MMCLXXV Honey & Almond Hot Chocolate

På lördagskvällen i Wien häromveckan hade Jenny F och jag kommit tillbaka till Airbnb-lägenheten efter en dag på stan, då vi pratat lite löst om Starbucks-fika. Allt utom restauranger hade vid det laget stängt – att inte ens matbutiker är öppna efter 17.00 eller 18.00 en lördag är chockerande för en stockholmare – och vår enda förhoppning om Starbucks-fika var att det fanns ett Starbucks på Hauptbahnhof en kort bit bort. En googling visade att det fanns det och de skulle stänga om en halvtimme. Vi sprang.

Väl framme beställde Jenny kaffe, men mitt fikasug hade gått över. Jag satsade på en guldglittrig termos istället – jag hade länge behövt en termos – och hoppades att julsmaken Honey & Almond Hot Chocolate, som jag annars hade valt, skulle finnas på menyn nästa gång jag kom till ett Starbucks.

Jodå, den fanns i Stockholm, upptäckte jag för någon vecka sedan när jag lyxade till rasten från Sturebibblan med ett besök både på Starbucks och vid Hedengrens resehylla. Efter att ha instagrammat mina fynd fick jag en förfrågan från svägerskan, som udda nog samlar på Starbucks-muggar med julmotiv, sedan tio år eller så, och ville ha ett exemplar av årets. Muggen på bilden var då slängd, men chokladen var god, så nog kunde jag offra mig. På Götgatan, på väg till gårdagens film- och fudgekväll hos Lena, köpte jag en till, diskade ur muggen, fotade den och skickade bilden till Johanna. Aj då, fel julmotiv, det fanns redan i samlingen. Som den generösa svägerska jag är köper jag naturligtvis en tredje Honey & Almond Hot Chocolate att dricka på tåget till Örebro i kväll, för på Centralen fanns de helröda muggarna. Muggen är levererad, samlingen är i fas, Johanna är nöjd och jag är i Örebro på julgodishelg.

MMCLXXIV Hjärnorna bakom Fröken Frimans krig

I förrgår satt teamet bakom Fröken Frimans krig – producenten, manusförfattaren, kostymskaparen och regissören – på rotundans scen på Stadsbiblioteket, visade förhandsglimtar från säsong 2 som sänds i jul och gav oss en del inside information. Varför instrument som banjo ingår i TV-seriens musik? För att kompositören ser Clint Eastwood i Dagmar Friman. Vad som händer med Birger, den gamla hästen som skadades i benet i första säsongen? Han blir kvar, med Emmy – Maria Kulle – vid sin sida, som för övrigt bredvid den populära Birger känner sig lite som en statist. Om det blir en tredje säsong? Ja, det är bestämt. En fjärde? ”Vi har fått en försiktig förfrågan.”

Ewa Mark, som tagit fram kostymerna, hade med sig flera ”inspirationspannåer”, som gällde de olika huvudrollerna, och om man ska tro de uppsatta klippen har Toras look inspirerats av Anne på Grönkulla. Varje huvudroll har fått en specifik färg – Dagmar Friman är roströd, till exempel – och vi fick också veta en del om inställningen till verkliga förhållanden under 1900-talets första år. Det betonades att serien inte är dokumentär. Vanligt folk hade inte så mycket kläder och gick alltså ofta i samma plagg, vilket man hållit fast vid i serien, men å andra sidan är det överlag mer färg och mönster än verklighetens ofta svarta kläder. Damhattarnas placering har också moderniserats på så sätt att de skjutits framåt och neråt på ett ”tufft” sätt istället för att sitta högt upp och ”flyta ovanpå”.

Samma dag las de tre avsnitten i första säsongen upp på SVTPlay.

MMCLXXI 2015 års julgodisprovning

Till gårdagens ”julgodisprovning” hade jag gjort:

Salt muscovadofudge (en och en halv sats av det här receptet med en och en halv deciliter socker utbytt mot muscovadosocker, en blandning av ljust och mörkt, plus en tesked salt)
Jordnötsfudge (samma fudgerecept fast med två tredjedelar av den mörka chokladen utbytt mot ljus och med hackade torrostade jordnötter på)
Ischoklad med bittermandelsmak (improviserat recept)
Vit choklad med polkakross (improviserat recept)
Ljus chokladtryffel med citron och lakrits (det här receptet fast med drygt halva mängden grädde och i rutor med lakritspulver ovanpå istället för bollar med pulver runtom, av effektiviseringsskäl)

Sexton gäster kom och gick. Jag hade möblerat om så att godisbordet skulle vara lättillgängligt och utrymmena runtomkring skulle vara fria att sitta på, men det var på håret att alla fick en stol, pall eller plats i soffa. Framför TV:n hade jag pyntat med en duk jag fått av mormor och ovanpå skåpet bredvid spisen växte samlingen presenter från de snälla gästerna.

Efter en omröstning i Facebook-eventet avgjordes att The Real Groups jullåtar skulle spelas under kvällen, och det gjorde de, i en lista jag knåpat ihop med blandad stämsång – The Real Group, Manhattan Transfer, Straight No Chaser och några andra – men musiken dränktes mer eller mindre i det allmänna tjattret och hördes egentligen inte förrän vi bara var fyra kvar. Märkliga samtalsämnen och diverse galna idéer uppstod – Jenny la fram en plan för hur hon och jag ska besöka olika arbetsplatser, Anders bestämde sig för att starta Instagram-kontot Instakossan och Johan skrattade så att han liksom tippade i sidled i soffan – och man hade kunnat tro att klockan var runt småtimmarna, men gästerna gick hem före tio.

MMCLXX Första julgodiskoket för säsongen

Julgodisprovningen är avverkad för i år, gästerna har gått hem, en hel del godis gick åt, en hel del finns kvar. Två av sorterna gjordes före jobbet i går morse – för på kvällen var jag själv bjuden på adventsfestligheter hemma hos Tova i Barkarby – och övriga tre i dag. En av de planerade sorterna fick jag lov att skippa när jag insåg att det i förberedelsetiden ingick övernattning i kylskåp och en annan – inte lika stilig men god – fick tänkas ut i sista stund. Och eftersom gästerna började droppa in en timme efter det utsatta startklockslaget i Facebook-eventet hann jag både duka fram godiset och sätta på mig glitterblusen innan det knackade på dörren.

MMCLXVIII Debutantbloggen på besök

I dag hade vi tre av Debutantbloggens skribenter på Sturebibblan, nybakade författare som i en liten panel satt och berättade om sitt skrivande, med en moderator som ställde frågor och engagerade den sex personer starka publiken, fast man kan nog säga åtta, Salomon och jag lyssnade i princip hela tiden. De hade varit värda en större skara åhörare, de var intressanta att lyssna på och oväntat samkörda för att faktiskt inte känna varandra. De kommer från olika delar av landet, delar erfarenheten av att ha debuterat med varsin roman under 2015 och turas om att skriva i Debutantbloggen. Om jag förstod det rätt träffades de först på Bokmässan, alltså för två månader sedan.

Författarna var:

Felicia Welander som skrivit Kanske imorgon.

Fredrik Frängsmyr som skrivit Arytmi.

Thomas Årnfelt som skrivit Incidenten i Böhmen.