Etikettarkiv: Jobbet

MMCCCIX Det var det, Det hemliga namnet

Screen Shot 2016-04-02 at 9.04.52 AM

Jag undrar om jag kommer att jobba något mer med årets Stockholm läser-bok, Det hemliga namnet. Förra årets bok, Kungsgatan, hade jag ju en nära relation till under åtminstone hela våren, men i och med att vi nu haft läsecirkel om Det hemliga namnet på Sture bibliotek så kan det vara över för min del. Även om jag gillade bokvalet bättre förra året kan jag inte förneka att vi hade väldigt mycket att prata om i Sturebibblans soffhörna, som den här gången var helt fullsatt, eller överfull, av åtta deltagare och Helena och mig som samtalsledare. Vi två hade olika uppfattningar om huvudpersonen och bland annat händelseförloppet i slutet, om vi tror att det går bra eller dåligt och på vilket sätt. Det hade cirkeldeltagarna också, och jag gillar verkligen när de vågar vara oense. Så länge ingen trycker ner någon annan i skoskaften och vi som ledare behöver rycka in och rädda det som räddas kan av cirkelstämningen så är det bra med viss stormighet i diskussionen.

Jag kan verkligen inte kalla diskussionen stormig, den blev snarare lite överdrivet respektfull, men Helena, jag och vår kollega Caroline bollade en del olika åsikter när vi hade en cirkel om Det hemliga namnet uppdelad i tre avsnitt under varsin rubrik och inspelad som podd. Det är någon månad sedan nu och jag har faktiskt inte lyssnat på precis allt, men det mesta av de tre poddprogrammen. Först handlar det om persongalleriet (Caroline leder), sedan om språk och stil (jag) och sist om tematik (Helena). Av oss tre hade bara Caroline spelat in podd tidigare, som gäst i Bibliotekspodden Solen, men vi fick blodad tand och har nu nya poddplaner.

MMCCXCVI Gulgrå harmoni

Dagens arbetsmaterial, oarrangerat.

Jag brukar ju tänka, och ibland uttrycka, att jag rör mig längre och längre ifrån bokromantisering – att gilla själva åsynen av böcker och boksamlingar, att äga dem eller vistas bland dem, för att inte tala om doften, som så många nämner – men att jobba med gamla böcker kan faktiskt vara en visuell fest, det tycker jag fortfarande. Med betoning på gamla, kanske, för att sådant som är nytt, inte minst böcker, är grällt och oharmoniskt. Å andra sidan – jag älskar ju att jobba med ny litteratur. Och att skylta med den. Hur som helst. Att få botanisera i magasinen och ta del av äldre publikationer om Stockholm för Stockholmskällans räkning kan vara enormt stimulerande, och som bonus matchar ofta omslagen.

MMCCXCV Läsecirkelledare i Kista

I går hade Helena och jag kortkort läsecirkelkurs för några bibliotekarier på Kista bibliotek i deras skarpt belysta aktivitetsrum kallat ”blackbox” (ett begrepp jag måste ha missat). På en och en halv timme försökte vi hinna med en lägesrapport för social läsning i Sverige, konkreta läsecirkelledartips och en praktisk övning. Jag hoppas att de fick ut något av det. De var väldigt trevliga att ha att göra med och såg i alla fall glada ut under vår lilla insats. Framöver kommer de att erbjuda läsecirklar på flera olika språk.

MMCCLXXXVII På biblioteket förändras allt och inget

I går var det avskedsfika för en av mina favoritkolleger på Stadsbiblioteket som går i pension om en vecka. En av cheferna och hon själv sammanfattade hennes 30-åriga gärning över tårtassietterna i det fullsmockade lunchrummet och konstaterade att hon är en av dem som kom till ett manuellt bibliotek, med kortkatalog och utan vare sig låneautomater eller Google, och lämnar en genomdatoriserad arbetsplats.

Google var för övrigt en snackis under min praktik på Internationella biblioteket under bibliotekarieutbildningen hösten 2000, det var väl ungefär då Sverige slutade använda Altavista och började googla och bibliotekarieyrket på allvar började kräva en ny typ av informationssökningsexpertis.

På ett sätt – eller många – har det hänt otroligt mycket i boktemplet på Sveavägen, som slog upp portarna för snart 90 år sedan. Å andra sidan finns ju de grundläggande funktionerna kvar. Där finns en boksamling tillgänglig för alla. All grundläggande service är kostnadsfri. Till och med en sådan basal funktion som läsplatser – bord och stolar – är fortfarande enormt efterfrågad. Biblioteksidén är still going strong.

MMCCLXXXI Sprillans nya e-böcker

Man är inte precis bortskämd med förmåner i biblioteksbranschen, men det finns en och annan liten bonus, om man har lust att ta del av dem.

Vissa av förlagen på den senaste förlagsdagen, för ungefär en månad sedan, delade ut några nyutgivna böcker på plats till oss deltagare (även om det nästan aldrig finns tillräckligt många i förhållande till oss som vill ha). Andra nämnde i sina presentationer att man kan höra av sig om man vill ha tryckta läsex. Ytterligare andra, har det visat sig, är ganska öppna för att dela med sig av e-böcker till bibliotekarier. I går mailade jag till Norstedts, hänvisade till förlagsdagen och bad om fyra av vårens titlar. Två av dem – de som är utgivna, båda precis nu i dagarna – kom med vändande post. Så nu har jag Kungsträdgårdens svarta hål och Älskade terrorist i iBooks, redo att öppnas när jag kommer till den punkt då all min läsning inte prompt måste handla om Nepal.

MMCCLXXX Gamla stans historia, tisdag 19 april

WEBBILD_I-dina-kvarter-Gamla-stan---Tranströmer-2016-04-19-NY

Saker och ting har faktiskt inte stått alldeles still på Stockholms stadsbibliotek medan jag varit borta. Till exempel kan jag glädja mig åt att marknadsavdelningen har satt ihop den här affischen, som damp ner i inboxen i dag.

Det blir bara en Stockholmshistorisk föreläsning för min del den här terminen (förutom en som jag håller som privatperson senare i vår, om Östermalm, för äldre daglediga) och det blir första gången jag har program på Tranströmerbiblioteket. Jag vet inte om ombyggnationen börjat vid det laget, så själva lokalen är lite oklar. Men vill man höra mina högst personliga historiska nedslag, sannolikt påkomna natten innan som vanligt, så har man alltså chansen tisdag 19 april!

MMCCLIII Förlagsdag på Riddarholmen

Vad kan vara bättre en gråkall, snöpudrig februarimorgon än att traska bort till Riddarholmen och gå på vårens förlagsdag för bibliotekarier? Inte mycket! Det var första gången Norstedts stod värd såvitt jag vet, åtminstone för en förlagsdag om litteratur för vuxna, och första gången jag besökte deras lokaler. Som vanligt gillade jag Weyler, Tranan och Sekwa bäst, bra presentationer och intressant vårutgivning, och Natur & Kultur och Norstedts själva var inte så dumma de heller. Många författare på plats, en riktigt bra bonus.

Följande böcker knappade jag fram i bibliotekskatalogen på mobilen och reserverade på stört:

De försvunna böckernas bibliotek av Kristoffer Leandoer (efter att ha hört författaren presentera sin roman)
De fördrivna av Negar Naseh (samma med den)
Första gången jag såg dig av Tasha Kavanagh (för att den lät så läskig men bra)
Dikter av Theis Ørntoft (för att jag borde kolla in den omtalade danska poesivågen)
Pyrrhos – segraren som förlorade av Allan Klynne (också presenterad av författaren, som ses ovan)

Inte för att arrangörerna hade behövt smöra för oss ännu mer, men det är klart att semmelfika höjer humöret ytterligare.

MMCCLI ”Teknikens kanske märkligaste underverk”

”Oräkneliga skaror radioentusiaster världen runt tillbringar kvällar och nätter vid sina radioapparater fullständigt absorberade av detta teknikens kanske märkligaste underverk.”

Igår, när jag bemannade på Stadsbibblans tidskriftsavdelning, frågade en besökare efter Teknikens värld från 1953 och 1954. Bara de senaste årens nummer står i själva tidskriftssalen, resten finns i magasinet, så jag tog hissen ner och letade upp de två inbundna bamseböckerna, innehållande en årgång var. Jag hoppades att hissen skulle vara upptagen, så att jag fick någon minuts väntetid där nere i magasinet med böckerna i famnen, men hissen var dessvärre kvar på rätt våning. Säg inget till någon, men besökaren fick vänta – i max en minut extra, snarare en halv – medan jag slog upp boken med tidskriftsnumren från 1954 på ett bord bredvid hissen. Vilken nostalgi! Vi människor är väl på ett ungefär desamma vad gäller entusiasm inför nymodigheter, men tekniken är det inte. Nu har vi andra fordon och tekniska leksaker, och vad gäller kommunikations- och informationsteknik är världen fullständigt förvandlad. Fast jag har nu läst mig till att just radioamatörerna är ett segt släkte som organiserar sig och upprätthåller teknisk kompetens. Vilket är bra: ”Radioamatörer tränar ständigt och helt frivilligt denna beredskap och håller på samma gång utrustningen i trim för omedelbar beredskap för sambandsuppgifter som är helt oberoende av funktion hos elnät, internet, telenät och annan infrastruktur”, enligt Wikipedia.