Direkt efter gårdagens tolvtimmarstur till Gränna fick jag skjuts till Solna och AL:s årliga tårtfest. Av coronaskäl har den skjutits upp flera månader och genomfördes nu med begränsat antal gäster som kunde avlösa varandra under dagen och kvällen. Trots begränsningarna och att jag kom sent var det ändå lite folk på plats av precis samma sammansättning som vanligt – sådana jag känner och sådana jag aldrig träffat och flera nationaliteter representerade.

Jag fikade så mycket jag orkade, men det tog stopp innan jag kom till min absoluta favoritkaka, nämligen en World Peace Cookie. Den återkommer varje år och jag blir varje år påmind om att jag borde försöka baka en sats själv (här är receptet).

Eftersom den redan låg på mitt fat stoppade jag skamlöst ner den i handväskan och åt i dag. Mmm, smälter i munnen.