Etikettarkiv: Jobbet

MMCCLXXXVII På biblioteket förändras allt och inget

I går var det avskedsfika för en av mina favoritkolleger på Stadsbiblioteket som går i pension om en vecka. En av cheferna och hon själv sammanfattade hennes 30-åriga gärning över tårtassietterna i det fullsmockade lunchrummet och konstaterade att hon är en av dem som kom till ett manuellt bibliotek, med kortkatalog och utan vare sig låneautomater eller Google, och lämnar en genomdatoriserad arbetsplats.

Google var för övrigt en snackis under min praktik på Internationella biblioteket under bibliotekarieutbildningen hösten 2000, det var väl ungefär då Sverige slutade använda Altavista och började googla och bibliotekarieyrket på allvar började kräva en ny typ av informationssökningsexpertis.

På ett sätt – eller många – har det hänt otroligt mycket i boktemplet på Sveavägen, som slog upp portarna för snart 90 år sedan. Å andra sidan finns ju de grundläggande funktionerna kvar. Där finns en boksamling tillgänglig för alla. All grundläggande service är kostnadsfri. Till och med en sådan basal funktion som läsplatser – bord och stolar – är fortfarande enormt efterfrågad. Biblioteksidén är still going strong.

MMCCLXXXI Sprillans nya e-böcker

Man är inte precis bortskämd med förmåner i biblioteksbranschen, men det finns en och annan liten bonus, om man har lust att ta del av dem.

Vissa av förlagen på den senaste förlagsdagen, för ungefär en månad sedan, delade ut några nyutgivna böcker på plats till oss deltagare (även om det nästan aldrig finns tillräckligt många i förhållande till oss som vill ha). Andra nämnde i sina presentationer att man kan höra av sig om man vill ha tryckta läsex. Ytterligare andra, har det visat sig, är ganska öppna för att dela med sig av e-böcker till bibliotekarier. I går mailade jag till Norstedts, hänvisade till förlagsdagen och bad om fyra av vårens titlar. Två av dem – de som är utgivna, båda precis nu i dagarna – kom med vändande post. Så nu har jag Kungsträdgårdens svarta hål och Älskade terrorist i iBooks, redo att öppnas när jag kommer till den punkt då all min läsning inte prompt måste handla om Nepal.

MMCCLXXX Gamla stans historia, tisdag 19 april

WEBBILD_I-dina-kvarter-Gamla-stan---Tranströmer-2016-04-19-NY

Saker och ting har faktiskt inte stått alldeles still på Stockholms stadsbibliotek medan jag varit borta. Till exempel kan jag glädja mig åt att marknadsavdelningen har satt ihop den här affischen, som damp ner i inboxen i dag.

Det blir bara en Stockholmshistorisk föreläsning för min del den här terminen (förutom en som jag håller som privatperson senare i vår, om Östermalm, för äldre daglediga) och det blir första gången jag har program på Tranströmerbiblioteket. Jag vet inte om ombyggnationen börjat vid det laget, så själva lokalen är lite oklar. Men vill man höra mina högst personliga historiska nedslag, sannolikt påkomna natten innan som vanligt, så har man alltså chansen tisdag 19 april!

MMCCLIII Förlagsdag på Riddarholmen

Vad kan vara bättre en gråkall, snöpudrig februarimorgon än att traska bort till Riddarholmen och gå på vårens förlagsdag för bibliotekarier? Inte mycket! Det var första gången Norstedts stod värd såvitt jag vet, åtminstone för en förlagsdag om litteratur för vuxna, och första gången jag besökte deras lokaler. Som vanligt gillade jag Weyler, Tranan och Sekwa bäst, bra presentationer och intressant vårutgivning, och Natur & Kultur och Norstedts själva var inte så dumma de heller. Många författare på plats, en riktigt bra bonus.

Följande böcker knappade jag fram i bibliotekskatalogen på mobilen och reserverade på stört:

De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer (efter att ha hört författaren presentera sin roman)
De fördrivna av Negar Naseh (samma med den)
Första gången jag såg dig av Tasha Kavanagh (för att den lät så läskig men bra)
Dikter av Theis Ørntoft (för att jag borde kolla in den omtalade danska poesivågen)
Pyrrhos – segraren som förlorade av Allan Klynne (också presenterad av författaren, som ses ovan)

Inte för att arrangörerna hade behövt smöra för oss ännu mer, men det är klart att semmelfika höjer humöret ytterligare.

MMCCLI ”Teknikens kanske märkligaste underverk”

”Oräkneliga skaror radioentusiaster världen runt tillbringar kvällar och nätter vid sina radioapparater fullständigt absorberade av detta teknikens kanske märkligaste underverk.”

Igår, när jag bemannade på Stadsbibblans tidskriftsavdelning, frågade en besökare efter Teknikens värld från 1953 och 1954. Bara de senaste årens nummer står i själva tidskriftssalen, resten finns i magasinet, så jag tog hissen ner och letade upp de två inbundna bamseböckerna, innehållande en årgång var. Jag hoppades att hissen skulle vara upptagen, så att jag fick någon minuts väntetid där nere i magasinet med böckerna i famnen, men hissen var dessvärre kvar på rätt våning. Säg inget till någon, men besökaren fick vänta – i max en minut extra, snarare en halv – medan jag slog upp boken med tidskriftsnumren från 1954 på ett bord bredvid hissen. Vilken nostalgi! Vi människor är väl på ett ungefär desamma vad gäller entusiasm inför nymodigheter, men tekniken är det inte. Nu har vi andra fordon och tekniska leksaker, och vad gäller kommunikations- och informationsteknik är världen fullständigt förvandlad. Fast jag har nu läst mig till att just radioamatörerna är ett segt släkte som organiserar sig och upprätthåller teknisk kompetens. Vilket är bra: ”Radioamatörer tränar ständigt och helt frivilligt denna beredskap och håller på samma gång utrustningen i trim för omedelbar beredskap för sambandsuppgifter som är helt oberoende av funktion hos elnät, internet, telenät och annan infrastruktur”, enligt Wikipedia.

MMCCL Ja, testa en engångscirkel!

Tips från bibliotekarien Engångscirkel

Gårdagens uppdatering på Sture biblioteks Facebook-sida var ett ”Tips från bibliotekarien”, en liten serie bilder jag knåpat ihop och lägger upp då och då i flödet. Jag är helt på det klara med att fantasin kommer att tryta ganska snart, men än så länge kan det komma en och annan svart ruta med tips!

Vårens cirkelträffar är, som sagt, under planering, men en hel del är publicerat i kalendern.

MMCCXLV Våra fördomar om deras fördomar

Har tillbringat större delen av dagen här uppe på Kungsklippan, på Stadsarkivet. Svåra frågor om Stockholmskällan har avhandlats, om att applicera dagens värderingar på historiskt material. Frågar man mig hittar man visserligen förlegade föreställningar som lyser igenom i vårt äldre databasinnehåll och mår bra av att tas upp till diskussion, men dels bör vi akta oss för att skriva om historien och dels lever vi i en mycket ängslig tid, där ”Vi gillar olika” och ”Gör inte skillnad på människor” basuneras ut i välvillig motsägelsefullhet.

Eftersom vi är så snabba att demonisera det förflutna kan jag tycka att det är riktigt bra att ett av den svenska barnlitteraturens mest kända exempel på användandet av n-ordet har Astrid Lindgren som upphovskvinna. Alla vet hur hon såg på människors rättigheter och lika värde, särskilt barns, och att hon var sällsynt skicklig på att skildra deras värld. Det var alltså varken fråga om illvilja eller slarv. Det främsta skälet till att det blev så fel är att sättet vi pratar om hudfärg på, och vilka formuleringar som anses nedvärderande, har förändrats. Dagens gäst på vår mötesdag på Stadsarkivet föreläste om hur personer med funktionsnedsättning syns, eller inte syns, i museers material och tog upp exempel på hur barn och unga med psykisk eller kognitiv funktionsnedsättning – ”sinnesslöa”, med tidens språkbruk – hanterades vid förra sekelskiftet. Det var upprörande historier, men jag ville inte köpa dem rakt av utan att i alla fall försöka ta på mig samtidens glasögon. Viss behandling av barnen var utan tvekan en konsekvens av skandalös avhumanisering och annan utfördes sannolikt i uppriktig tro att man såg till barnens bästa. Okunskap kan ställa till med mycket elände, och medvetenheten om det, och om normers föränderlighet, bör göra att vi inte sätter oss på särskilt höga hästar. Vi vet att vi kommer att dömas av vår framtid.

    Till exempel kommer framtiden att undra hur jag hade mage att sätta ett sådant kränkande ord som ”funktionsnedsättning” på pränt.

    MMCCXLIV Fikalåda

    Det här måste jag göra fler gånger. När jag kom fram till jobbet, kall och blöt efter någon knapp halvtimmes promenad med ett Shakespeare-program i öronen och snö i ögonen, tog jag fram min guldtermos med varm choklad (som fick åka en vända i micron, termosen är snyggare än bra) och mitt lilla kit med minimarshmallows att lägga i och parmesankex att knapra till. Ah. Matlåda i all ära, men underskatta inte fikalådan!