Etikettarkiv: Bibliotek

MMCCXI Boktipsaffischer i brist på annat

Det är drygt tre veckor sedan jag bemannade här på Sturebibblan. Det är sig likt, lite för likt, det är dags för förnyelse. Tyvärr har vi rätt dålig framförhållning och det finns inga nya programaffischer för terminen, något som jag hittade på ett alternativ till när jag var här sist, nämligen boktipsaffischer. Som den här:

Vi gillar biografier

Och den här:

E-bokstips Nobelpris

Nobellitteratur kändes extra aktuellt kring Nobelfesten och kanske lite mindre nu, men å andra sidan kan man väl alltid tipsa om prisbelönta författare.

Den här däremot, känns ju passé:

Affisch julboktips

Och när jag tänkte på saken kom jag på att jag ju faktiskt förberett för nedplockning av den. Bakom jultipsaffischen i affischhållaren satt nämligen den här:

Affisch Gamla böcker

I väntan på nya programaffischer kanske jag knåpar ihop ytterligare några boktips … Bokbeskrivningarna hämtar jag från vår katalog, och beskär om det behövs, och affischerna är skapade med färdiga mallar, så det är mest urvalet som tar tid. Och det är ju väldigt roligt.

MMCLXIV Lotta Lundgren om Edgar Allan Poe

Gäst i kvällens program i Själsfrände-serien i rotundan var Lotta Lundgren och själva själsfränden var Edgar Allan Poe. Lotta berättade om hur hon som liten träffade ”tanterna på biblioteket” mer än sina jämnåriga och hur hon föll för Edgar Allan Poes skräckberättelser som sjuåring och till och med memorerade någon text som hon sedan återgav inför några vänner.

Novellen Morden på Rue Morgue har jag läst och den långa dikten Korpen – The Raven – citeras i så många sammanhang att jag inte kan säga helt tvärsäkert om jag verkligen läst hela tidigare eller bara tror att jag måste ha gjort det många gånger om. Men nu har jag åtminstone hört den i sin helhet på Spotify och har den nedladdad som e-bok i mobilen.

Lotta Lundgren berättade om det lockande hos de gamla skräckberättelserna – och om sitt eget i princip okända författarskap i samma genre –  på sitt oefterhärmliga vis. Samma litterära smak har vi inte, men det är alltid intressant att höra vad andra gillar att läsa och varför. Eller nästan alltid. Som mest intressant blir det när någon faktiskt har förmågan att prata om sin favoritlitteratur på ett personligt och inbjudande sätt, och det kan Lotta Lundgren.

MMCXLI Vi lär oss cirkla

Galna arbetsdagar. Nu är Sture biblioteks medieplan inlämnad, ett dokument som beskriver läget och planerade justeringar vad gäller bibliotekets utbud av böcker, tidskrifter och film, vilket är vår begränsade uppsättning medietyper, och i kväll höll Helena och jag i terminens första träff i kursen i att leda läsecirklar. Det blev som vanligt ganska kraftigt bortfall – jag kommer aldrig att vänja mig vid att så många tycker att det är okej att anmäla sig till något som andra lägger ner en massa arbete på och sedan inte dyka upp – men vi fick, också som vanligt, en väldigt trevlig liten grupp. Av deras samtal på väg ut att döma blir det nog inte svårt att få gruppen att ”lära av varandra”, som vi tänkt oss, genom att dela erfarenheter och idéer. Två eller möjligen tre av de övriga anmälda, som hade giltigt förfall, hoppas vi kommer nästa vecka, då kvällen får lite mer praktiskt innehåll utöver en extra dos teori kring boksamtal. Vi planerar att cirkla kring en kortkort novell som läses på plats, fast på ett teoretiskt plan, för att öva på att hitta frågeställningar kring texten. Kursdeltagarna gillade att vi använde ordet ”cirkla”.

MMCXXXV Ny utställning på Sturebibblan

”Det kommer nog inte så många”, trodde Britta Grassman när det var dags för hennes vernissage under Sturebibblans sista öppettimme, och det gjorde det väl inte i jämförelse med hur det har varit tidigare, fem eller sex vänner och bekanta till Britta dök upp den här gången, men den lilla tillställningen var ändå väldigt trivsam (om jag får säga det själv i min enkla roll som arrangör) och började på ett kul sätt. En fransk kvinna kom förbi och kommenterade målningarna och det visade sig att hon jobbade som konservator på Nationalmuseum. Hon och Britta började prata om olika typer av färg, bland annat äggoljetempera och dess olika beståndsdelar, och det hela ledde till ett samtal om da Vincis Nattvarden, där färgen tydligen inte är av rätt sort för att hålla sig fast på underlaget, vilket gör målningen svår att hålla i gott skick. ”Inte ens en mästare lyckas varje gång”, sa konservatorn.

Som vanligt stod biblioteket för enkla förfriskningar. Ciderflaskan hade blivit över från något tidigare tillfälle, de salta pinnarna likaså, Ramlösan kompletterade jag med, rosorna köpte jag till mig själv för en billig peng nere på T-Jarlen och lät stå framme under kvällen och chokladen kom ur två olika paket som låg inne i arbetsrummet. Det ena hade en besökare gett till min kollega Ludmila häromveckan. Bibliotekets två PressDisplay-skärmar, där man kan läsa tidningar från hela världen, har numera skärmsläckare och besökaren trodde att de var trasiga. ”Nej då, det är bara att röra musen lite så kommer de igång”, sa Ludmila, men han trodde henne inte av någon anledning, så hon följde med och visade. Att detta funkade tyckte besökaren var så mirakulöst att han senare kom tillbaka med choklad. Den andra chokladkakan kom från Situation Sthlm-försäljaren som står posterad i tunnelbanegången nedanför bibblan under kvällarna, för att ”han är trött på all choklad han får”, som det stod på post-it-lappen skriven av vilken kollega det nu var som tog emot den.

Britta Grassmans målningar pryder Sture bibliotek till 22 november.

MMCXXXIII Adjö Kungsgatan, det var ett trevligt år

FullSizeRender-2

Tänk att årets Stockholm läser-satsning är över, i alla fall på så sätt att det sista biblioteksevenemanget kring Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan har ägt rum. I söndags inföll Uppsala-Ericas årliga stockholmsbesök, och jag hade föreslagit den dagen just för att finalevenemanget skulle gå av stapeln då, nämligen visning av filmversionen av romanen i rotundan på Stadsbiblioteket. Så mellan gudstjänst i Korskyrkan (som jag pratat en massa om och Erica inte tidigare varit i) och parkpromenad satt vi bland alla andra tanter framför duken där den svartvita filmen från 1943 visades. Programmet presenterades av Helena – det kändes fel att se Helena på scenen och själv sitta i publiken, som att jag borde greppa en mikrofon och göra min del av jobbet – och innan filmen sattes igång höll Mikaela Kindblom, som skrivit boken Våra drömmars stad – Stockholm i filmen, en kort presentation. Efter att ha läst recensioner av filmen som varit mestadels negativa och haft invändningar mot hur filmen blivit en tråkig moralkaka i förhållande till boken gillade jag att höra ett annat perspektiv från Mikaela Kindblom, nämligen att det visserligen handlar om unga kvinnor som hamnat snett och som – åtminstone de flesta – råkar illa ut, men framför allt är det en berättelse om empati.

Filmen Kungsgatan finns på dvd, Stockholms stadsbibliotek har ett antal exemplar att låna ut alldeles gratis, och ändå – smälls det upp en duk på bibblan och samma film visas där drar det full rotunda. Vi människor älskar tydligen att se film med en stor grupp främlingar.

MMCXVIII Ryska boktipspåsar

Hurra, de ryska påsarna lånas! Nu när vi erbjuder läsecirklar om rysk litteratur på Sture bibliotek följer ”T-påsarna” samma tema. Med det begränsade utbudet på vårt lilla bibliotek fick jag lov att beställa in rysk litteratur – i svensk översättning, alltså – från andra bibliotek och det var en riktigt lärorik övning bara att gå igenom den gamla och nya ryska litteraturen i bibliotekskatalogen. Eftersom syftet med påsarna är att locka till spontanläsning av sådant som man inte aktivt letar efter valde jag bort de tjockare böckerna och äldre böcker med intetsägande, slitna omslag, och även om det nog blev en hel del litteratur med samhällskritiskt innehåll ville jag i sammanhanget undvika alltför svartmålande historier. Mer berättarkonst än politik i påsarna den här gången. Därmed passade alla äldre men ofta nyutgivna noveller jag hittade perfekt, av klassiska författare – Dostojevskij är mest välrepresenterad – och några för oss mindre kända, i samlingar eller utgivna styckvis. Novellen är en utmärkt form om man vill provsmaka litteratur. Men där finns också romaner av olika slag, deckare, reportageböcker. Själv skulle jag kunna välja vilken av påsarna som helst.