Bjöd syrran på middag i går med fudge till efterrätt, lavendelfudge från Jersey Lavender Farm och hemkokt saffransfudge. Hon tyckte den senare var godast. Rätt svar. Men jag är ganska förtjust i lavendel, och över huvud taget blomsmaker i desserter och annat sött – ros, viol, syrén – och lavendeloljan i fudgen var markant. Gott, men en bit åt gången är lagom.
Lena åker till Indien i morgon och hade nougat hemma med kort datum. Vad göra? Ge den till mig! Så vi sågs i går kväll för Skeppsholmspromenad och nougatöverlämning.
(Och i skrivande stund sitter jag på bussen hem från jobbet längs en regnig Hamngatan. Tvära kast. Gillar.)
Kryssar mellan internationella turister som gärna rör sig på galleri 1, vid skönlitteraturen på engelska, tyska, franska och några andra språk, serierna, skräckromanerna, fantasyn … Men de är inte där för att titta på böckerna, utan på utsikten över rotundan. Det får de så gärna. Jag gillar biblioteksturism. De försigkomna letar sig också upp för trapporna till galleri 2.
I smala korridorer bakom bokhyllorna står återlämnade böcker, som jag kilar in och hämtar några i taget för uppsättning. Konstaterar att folk har läst klassiker i sommar.
På långpromenaden hem från Östermalmsbibblan tog jag en avstickare in i Humlan och satt och lyssnade på ett upptäckt olyssnat avsnitt av Bibliotekspodden Solen, från 2013.
Och så låtsades jag att det redan är höst.
Duggregn i Gamla stan, levande ljus i hela Storkyrkan. Som kyrkvan men ganska ovan vid just Svenska kyrkan har jag aldrig helt klart för mig hur saker och ting går till, men tydligheten på gårdagskvällens ”mässa i Taizéanda” var föredömlig. Man möttes av prästen som delade ut sånghäfte och stearinljus och längst fram i kyrkan var det möblerat för en liten församling. Vi blev omkring 30 personer, svenskar och en ganska stor andel som sannolikt var utländska turister. Allt tal, inklusive bibelläsning, var tvåspråkigt, först på engelska och därefter svenska, och sångerna sjöngs på engelska och svenska eller på svenska och latin, beroende på vad som stod i våra häften. Det enda som inte översattes från svenska var själva brödsbrytelsen som prästen utförde, men har man minsta hum om nattvard så hänger man med ändå. Den är universell.
Som avslutning, efter nattvarden, tände vi våra ljus och gick sjungande nerför mittgången mot den stora ljusgloben, där vi sedan skildes åt efter den ungefär femtio minuter långa mässan, inklusive tio minuter tyst kontemplation mitt i. Mässa i Taizéanda hålls tre tisdagskvällar till i Storkyrkan, 28 juli, 4 augusti och 11 augusti, kl. 19.
Plats finns på Sture biblioteks litterära sommarsalong på torsdag nästa vecka. Wink wink, mina läsglada följare!
Ett paket från världens bästa mormor låg på hallmattan när jag kom hem, med servetter med motiv från mina ”favoritresmål”, enligt kortet. Ja, helt riktigt! (Det syns kanske inte så bra på bilden, men under USA-servetternas stjärna står New Yorks fem boroughs.)
Tack, Henrik Fexeus, intervjuad i DirektPress lokaltidningar, för ditt trevliga perspektiv på oss 08:or!
Årets jul i juli har ägt rum och hemmet är julpyntat.
Mamma kom förbi under eftermiddagen, strax innan Lenas och mitt årliga julkalas skulle börja, och hade med anledning av högtiden med sig kanelmandlar, hallon (för att de är röda) och en röd kofta för att själv smälta in i miljön.
Tre paket grädde gick åt under kvällen, till två sorters fudge och gräddsåsen till julköttbullarna.
Det blev chokladfudge med krossade Marianne – smulig men god – och en klassisk saffransfudge, som jag tror blivit perfekt varje gång vi gjort den. Vi såg A Christmas Carol-versionen med Jim Carrey och Colin Firth som röster till Mr Scrooge och hans systerson, som också var tecknade med deras utseende, därpå Hermans historia från 1999 om Lucia-legenden och avslutningsvis A Christmas Without Snow, en amerikansk ”TV movie” från 1980, om en kör som repeterar Händels Messias. En helt okej blandning.
Djurgårdsfärjan från Slussen under massiva men inte heltäckande moln.
Anna och jag tar en liten lov via öns södra strandkant och Waldemarsviken.
Framme vid Djurgårdsbrunnsviken. Pastasalladen serveras.
Filt över gräsbevuxen avsats, nästan som en liten bänk.
Inhemska delikatesser, och några från England och Jersey, till efterrätt. Anna hade tagit med äkta indiskt te och jag kunde inte sluta prata om min läsupplevelse om Mumbais sluminvånare, Bakom det evigt vackra. Som tur är delade jag min enda personliga erfarenhet av Indien med just Anna, hösten 2010, och hon har varit där både före och efter, så vi hade både gemensamma och olika referensramar.
Äsch, regn. Vi flyttar filten ett par meter. Grenverket är en perfekt koja.
Båtar far förbi. Vi ser dem genom fönstret.
Det klarnar upp inför promenaden tillbaka.
Kanadagässen har som vanligt invaderat gångvägen nära Djurgårdsbron.
Färjan till Slussen.
Theomis 