Så har man haft sina första timmar bakom disken i facksal 2 sedan någon gång i början av 2011 (ett par månader innan den här bloggen kom till, för övrigt). Jag väntade med spänning på första frågan, fick ögonkontakt med ett par personer som rörde sig i närheten av disken, men de fortsatte på egen hand mot någon hylla, tills en farbror kom hela vägen fram, men han ville bara tala om att han inte kunde låta bli att gå runt och titta i alla salar och att: ”Asplund var ett geni!” Jag höll med. Det är ett vackert bibliotek.

Den första frågan kom från en man som behövde en reparationshandbok för Renault Clio och jag gratulerade mig själv till överblicken jag fått efter den hyfsat noggranna genomgången av salen häromdagen, då jag särskilt noterade var bilhandböckerna stod, med sina matchande, ofta slitna bokryggar.

Därefter kom fyra ungdomar som skulle göra ett skolarbete om Gamla stans historia och jag kastade mig över stackarna med stor entusiasm, en kvinna ville reservera en biologibok som hon glömt att hon redan köade på, en upprörd man kastades ut från sin session på den bokade internetdatorn och behövde lugnande service och en kompensationssession, en tjej ville ta reda på bakgrunden till thanksgiving och nästa behövde boken Fri från magbesvär, som försvunnit från dietikhyllan men efter en stunds letande återfanns felaktigt placerad bland böcker om terapi.

Att jag hellre sitter i facksal 2, med naturvetenskap, medicin, teknik, matematik och andra ämnen som egentligen inte tillhör mina favoriter, än i facksal 4, med humaniora, har att göra med att jag sommaren 2001, min första på Stadsbiblioteket direkt efter utbildningen i biblioteks- och informationsvetenskap, satt halva dagarna i facksal 2 och halva dagarna letade försvunna böcker i magasinet. Men så har jag ju geografin där inne, inklusive allt om Stockholm, och den tillhörande lilla facksal 1 med all historia. Det är min kopp te.