1. Gudstjänst. På dagens gudstjänst i Korskyrkan var jag ombedd att berätta om luncherna för hemlösa, som nu är över för säsongen och återkommer i höst. I jobbet står jag oavbrutet framför små och stora grupper och pratar om det ena och det andra och tycker att det är riktigt trivsamt i rampljuset, men av någon anledning är jag inte alls avslappnad och högst motvillig när det gäller att stå på min egen kyrkas estrad. Men nu hade jag blivit övertalad.

Så det blev lite återkoppling på exempelvis ”Kladdkakeuppropet”, som vi haft två gånger under våren. Det är klart att församlingen bör få reda på att det lyckades, att vi fick in tillräckligt många kladdkakor till alla 300 gäster på marslunchen och 250 på aprillunchen, och så blev de förvarnade om att vi till hösten planerar att samla in grejer igen och räknar med bidrag, både efterrättskakor och kläder.

Ovan syns Mikaela och Kristine, som på senaste lunchen tog hand om salladen. Det var mamma som föreslog, när jag bad henne om lite nya hemlöslunchidéer, att den klassiska grönsalladen med tomat och gurka kunde bytas ut mot vitkålssallad med apelsin. Vitkål är billigt och apelsiner i säsong, det blir massor av fibrer och vitaminer och är lite annorlunda. Första gången den serverades var på marslunchen och på aprillunchen blev det repris. Den kan bli ett återkommande inslag.

2. Kyrkkaffe. Det pratades runt kyrkkaffebordet där jag satt om traditionen gökotta. För åtminstone somliga av oss frikyrkliga förknippas gökotta med tidig morgonandakt utomhus på Kristi himmelsfärdsdagen. Men varför det, hur kommer göken in i själva Kristi himmelsfärdsandakten? Ingen visste. Jag kollar Wikipedia, tänkte jag, och läste upp vad som stod. Den korta texten på uppslagsordet ”Gökotta” avslutas med de ogrammatiska och inte alls upplysande meningarna: ”Kyrkorna brukar på många delar av landet att ordna gudstjänster utomhus på Kristi himmelfärdsdagens morgon. För att få höra göken.”

Bäst under fikat var när en tonårskille började sjunga ”Ja må hon leva”, varpå de andra vid hans bord hakade på och innan sången var slut hade det spridit sig till en stor del av lokalen. ”Ett fyrfaldigt leve för min syster Kate”, sa han sedan, ”som fyller – vad fyller du? – femton! Hipp hipp!” ”Hurra hurra hurra hurra!” dånade församlingen.

3. Middag med bekanta. Förra söndagen samordnade Korskyrkan middagsbjudningar hos församlingsmedlemmar, i lära-känna-syfte, och i dag kom en eftersläntarinbjudan från Gunnel och Göran, som bjöd in Olov, Johanna, deras treåring Benjamin, Simone och mig. Det blev precis som förra veckan – ingen av dem var obekant för mig, men det är inte heller några jag direkt umgås med. Mest har jag nog att göra med Simone, som också är engagerad i luncherna för hemlösa. Kyckling och ris och både marängsviss och äppelkaka till efterrätt. Trevligt nog blev det inte alls mycket av standardsnacket – ”och vad är det du jobbar med?” – men Göran är före detta pilot, vilket märktes i inredningen.