Under det pågående ”äppelkakeuppropet”, då vi samlar in hembakta äppelkakor till lördagens lunch för hemlösa, var en av inlämningstiderna timmen mellan sex och sju i kväll och jag hade i uppdrag att finnas på plats i Korskyrkan. Jag antog att det skulle bli en mycket långsam timme och att det inte skulle komma mer än möjligen en äppelkakelämnare. Det kom ingen alls, men den där lugna timmen – då jag skulle få en Stephen King-novell läst till min kurs i populärlitteratur, hade jag tänkt – den kunde jag glömma. Genom den mindre av Korskyrkans två entréer mot Birger Jarlsgatan, där jag satt på pass, passerade nämligen en strid ström människor. När jag kom dit satt redan en tjej där och höll vakt och det visade sig att hon var med i Mission for Nations, en etiopisk församling, vad jag förstått, som de senaste fem åren haft gudstjänster i en skolas lokaler, men från och med i dag träffas i Korskyrkan. Dess församlingsmedlemmar – vuxna och barn – ramlade in pö och pö under hela timmen. ”Har ni samling halv sju?” frågade jag tjejen, medan hon satt kvar. ”Nej, halv fem, de är sena”, sa hon och suckade lite skämtsamt.

Sedan var det knyppeldamerna som hade träff, och mest folk drog gospelkörövningen. Flera av sångarna kommer tidigt och sitter och äter eller fikar ett tag, och sedan märktes det tydligt upp till entrén när de satte igång i kyrksalen, med diverse knasiga uppsjungningsövningar som övergick i repetition av Gläns över sjö och strand.

Just när timmen var slut kom en för mig främmande tjej med flera kassar fulla av tacoingredienser till fredagskvällens tacos-och-bön-samling. Jag hjälpte henne bära maten till köket, dit jag ändå var på väg för att plocka ut ett antal redan inlämnade äppelkakor som skulle byta frys. Nu står alla samlade på ett ställe, bakade i olika kök runtom i Stockholm av snälla människor som ställer upp, allt ifrån församlingsmedlemmar till personer som inte har någon koppling till Korskyrkan alls, men har sett Facebook-eventet via en vän eller vän till en vän.