveda efter flera timmars sifferstirrande) och pilatesben (värk på benens baksida efter pilatespass med för långa mellanrum) tyckte Lisbeth att jag kunde gå tidigt från Sturebibblan medan hon tog hand om stängningen. Jag tackade ja. Och då visste hon inte ens att jag led av pilatesben. De extra lediga minuterna var värda mycket.

MCMLXXXIX Efter jobbet

After work i Stadsbibliotekets lunchrum. Hade vädret varit bättre hade vi suttit i Observatorielunden, men nu åt vi sallad och baguette med brie i lunchrummet och Eva hade arrangerat en musikquiz. Mitt lag syns till vänster i bild. Bibliotekspersonal har nog relativt höga vinnarskallepoäng. Mycket trivsamt.

Beskedet om att AW:n blev inomhus tog jag emot med illa dold besvikelse, men det kompenserades efteråt, när jag mötte upp Annika – i Stockholm på kurs – och vi tog en promenad upp i Vanadislunden. Bilden ovan är alltså varken tagen i landsbygd eller de frodigare delarna av en skärgårdsö, utan i Vasastan.

MCMLXXXIV The English Bookshop på Söder

Så har man minglat runt i det lilla litterära Stockholm igen. Utanför The English Bookshop, som hade invigning i nya lokalerna på Södermannagatan i kväll, stötte jag på Tiffany, som jag hoppas kunna engagera till en boktipskväll på Sturebibblan under höstterminen, det är alldeles för länge sedan, och en amerikansk vän till henne som skulle vilja ha skrivarverkstad inom Stockholms stadsbibliotek. Vi får se vad vi kan göra. Där inne träffade jag Lena – ingen överraskning, hon bor ett stenkast därifrån och vi hade på förhand pratat om att vi båda skulle kolla in invigningskalaset vid den här tiden – och kollegan Åke, som liksom jag engagerat sig i den biblioteksdebatt som de senaste veckorna pågått i stora och små tidningar, radio, bloggar och andra media och, för bibliotekspersonalens del, i ett par av våra slutna Facebook-grupper. Vi fastnade i ett långt samtal. Debattvågorna går höga, och kolleger emellan är det ganska lätt att hitta något slags konsensus, men exakt lika tycker man nog aldrig.

Det hela började med att omvärlden fick insikt i att biblioteksmiljön inte är fredad från stök och bråk, tvärtom, och diskussionen har sedan fått nya riktningar och förgrenat sig. Vissa – ganska många – åsikter som ventilerats står jag bakom, andra tycker jag är helt uppåt väggarna, och mest frustrerande är kanske att så många som deltar aktivt i meningsutbytena knappast kan antas vara aktiva biblioteksanvändare, men jag är ändå lite hög på biblioteksdebatten och helgillar att den inte förs uteslutande av bibliotekspersonal. Nu har vi chansen att visa för de nostalgiker som med stort engagemang deltar i diskussionerna att biblioteken inte är boksidesprasslande frizoner där tiden stått still. På gott och ont ser verkligheten radikalt annorlunda ut.

Lena drog ut mig efter ett tag, vilket nog var bra, eftersom vi hade kommit in på ämnet bokinköpsbudget, som jag kan prata länge om. Vi stannade inte och hörde livemusiken, men hade i alla fall varit på plats när den inbjudna poeten Robyn Bolam läste dikter, vilket var extremt svårt att höra i den avlånga, knökfulla lokalen, men det var ett trivsamt inslag. Man blir nyfiken på hur de ska lösa kommande programverksamhet lokalmässigt. För jag hoppas verkligen att de kommer att fortsätta att bjuda in författare och andra intressanta gäster, precis som de gjort i Gamla stan genom åren.

Tillsammans med en annan vän till Lena gick vi tvärsöver gatan till Il caffè, där baristan var mycket bekant. Han kände igen mig innan jag kände igen honom, men det tog bara någon extra sekund så kunde jag placera honom på Espresso House under Sture bibliotek 2009, då vi öppnade. Jag kommer inte ihåg hur länge han jobbade där, men det första Espresso House-gänget vi kom i kontakt med minns jag som mycket trevligt. Därefter är det förstås ingen som inte varit trevlig, men de har bytts ut ganska frekvent genom åren. Bäst gillar man de som lägger ens standardbeställning på minnet.

Det blev en intressant kväll, socialt och professionellt, och Västerbrovägen hem är bra för att samla tankarna.

Avslutningsvis kan jag meddela att aktuell nagellacksnyans är en soft, glansig laxrosa.

MCMLXXVII Redaktionsmöte med årets bibliotekarie

I går förmiddag var det redaktionsmöte inför Stadsbibliotekets höstprogram. Än har jag inte riktigt kommit in i vare sig det praktiska genomförandet eller rutinerna bakom, programverksamheten såg helt annorlunda ut innan jag lämnade huset. Jag tror det sista jag var inblandad i var ett Stockholmsquiz på entréplanet i november 2010, då jag var quizledare och mina föräldrar fanns med i den quizande publiken. Men i höst har jag återigen åtagit mig programengagemang på Stadsbiblioteket, liksom på Sture bibliotek, Östermalms bibliotek och till och med Kungsholmens bibliotek, som jag i övrigt inte har någon anknytning till.

Stadsbiblioteket kommer att ha en gedigen programhöst och det är väldigt roligt att komma in i det mycket kompetenta programgänget. Ett par av dem är nya bekantskaper, medan de flesta är kolleger sedan ganska många år, men flera av dem i en ganska avlägsen periferi. Stadsbibliotekets olika enheter hålls fortfarande ganska separerade, men tidigare var de ännu mer slutna och man hade helt enkelt inte så mycket med varandra att göra. Och det är ju synd, när det finns kolleger där ute som gillar att jobba med precis samma saker som man själv. Som att leda läsecirklar eller stå och prata inför folk om breda eller smala ämnen eller bjuda in gästtalare som gör detsamma. Och programredaktionen är en enhetsöverskridande grupp.

Mötets höjdpunkt var Alice stora tillkännagivande – hon har tilldelats Svenska Akademiens bibliotekariepris! Eller är ”årets bibliotekarie”, som vi väljer att säga. Alice konstaterade att brevet hon fick från Peter Englund, daterat 29 maj, måste ha varit ett av hans sista ärenden som ständig sekreterare, eftersom Sara Danius tog över ämbetet 1 juni. (Samma dag som Peter Englund skickade brev hem till Alice publicerade han för övrigt sitt sista inlägg i bloggen Att vara ständig.) ”Årets bibliotekarie” har jobbat och jobbar med en rad spännande saker som nämns i Svenska Akademiens pristagarpresentation, som följande: ”Bland de projekt hon medverkat i märks Poesibazaren, där olika arrangemang fokuserar på såväl samtida som äldre poesi. Hon har även varit en av de drivande krafterna i bibliotekspodden Solen, en plattform för samtal kring litteratur och läsning.” Det här är områden jag själv inte varit inblandad i, men mycket gärna tagit del av. Tips för den litteraturintresserade är att både hålla koll på Poesibazaren och dess program (ibland fantastiskt obskyra) och förstås lyssna på Bibliotekspodden Solen.

Efter redaktionsmötet gick fem av oss och åt indiskt till lunch, pratade om hur vi kunde maxa nyheten att vi har Svenska Akademiens bibliotekariepristagare hos oss på Stockholms stadsbibliotek genom att tipsa utvalda mediekanaler (pristagaren var med på noterna), om Stadsbibblans konstutställare och gästande talare, om Poets House i New York, sådant vi gillar.

MCMLXX Fem timmar AW med tre personer

Tänk att det fanns så ingående boybandkunskaper hos kollegerna Helena och Salomon, det hade jag faktiskt inte trott. Särskilt Helena kunde tala om vad de olika medlemmarna hette i New Kids On The Block, Backstreet Boys och Westlife och vilka roller och rang de hade (mest baserat på utseende, tror jag). Och vi vet ju hur användbart det är när specialkompetens finns representerad i bibliotekariekåren. På riktigt. Skulle inte förvåna mig om boybandkunskaperna kommer till användning i informationsdisken förr eller senare, om de inte redan gjort det.

Det var vi tre som hade after work på Sturebibblan i kväll, med ostbricka och annat gott och en Westlife-spellista på Youtube i bibliotekets högtalare. Fler var inbjudna från början, men vi hade redan halvt på skoj sagt att det är klart att det blir vi tre i slutänden, och efter allvarligt manfall blev det just så. Själv hade jag precis varit hos frisören och vid frågan om styling sagt jag att jag önskade volym och fått en drottning Silvia-look som jag fick försöka bära med värdighet när jag sprang in på Östermalmshallen och köpte ost, men under kvällen sjönk fluffigheten till mer normala proportioner.

Uppdatering och skvaller. Planer och spekulationer. Hopp och farhågor. Det är i de här sammanhangen beslut kommer till, de kanske inte fattas, men de formas (till Uptown Girl och Flying Without Wings).