MCMXIX Det blev rätt fint med franska liljor i alla fall

Ofta har man för mycket tid ute i biblioteket och för lite inne vid skrivbordet. Nu har jag haft mycket skrivbordstid, och jag klagar inte det minsta, det finns alltid massor att göra, men om man stirrar på databasposter i lite för många timmar i sträck kan man bli rastlös och börja ge sig själv helt nya uppgifter. På eftermiddagskröken i dag bestämde jag mig till exempel för att sortera in min pappershög i två tidskriftssamlare och märka upp dem med lämpliga etiketter. Jag tror det blev lite snett, men det gör inte så mycket.

MCMXVII Nostalgitrippar mig genom Stockholmskällans databas

Yes, jag har spårat riksantikvarie B. Sahlin! Det var inte svårt, han fanns på Wikipedia. Det handlar om att det torftiga nyckelordet ”Sahlin, B.” i Stockholmskällan behöver kompletteras med ett par uppgifter innan det auktoriseras, och nu låter det sig göras. Det blir ”Sahlin, Bernhard (1861-1931)”.

Men det går långsamt med nyckelordsauktoriseringen, särskilt när man distraheras av bilder som den ovan. Om man på 1950-talet stod med Klara kyrka i ryggen på Klarabergsgatan såg man inte Åhléns framför sig, utan den här avbildade kåken från 1899, samt en söt liten mobil koja fara förbi. Se bilden i Stockholmskällan.

MCMXVI Mjölkbad

Bubbelbadspulver från Hongkong. Det fanns vissa standarddofter, vill jag minnas, och så den här – med en bild på en mjölkkanna. Den valde jag. Vilken produkt! Berg av bubblor och huden blev superlen. (Ett lika superlent skikt täckte också hela badkaret, vilket behövde åtgärdas efteråt, men ändå.)

Synd att man inte kan kila bort till Åhléns och köpa några paket till.

MCMXV Biblioteksbesök i närförort

Varför göra det lätt för sig när man istället kan ge sig själv en utmaning? När låneböcker ska tillbaka till biblioteket tar jag förstås i allmänhet med dem till jobbet, vilket är ett eller annat bibliotek, men så här på en ledig dag tyckte jag att det var läge att bocka av ett av de fortfarande ganska många obesökta stadsdelsbiblioteken på min lista. Det blev biblioteket i Gröndal, som ligger på en lagom långpromenads avstånd från Kungsholmen. Så jag packade tre böcker i ryggsäcken (böcker med andra hemmabibliotek än mina egna, lite taskigt hade det varit att låta en Sturebok transporteras i en låda genom stan när jag lätt hade kunnat ta med den till Sturebibblan) och påbörjade promenaden vid Norr Mälarstrand, där det kryllade av solande pensionärer och andra vårtecken. Över Västerbron, över Liljeholmsbron och bort till lilla Gröndals bibliotek, där det var välstädat och knäpptyst. Jag återlämnade böckerna i automaten och satt och laddade mobilen en stund, mittemot en student och bredvid en fritidsläsare, medan jag tjuvlyssnade på en gammal farbror som kom in och berättade för personalen om alla sina krämpor. Han utelämnade inte en enda. Trots den andäktiga lästystnaden bland besökarna, som nog alla lyssnade på den sjukliga farbrorn, man hade liksom inget val, var stämningen varm och gemytlig.

Sedan tog jag bussen hem.

MCMXII Samuel Ljungblahd släpper The Psalmist

Samuel Ljungblahds skiva The Psalmist släppt och chinchillajackan från Brooklyn invigd (nej, den är knappast gjord av chinchilla, om någon undrade, men är ”chinchillajackan” all the same). Filadelfiakyrkan gungade. Nikki Ross, som körar till Kirk Franklin och gjorde en bejublad duett med Samuel Ljungblahd på Kirk Franklin-konserten i Globen 2009, gjorde ett bejublat gästframträdande på den här releasekonserten och är också med på de kommande två på andra orter. En stor del av publiken var förstås frikyrkofolk, bland annat från Frälsis, som stjärnan själv, och från EFK och Pingst, som jag, vilket gjorde att alla utrymmen, inklusive den öppna platsen utanför entrén, fylldes av bekanta som hittade varandra i myllret. Min tid i gospelkören Source of Joy med hemvist på Söderkåren gjorde att en hel del av bekantingarna jag träffade var Frälsisfolk, och därutöver vänner från Korskyrkan och några välkända Pingstansikten. Himlen – lite som en Samuel Ljungblahd-konsert?

Det var kul att klappa till ösig gospel på parkett, men jag längtar ändå lite tillbaka till de allra första Samuel Ljungblahd-låtarna, med mer gung än ös. Dags att plocka fram några gamla favoriter och minnas framträdanden i källare och mindre kyrkor, innan Samuel började synas och höras i Let’s Dance och Så ska det låta, och istället stuffade loss tillsammans med Snowfling Gospel Brothers till den hängivna publikens ovationer. Det var tider.

MCMX Stockholms mest festande ungkarl

På onsdagar 13.00 kan man gå på ”Onsdagshistorier” på Stadsarkivet, kortare föreläsningar om Stockholmshistoriska ämnen. Avslutas med kaffe. Mycket gemytligt.

Jag ville gärna gå på ett sådant program och just i dag fanns det utrymme i kalendern och därmed fick jag ta det ämne som råkade bjudas, nämligen ”Stockholms mest festande ungkarl”. Bo Eriksson från Stockholms universitet berättade om 1800-talets Stockholm utifrån Erik af Edholms dagböcker. Han var militär, hovman, teaterdirektör och större delen av sitt liv partajande ungkarl som dansade på mängder av baler. Dessutom levde han under en tid då adeln, som han själv tillhörde, fick en förändrad samhällsposition och ståndsriksdagen slopades. Bland det mest spännande med Erik af Edholms dagböcker, tyckte både föreläsaren och jag själv, är att det framgår hur man samtalade med bekanta och om vad, hur man umgicks ute på sommarnöjet, hur familjerelationer såg ut, alla vardagslivsdetaljer i ett visst stockholmskt samhällsskikt.

Så där satt jag och sänkte medelåldern och försökte knyta ihop ny information om ståndsriksdagen med den jag bankade in i skallen på Stockholmskursen för ett år sedan, varpå jag gick och hälsade på mina gamla kolleger från Slussens biblioteks tid, nämligen Faktarumspersonalen som temporärt flyttat från Stadsmuseet till Stadsarkivet. Nu liknar deras situation den som vi bibliotekarier hade som temporärt placerade på Stadsmuseet.

”Onsdagshistorier” är ett samarbete mellan Stadsarkivet och Stockholms universitet och rekommenderas varmt för den som vill förkovra sig i Stockholms historia på ett lättsamt sätt. Vissa av föreläsningarna finns på Stockholms stads eget YouTube, ”Film från Stockholms stad”.