MMCXVI Evenemangsarrangörens utmaningar

Screen Shot 2015-10-14 at 19.33.06 PM
Det har så länge legat framför oss och plötsligt är det gjort, experimentet ”litterär matchmaking” på Stadsbiblioteket.

Om jag inte tyckte att det var kul – hejdlöst kul – med biblioteksevenemang hade jag inte låtit det uppta så här stor del av min tid och energi, men det finns aspekter som kastar skuggor över härligheten. Om man vill eller inte vill delta i ett biblioteksevenemang är helt och hållet upp till var och en, men två krav ställer vi, som alldeles för sällan blir uppfyllda. Det ena är att man kommer om man anmält sig. Det andra är att man har läst evenemangsbeskrivningen tillräckligt noga för att förstå vad man anmält sig till.

Den här gången var de villkoren viktiga på alla möjliga sätt. För att det skulle bli som vi tänkt och utlovat, nämligen att bokcirkelintresserade personer skulle hitta andra bokcirkelintresserade personer att bilda bokcirklar med, behövde vi ha tillräckligt många personer på plats. Vi ville också att intresset skulle vara genuint, så att inte hälften av de församlade dykt upp för att passivt kolla läget. Som alltid ville vi, för vår egen och vår arbetsgivares skull, att det nedlagda arbetet skulle betala sig i form av deltagarnas engagemang. Och för allt i världen ville vi inte ha en skara framför oss som bara sett ordet ”matchmaking” och räknade med dejtinghjälp.

På det stora hela tyckte Helena och jag att den här kvällen föll väl ut. Intresset och engagemanget fanns där och vi tror och hoppas att de som efteråt sa att de uppskattat kvällen också menade det. Mingeldelen fungerade över förväntan, det är visserligen svårt att veta om precis alla tyckte att det var trevligt, men av sorlet att döma var stämningen god och till och med uppsluppen emellanåt.

Ingen skugga ska alltså falla över de trevliga och entusiastiska deltagarna som visste vad de gjorde där och förhoppningsvis fick med sig det de skulle, och inte heller över de eventuella personer som kommit av rätt anledning men faktiskt inte fick ut vad de önskade, så kan det bli, men kanske 7 av 29 anmälda uteblev, ett par av de som satt sig smög ut de första minuterna av okänd anledning och i vanlig ordning ställdes frågor kring anmälan och innehåll som visade att vissa missförstånd uppstått.

Det fina i kråksången är att det nu är upp till deltagarna att avgöra vad själva matchmakingen resulterar i. Så här gick det hela till. Helena och jag, båda hängivna cirklare, pratade i en halvtimme på rotundans scen med deltagarna på bänkarna framför oss, om bokcirklars form och innehåll, några egna erfarenheter och reflektioner, tips och tricks och slutligen instruktioner inför minglet vi förberett. Sedan eskorterade vi gänget – uppmärkta med ganska stora röda klistermärken med texten ”EJ HEMLÅN” – in till Poesibazaren, det smala, trånga rummet där vi flyttat undan en del av poesiböckerna och ställt upp tio böcker under fem olika kategorier, nämligen klassiker, spänning, relationer, prisbelönta böcker och våra egna favoriter (på bilden ovan syns de i just den ordningen). De flesta har vi cirklat om, den ena av oss eller båda två, och alla bedömer vi vara utmärkta cirkelböcker. Vilket är lätt att säga, för man kan faktiskt cirkla om i princip allt. Vid varje bok hängde ett papper att skriva upp namn och mailadress på. På max två papper fick man skriva upp sig och det var viktigt att man bara skrev upp sig om man faktiskt hade för avsikt att träffa och cirkla med de andra som gjorde detsamma – kanske lät vi som de stränga tanter vi är när vi pratade om de regler vi hittat på, men vi gjorde vad vi kunde för att också i det här sammanhanget motverka okynnesanmälningar. Sedan samlade vi ihop alla vid scenen igen och delade med oss av ännu fler tips, framför allt webbresurser, och smörade lite på slutet genom att dela ut goodie bags, svarta tygpåsar från bokcirklar.se, som förutom diverse information innehöll en Novellix-novell, en tepåse och två chokladbitar – väcker inte det läslust så … ja, då har vi inga bättre idéer. Och snart får deltagarna mail med varandras adresser, så att de kan komma överens om tid och plats för cirklande om de böcker de valt att prata om. Om tycke och smak och personligheter och praktiska omständigheter råkar stämma kanske bestående grupper uppstår. Om inte får de förhoppningsvis i alla fall en trevlig kväll med ett intressant samtal.

MMCII Lång signeringskö fram till Maj Sjöwall

Morsan, snuten, mina polare, lite stålar, i plugget – när Maj Sjöwall kom igång förflyttades man snabbt några decennier tillbaka. Hon och förläggaren Ann-Marie Skarp, i samband med att de namedroppade hur många nu avlidna kulturpersonligheter som helst ur bekantskapskretsen, nämnde också att de brukar säga till varandra att de lever i fel tid. Och som den slutgiltiga nostalgiska manifestationen sa Maj Sjöwall att hennes Stockholmskärlek upphört – stan var trivsammare förr – och att hon därför flyttat härifrån. Konstigt nog, kan jag tycka, det samhälle hon och Per Wahlöö skildrade på 1960- och 70-talen var långt ifrån idylliskt.

Mot slutet av samtalet på rotundans scen ställde vi åhörare oss upp och hurrade för författarinnan som fyllde 80 år i fredags och strax därefter flockades vi kring informationsdisken, som förvandlats till bokhandel. Jag köpte två pocketexemplar av favoriten Den vedervärdige mannen från Säffle och fick dem signerade. Samtidigt passade jag på att berätta att Martin Beck i Carl-Gustaf Lindstedts skepnad står på min balkong i Mannen på taket. (Åtminstone är det någonstans längs den kungsbalkong som delats upp i olika långa stycken till fyra lägenheter, där mitt stycke är ganska långt.) Både Maj Sjöwall och Ann-Marie Skarp verkade uppskatta informationen, de hade glömt var den där balkongen var belägen.

MMLXXXVII En snabb titt på kvällens evenemang

Det är inte jättemånga själar som lyssnar på samtalet om Svenska Barnboksinstitutets 50-årsjubileum. Åtminstone ser det så ut när de sitter så där lite glest på ett antal bänkar i det stora rummet, medan mikrofonerna är högt uppskruvade och hörs i hela lokalen. Men det kan ju inte bli fullsatt jämt. Just nu, när jag står uppe på andra galleriet och lyssnar, talas det om barnlitteraturens mottagande i media. Intressant. Och trots allt skön stämning i den lugna rotundan, så de som faktiskt kommit är säkert nöjda och glada.

När jag tänker efter har uppfattningen om publikstorlek mycket att göra med ljudvolymen, som hade kunnat vara anpassad till ett gemytligt samtal för ett lagom antal åhörare.

Men själv är jag inte involverad i det här programmet utan har jobbat klart för dagen och är på väg hem. Skulle egentligen bara förbi lunchrummet.

MMLXXI Nu börjar Sture-hösten

Det händer så mycket roligt på Sturebibblan! Det ger mig en kick att se affischhållarna fyllda av pågående och kommande trevligheter.

För inte så länge sedan började vi marknadsföra våra litterära salonger om rysk litteratur och anmälningarna droppar redan stadigt in. Den som vill fördjupa dig i den klassiska ryska litteraturen utan större ansträngning rekommenderas min läsecirkel om den lilla Tjechov-novellen Fästmön. Är man intresserad av att ha en samtalsledare som vet vad hon pratar om rekommenderas Ludmilas cirklar om Mästaren och Margarita och Idioten.

Och när man är hos oss kan man passa på att se den lilla utställningen med svartvita foton tagna av Mikael Vannestam, en kollega inom Stockholms stadsbibliotek. Bilderna är tagna i Sverige, men doftar amerikansk landsbygd.

Och mer är på gång, läsecirklar, utställningar och annat.

MMLVI Författartipsvägg

I brist på konstutställning har Sture bibliotek just nu en författartipsvägg. Här står det var och när man kan höra de här aktuella författarna, live på en scen eller på Babel eller, inte så sällan, både och med några dagars mellanrum. Naturligtvis erbjuder vi också böcker av författarna i fråga. Man gör vad man kan, för att inspirera biblioteksbesökarna och få utlopp för sin kreativitet en ovanligt lugn jobbsöndag.

MMXLII Ordningen är återställd – Sture bibliotek har öppet

Redan förra veckan öppnade Sturebibblan efter sommarstängningen, men då jobbade jag bara på Stadsbibblan, så i dag hade jag min första Sturedag på fem veckor. Lisbeth och jag ägnade en hel del tid bara åt att fixa till i hyllorna. Vi rensade ut gamla böcker (i vårt fall drygt tre år gamla, böcker åldras fort på ett nyhetsbibliotek) och skapade plats för alla böcker som återlämnats under den period då ingenting lånats ut. Dessutom fanns en ganska stor hög nya böcker att ta hand om och få ut i cirkulation, framför allt romaner på engelska, min favoritkategori, eller i alla fall en av dem.

Passade dessutom på att piffa till skyltningen. Deckare går alltid hem.

Hade också läst Times lista över det senaste halvårets bästa böcker i morse och kollade vad vi hade i hyllorna. Där fanns i alla fall två av de omnämnda. Får se om utnämningen ger de här böckerna lite extra skjuts.

MMXXXVIII Letar tidiga turisthandböcker

Uppskattar att gå runt och plocka i stockholmsmagasinet på Stadsbibblan. Den här gången har jag av en besökare fått i uppdrag att leta upp fotoillustrerade böcker från 1910-60-tal som presenterar Stockholm för turister, en genre jag länge varit lite extra intresserad av. Under den tidiga delen av 1900-talet gavs det för övrigt ut en hel del turistböcker om Stockholm helt utan illustrationer. Inte ens en traditionell, textspäckad Lonely Planet är lika blädderovänlig som de.