Etikettarkiv: Jobbet
MDCCLXIX Hemma i stan
Överlämnar informationsdisken på Sture bibliotek till kollegan, tar en sväng in i arbetsrummet, där en annan kollega lämnat en bok på kortlån som jag får ta över efter henne (personalförmån), sätter på kappan och prickiga mössan (premiär i dag), tar trappan ner via Espresso House, där två välkända baristor spelar julmusik, och går ut från tunnelbanestationen.
Vid Stureplan passerar jag julgranen – tungt traditionellt pyntad, nästan strypt av flaggirlanderna – och gathörnet där en Starbucks visst ska öppna på väg till Vurma en bit bort på Birger Jarlsgatan. Affärsnissar och kompissällskap sorlar, en gravid kvinna kommer in med sin boxer, kocken har lunchpaus vid ett bord.
Jag beställer en linssoppa som kommer in i en blommig kopp tillsammans med två quesadillabitar. För en gångs skull är lunchportionen så måttlig att jag orkar ta en bit bröd med tapenade som står framme på ett bord. Vurma har sin vanliga färgglada inredningsstil, med galna dekorationer som fuskblomslingor och en lysande papegoja. Från mitt bord skymtar 7-Eleven på andra sidan gatan, där jag vet att utbudet är annorlunda än i de butiker vi frekventerade i Hongkong.
Nu råder ingen tvekan om att jag har landat hemma i Stockholm.
MDCCLXVII Goda skäl att komma hit
”Framtidsdagen”, ett halvdagsmöte för alla i hela kulturförvaltningen. Vad skulle man tro? Mina förväntningar var ganska svala.
Men ljusglimtar fanns. Sasja Beslik från Nordea som pratade om hållbarhet och ansvarsfulla placeringar var väl värd att lyssna på och när improvisationsteatergruppen Presens drog igång skrattade jag så att jag grät, men mest intressant var nog den korta föreläsningen av Anne-Charlotte Jönsson, PR-chef på Stockholm Business Region. Minnena väcktes av en riktigt bra föreläsning i samma ämne på Stockholmskursen i våras och av en snustorr bok (märkligt nog skriven av den inspirerande kursföreläsaren) som jag tragglade inför hemtentan.
Det handlade om utländska resenärer i Stockholm. 90 % reser individuellt, inte i grupp. I snitt stannar de två och en halv dag. De har redan besökt kända storstäder som London och Paris och väljer nu ett hippt skandinaviskt alternativ. Bland de skandinaviska huvudstäderna är Stockholm populärast hos övernattande besökare med god marginal.
Och det här är Stockholms kvaliteter:
– A year-round destination (fyra unika årstider)
– Creative (en nytänkande stad)
– Efficient (stort utbud på liten yta)
– Reliable (en stad som fungerar)
– Stunning (en vacker stad med naturen runt hörnet)
– Welcoming (en stad som värnar om öppenhet, mångfald och respekt)
Vad bra vi är!
MDCCXXXVIII Svindel av en jordglob
Henry bände upp takluckan och steg ut på taket.
”Ta det piano nu, grabben”, uppmanade han.
”Lita på det, jag har höjdskräck.”
”Det har väl alla poeter. Min bror, Leo, han får svindel bara han tittar på en jordglob. Det är sant! Han kan svimma av vad som helst.”
Nu är det Gentlemen för hela slanten inför torsdagens läsecirkel. Man hittar minst ett bra citat per sida.
MDCCXXXV Stockholmskällan blir bara bättre
Det är som att jag har återupptäckt Stockholmkällan de senaste dagarna. Där finns så otroligt många intressanta fotografier från olika decennier, man kan följa bebyggelsens utveckling, fordonens, modets, yrkeslivens, och fler bilder tillkommer hela tiden.
Dessutom finns nu ett nytt fräsigt reklamkort, som en av Stockholmskällans samordnare var inne på Stadsmuseet och lämnade högvis av i dag.
MDCCXXXI En trave höstböcker mot svart bakgrund
Har blivit avlöst i informationsdisken, sitter och fikar och är nöjd med den senaste uppdateringen på Sturebibblans Facebook-sida.
MDCCXXVII Nästa dag
Jag gör en kort uppföljning av rapporten från gårdagens arbetsdag på Sture bibliotek med en från dagens arbetsdag på detsamma.
En inte alls ovanlig typ av fråga representerades av en dam som ville läsa något av Lotta Alsterlind. Jag sökte framgångslöst på alla möjliga sätt och vis, den här författaren var inte bekant för mig. ”Hon har skrivit ‘Tjejerna på stranden’. Eller ‘Flickorna på stranden’.” Aha. ”Du menar Tove Alsterdal som har skrivit ”Kvinnorna på stranden”? ”Ja, just det. [Tonfall: Det var ju det jag sa.] Har ni något av henne?”
Det händer förstås att besökare pratar på och pratar på om personliga ting utan känsla för vår vilja och möjlighet att lyssna, men även det motsatta kan faktiskt inträffa – man hade velat veta mer! En av våra grånade stammisar vid lånedatorerna ville ha hjälp att skriva ut ett gammalt foto som föreställde ett brudpar. På varsin sida om brudparet satt en ung man och en ung kvinna. Han pekade på den unge mannen och sa att det var han som 18-åring hemma i Indien, det var hans bror som gifte sig och hon på andra sidan skulle ha blivit hans fru, men blev det inte. Och det var allt han berättade.
Och sist men inte minst – deckaren av Wolf Haas har nu lånats ut.
MDCCXXVI Blandade besökare och en dikt jag minns
Man skulle kunna skriva en bloggpost om dagen om det brokiga arbete man utför som bibliotekarie. Nu utmanade jag mig själv att tänka efter – vad har jag egentligen tagit mig an för frågor och uppgifter i dag? Inget har stuckit ut, arbetsdagen på Sture bibliotek har varit alldeles normal, men innehållet är ju alltid unikt.
Det var den jobbsökande tjejen som behövde hjälp att skriva ett grammatiskt korrekt mail. Och stammisen som den här gången sökte litteratur om – och gärna diskuterade – flockbeteende i aktievärlden. Och den entusiastiska läsaren som var på jakt efter en svårfunnen bok av favoritförfattaren och blev eld och lågor när den visade sig finnas på Bokbörsen till billigt pris. Dessutom tekniskt pyssel med bibliotekets tre informationsskärmar som sällan presterar till hundra procent, ett omtänk i layouten av den affisch som ska användas till kommande konstutställning som invigs nästa vecka och ett visst mysande vid hyllorna som nu dignar av extra många nytillskott. Viktigast är väl att bekanta sig med det mest efterfrågade – de stora svenska romanförfattarnas höstnyheter, framför allt – men roligast är att se de mer obskyra engelskspråkiga alster jag själv bett inköpsgruppen beställa, efter att jag snokat reda på dem i den stora internationella litteraturfloran. Favoriten just nu är Come, Sweet Death!, en deckare av den österrikiske författaren Wolf Haas vars böcker inte blivit översatta till svenska. Melville House, som jag har ett lite extra gott öga till efter besöket i förlagsbutiken i Brooklyn, har gett ut den under avdelningen Melville International Crime. De gör överlag ett tilltalande urval.
Men för två veckor sedan, på samma bibliotek, fick jag en uppgift som visserligen inte var särskilt ovanlig, men som bet sig fast i minnet. En kvinna berättade att hennes bror hade dött och att hon sökte en dikt till hans begravning. Brodern hade haft Downs syndrom och hon ville hitta något som inte var alldeles för sorgligt utan som speglade hans glada personlighet, och alla dikter hon tittat på innehöll alldeles för mycket elände. Jag tog fram vår tjockaste diktsamling från den lilla poesihyllan och bläddrade än här och än där och slutligen fram till Fröding. Hans ”Majvisa” stod med, och jag visade de här två verserna:
Nyss fåglarne sjöngo på nytt om vår
nytt hopp gav den lyckliga låten,
men mig, som åter vid fönstret står,
i halsen sitter gråten.
Nu blommar all världen och sommarn drar in
bland ljusgröna dungar och gärden,
all världen är skön, all världen är min
och jag är en son av all världen.
Ganska otydligt är det, med perspektiv och innebörd, vilket har att göra med att det här bara är första halvan av dikten, men kvinnan tyckte om texten, fotade av den med mobilen och skulle höra med resten av familjen. Det kändes hedrande att få vara med och hjälpa till.
MDCCXXV En Dora Bruder i min hand
Det här gjorde mig glad. Känns som en liten present, trots att det är en lånebok.
I måndags kom en av våra stammisar in på Sture bibliotek och berättade om hur hon på tillkännagivandedagen hade kommit över ett exemplar av en av Patrick Modianos romaner på Bibliotek Plattan. Hon undrade om jag hade läst någon, vilket jag inte har, och därefter om jag fått tag på någon, men nej, sa jag, jag fick lov att ställa mig i kö till en lånebok som alla andra och det lär dröja innan jag får den. Det dög inte, tyckte hon, jag borde verkligen få ett exemplar att läsa, så hon skulle snabbt läsa ut den bok hon hade hemma, Dora Bruder, och komma över med den i veckan. I dag, när jag bemannade på Slussens bibliotek, kom hon som utlovat, överlämnade den och beskrev berättarstilen, språket och handlingen. Ser nu extra mycket fram emot min första Modiano.
MDCCXXIV Östergren x 2
Välkomna! Särskilt till cirkelträffen om Gentlemen, som är först ut och den jag själv leder.





