Maja presenterade månadens diktsamling på Stadsbiblioteket den här månaden, det enkla och det ensamma av Asta Olivia Nordenhof. ”Jorden är öm och jag inte nog att fatta det” lästes upp som ett extra bra citat och uppskattades av den lilla församlingen i Poesibazaren. ”Månadens diktsamling” är utan tvekan bland de gemytligaste inslagen i Stadsbibliotekets programflora.
Som vanligt har jag egentligen massor att göra på jobbet, men dagarna efter ett genomfört föredrag går jag runt i något slags zombietillstånd. I dag blev i alla fall ett boktips skrivet, dyker upp på Stockholmskällans Facebook-sida inom kort.
Vi kan väl säga så här – jag gjorde mitt bästa. Föredraget genomfördes. Det var kul att vara på Tranströmerbiblioteket, jag har bara några enstaka gånger haft ärenden dit i tjänsten, annars har jag tittat in då och då som besökare i samband med träningen i samma hus och gått på en del program. Nu höll jag alltså ett själv, mitt föredrag om Gamla stans historia, för lite drygt tio personer, varav en blev ordentligt upprörd för att en annan satte sig framför henne och en annan – onykter – flikade in underliga kommentarer under föredragets gång, trots tillsägelser. Men vi gamla bibliotekarierävar är luttrade, det var ingen större fara.
Lena var på plats, mamma kom sent efter att ha suttit i bilkö men kompenserade med att ha med en fin blomma, två kolleger från Stadsbiblioteket var där och stöttade. Bäst var att allt var så ordnat när jag kom och att tekniken funkade. Sämst att jag inte riktigt fick kontakt med åhörarna – jag har kommit fram till att det nog berodde på att jag satt på en hög stol istället för att stå, det blev mer formellt. Men väldigt skönt att sitta parkerad med datorn framför sig, den brukar, på andra bibliotek, hamna på någon opraktisk plats dikterad av sladdlängd.
Men det finns ju oändligt mycket att säga om Gamla stans historia, jag fick döda massor av darlings. Nu måste jag hitta andra sammanhang att berätta om ”avgrundens folk” – de som bodde på Österlånggatans ungkarlshotell – och Strindbergs utforskande av Storkyrkans vind.
Minst 80 % av männen i Stockholm under 1500-talets första hälft hette Per, Hans, Olof, Nils, Erik, Jöns, Anders, Jakob eller Johan.
Det tog tre år, 1697-1700, att riva resterna av det nedbrunna slottet Tre kronor.
Det är sådant jag har i huvudet just nu.
Vad tar man sig till när ens Gamla stan-föredrag ligger tre dygn bort, tre dygn som också är fyllda av andra aktiviteter, och man inser att innevarande lördag är ens bästa chans att läsa in sig och skriva manus? Man mutar sig själv. Först tar man promenaden hemifrån Kungsholmen till jobbet vid Odenplan (dagens motion, pilatespasset jag hade velat gå på skulle ta för mycket tid i anspråk), man packar ryggsäcken full av stockholmshistoriska böcker från ens arbetsrum (de man inte redan hade tagit hem) och sedan gör man några väl valda inköp på Birka-Gott och Cajsa Warg.
Chokladdoppade popcorn. Anthon Berg Opera Mints. Kryddad tomatjuice. Lyxbrie.
Sedan kör man, hela dagen. (Med eftermiddagspaus för CNN Business Traveller och kvällspaus för ett program på Kunskapskanalen om Iran.)
Ibland händer det – man har en full agenda och räknar med en stressig dag, och så kommer en ängel till kollega och tar på sig största delen av tiden i informationsdisken, man betar av sina uppgifter en efter en och får till och med tid till en liten promenad.
Och så kröns dagen – som bara haft ett fåtal inslag av krävande besökare och gruff i toalettkön – med ett för mig och kollegan traditionellt diskfika med praliner från Gateau. (De här var supergoda, särskilt de mörka.)
I dag släpptes enheten Lära, som jag tillhör när jag är på Stadsbiblioteket, ut i det våriga landskapet på Skeppsholmen.
Vi skulle besöka Konstbiblioteket, Nationalmuseums och Moderna Museets gemensamma bibliotek. Här är tidskriftshyllan.
Intressant utsikt genom alla fönster.
Vi får en genomgång av verksamheten, hur personalen jobbar och vilket slags service som erbjuds för allmänheten, som vi emellanåt har anledning att hänvisa vidare till det här biblioteket när de kommer till oss med konstfrågor.
I samlingarna finns bland annat Nationalmuseums utställningskataloger i inbunden form.
På vinden finns ett av magasinen.
Vi kollar in arbetsrummet …
… som har den här utsikten.
Jag älskar mina bibliotek, men en liten del av mig blev sugen på att byta arbetsplats. Men det kan också ha varit vädret.
Antingen tror kursdeltagarna att jag är lätt manisk och hysterisk till min natur eller bara att jag är väldigt, väldigt entusiastisk när det gäller läsecirklar. Det är det senare jag helst förmedlar. Jag vet inte varför jag var så överspeedad just i kväll, men jag tycker verkligen att det är så kul att ha en kurs i läsecirkelledande och att träffa deltagarna som på ett eller annat sätt delar ens cirkelintresse. Att jag under pratet viftade med händerna med för närvarande långa naglar i grällt turkost förbättrade knappast intrycket. Men nu är vi igång, Helena och jag, och jag har tre kommande träffar på mig att försöka justera min image.
Vinden viner bakom de regnprickiga fönstren i arbetsrummet på Stadsbiblioteket och Observatorielunden är gråare än grå. I morse var vi på studiebesök på Filmstaden i Råsunda med stiftelsen Filmstadens Kultur, efter en snabblunch i lunchrummet var vi flera bibliotekarier blandade med besökarna i Poesibazaren som lyssnade på Ann Jäderlund, intervjuad av Magnus William-Olsson och bibliotekskollegan Elias om nya (ännu outgivna) diktsamlingen djupa kärlek ingen och nu sitter jag vid skrivbordet med tolv böcker om Gamla stan och tretton dagar kvar till föredraget på Tranströmerbiblioteket. Detta är en oslagbar trivseldag!
Nu går jag och tar lite mer te och ser fram emot kvällen på The English Bookshop, där det ska vara releaseevenemang för det årliga litterära magasinet Two Thirds North, innan jag läser vidare om Magnus Ladulås, Svartbrödraklostret och Lejontornet.
Har haft några seriefavoriter liggande framme på Sturebibblan i helgen. Ingen har lånats, men de har rört på sig. Minst två har lästs, åtminstone delvis, på plats.
Theomis 