DCXLVII Ofrivillig sorti

Födelsedagsfesten i Årsta hade redan pågått i tre timmar, eller kanske mer, och stämningen verkade ha skruvats ner och blivit avslappnad när jag dök upp efter jobbet. Till slut var vi bara ett litet gäng kvar, jag, Johan, Åsa, Freddan och födelsedagsbarnet Annika. Samtalet svängde från nostalgiskt laddade barnprogram till den löst sammanhållna kulturförening vi startat som jag hävdar ska heta ”Lyran”, trots att jag egentligen inte har någon med mig. Sedan pratade vi om vår gemensamma nämnare Korskyrkan och dess verksamheter, den nattliga kaffeserveringen på Stureplan, hemlösluncherna, vad man gör när en av de hemlösa blir bestulen på sina skor där i kyrkan och hur man håller hemgrupper och lovsångsteam igång under sommaren. Och sedan var jag tvungen att gå, fast jag inte hade lust, för vi pratade om viktiga och bra saker och jag ville vara med och inte sitta hemma och läsa om 70-talets småländska jordbruksbygd. Men nu är jag hemma. Och Korparna ska vara utläst om mindre än två späckade dygn.

Ibland gillar jag mitt jobb jättemycket, ibland inte.

DXLIV Novellixfest


Lena Hammargren och Erika Palmquist, som står bakom förlaget Novellix, fyller år i dag (30 och 32) och det gör även själva förlaget (1). Självklart trippelfirade man med fest. Mina kolleger AnnCharlotte och Salomon är bekanta med Lena genom samarbeten mellan Novellix och Sture bibliotek, medan jag bara hälsat en enda gång när hon var hos oss och deltog i ett program tidigt i höstas. Men jag tackade ändå ja till att följa med på festen, mest av nyfikenhet. Det var mingel i något som liknade en urblåst paradvåning, fem trappor upp på Birger Jarlsgatan nära Stureplan, nästan helt utan möbler.

Mingel i främmande miljö, hur häftig den än är, kommer nog aldrig att bli min kopp te, men där fanns några bekanta ansikten och ett bord med oströror och kex, och Helena Granström och Cilla Naumann läste högt ur sina respektive Novellixer. Jens Liljestrand, som också ingår i Novellixstallet, stod och hängde intill oströrorna och läste säkert också under kvällen, när jag hade gått.

Det är bara att gratulera de tre jubilarerna och det lyckade novellkonceptet! Må de ge ut en stadig ström småböcker i många år till.

DXI Nyårsdag

image
Knytkalas, det är en bra grej. Nyårsmiddagen bestod av fetaostsallad med melonsalsa följt av grönsakspaj och västerbottendito med kallskuret, till efterrätt marängsviss, som var mitt bidrag, och efter tolvslaget frukt och choklad. Men kanske uppskattade jag, för ovanlighetens skull, kan man nog säga, själva tolvslaget mest. Visserligen fanns de trista inslagen där, ynglingar som riskerar sina egna och våra kroppsdelar genom att skjuta iväg raketer mitt bland alla nyårsfirare, varav många ägnar sig åt årets snabbaste nedskräpning genom att lämna efter sig flaskor och engångsglas och serpentiner som ligger på marken där det fem minuter tidigare var rensopat, men med utsikt från Norr Mälarstrandsbryggan mot västra Kungsholmen och Söder och Gamla stan och Stadshuset kan man bortse ifrån det en stund. Fyrverkerierna var magnifika.

Strax före halv tre skingrades gästerna och jag pysslade ett tag och fortsatte i dag i takt med Wienkonsertens valser och marschmusik. Förutom disk, som diskmaskinen tar hand om, finns här lämningar som tulpaner, en hyacint och choklad.

CDXXXII Födelsedagsfest i Nacka

Maria fyllde 26 (som hon gör varje år) och bjöd på sedvanligt överdådigt fika. Själv hamnade jag vid en del av ett soffbord där det pågick frågesport på tema 90-tal (med bland andra Camilla, som på bilden gläder sig åt att ha svarat rätt). Kunde man sitt Nilecity låg man bra till.




Blommorna kommer för övrigt från min balkong. I november.

CCLVII Blå porten

En trend på sista tiden – bara i min bekantskapskrets eller över huvud taget vet jag inte – har varit att fira vännernas födelsedagar på fik och restauranger där man helt enkelt droppar in och beställer det man vill ha. Både festligt och arbetsfritt för födelsedagsbarnet, som slipper stå i köket och baka tårta.

I går firade vi Sofia på Blå porten, där det trots vackert väder var ganska glest på kvällskvisten. Skönt. Maten blev klar snabbt. Det var ett riktigt trevligt gäng (jag tror jag var den enda förutom jubilaren som hade träffat alla tidigare) och jag satt mest och pratade med Sofias kompis Jenny, som nyligen flyttat hem från Barcelona, och Sofias kollega Ted, som jag träffat en gång tidigare, en kväll på Fasching. Jenny och Ted hade aldrig träffats tidigare. Det är märkligt och fascinerande hur enkelt det ändå kan vara ibland att hitta kopplingar och åsikter att enas om.



CLXXXVI Vännerna på Vapiano

Rebecca, som har bott några år i Sverige och varit med i Korskyrkan, kommer snart att åka hem till Australien och hade en kombinerad avskeds- och födelsedagsfest på Gamla stans Vapiano i kväll. Presenterna var påtagligt blågula – en midsommarstång, en liten bok om Stockholm, svenskt godis – och gästerna bredde ut sig vid flera bord i den stimmiga lokalen. Så väldigt stor är inte Korskyrkans församling och ungefär samma personer dyker upp i många sammanhang, men alla umgås ju inte med alla, så när någon av vännerna drar ihop folk kan man ändå få tillfälle att prata med sådana som annars mest rör sig i ens periferi. Det var inte uteslutande Korskyrkefolk, men vi var i majoritet. Vi gillar varandra.





C Tårta vid busshållplats

image

Känner mig ganska fräck nu när jag har smitit efter en timme på 30-årsfest, men det är ju så trist att tacka nej när man blir bjuden bara för att man har lite ont om tid …

Man jag hann i alla fall träffa 30-åringen Susanne med familj och ett annat par som också hade två barn. Lika många vuxna som barn, alltså (om jag räknar bort mig själv), och det var tveklöst barnen som satte agendan. Maten var jättegod, och tårtan också, som jag fick med mig på en papperstallrik och åt där jag stod och väntade på bussen till Huddinge centrum tillsammans med ett äldre par.

image