MMCLXXIV Hjärnorna bakom Fröken Frimans krig

I förrgår satt teamet bakom Fröken Frimans krig – producenten, manusförfattaren, kostymskaparen och regissören – på rotundans scen på Stadsbiblioteket, visade förhandsglimtar från säsong 2 som sänds i jul och gav oss en del inside information. Varför instrument som banjo ingår i TV-seriens musik? För att kompositören ser Clint Eastwood i Dagmar Friman. Vad som händer med Birger, den gamla hästen som skadades i benet i första säsongen? Han blir kvar, med Emmy – Maria Kulle – vid sin sida, som för övrigt bredvid den populära Birger känner sig lite som en statist. Om det blir en tredje säsong? Ja, det är bestämt. En fjärde? ”Vi har fått en försiktig förfrågan.”

Ewa Mark, som tagit fram kostymerna, hade med sig flera ”inspirationspannåer”, som gällde de olika huvudrollerna, och om man ska tro de uppsatta klippen har Toras look inspirerats av Anne på Grönkulla. Varje huvudroll har fått en specifik färg – Dagmar Friman är roströd, till exempel – och vi fick också veta en del om inställningen till verkliga förhållanden under 1900-talets första år. Det betonades att serien inte är dokumentär. Vanligt folk hade inte så mycket kläder och gick alltså ofta i samma plagg, vilket man hållit fast vid i serien, men å andra sidan är det överlag mer färg och mönster än verklighetens ofta svarta kläder. Damhattarnas placering har också moderniserats på så sätt att de skjutits framåt och neråt på ett ”tufft” sätt istället för att sitta högt upp och ”flyta ovanpå”.

Samma dag las de tre avsnitten i första säsongen upp på SVTPlay.

MMCLXXI 2015 års julgodisprovning

Till gårdagens ”julgodisprovning” hade jag gjort:

Salt muscovadofudge (en och en halv sats av det här receptet med en och en halv deciliter socker utbytt mot muscovadosocker, en blandning av ljust och mörkt, plus en tesked salt)
Jordnötsfudge (samma fudgerecept fast med två tredjedelar av den mörka chokladen utbytt mot ljus och med hackade torrostade jordnötter på)
Ischoklad med bittermandelsmak (improviserat recept)
Vit choklad med polkakross (improviserat recept)
Ljus chokladtryffel med citron och lakrits (det här receptet fast med drygt halva mängden grädde och i rutor med lakritspulver ovanpå istället för bollar med pulver runtom, av effektiviseringsskäl)

Sexton gäster kom och gick. Jag hade möblerat om så att godisbordet skulle vara lättillgängligt och utrymmena runtomkring skulle vara fria att sitta på, men det var på håret att alla fick en stol, pall eller plats i soffa. Framför TV:n hade jag pyntat med en duk jag fått av mormor och ovanpå skåpet bredvid spisen växte samlingen presenter från de snälla gästerna.

Efter en omröstning i Facebook-eventet avgjordes att The Real Groups jullåtar skulle spelas under kvällen, och det gjorde de, i en lista jag knåpat ihop med blandad stämsång – The Real Group, Manhattan Transfer, Straight No Chaser och några andra – men musiken dränktes mer eller mindre i det allmänna tjattret och hördes egentligen inte förrän vi bara var fyra kvar. Märkliga samtalsämnen och diverse galna idéer uppstod – Jenny la fram en plan för hur hon och jag ska besöka olika arbetsplatser, Anders bestämde sig för att starta Instagram-kontot Instakossan och Johan skrattade så att han liksom tippade i sidled i soffan – och man hade kunnat tro att klockan var runt småtimmarna, men gästerna gick hem före tio.

MMCLXX Första julgodiskoket för säsongen

Julgodisprovningen är avverkad för i år, gästerna har gått hem, en hel del godis gick åt, en hel del finns kvar. Två av sorterna gjordes före jobbet i går morse – för på kvällen var jag själv bjuden på adventsfestligheter hemma hos Tova i Barkarby – och övriga tre i dag. En av de planerade sorterna fick jag lov att skippa när jag insåg att det i förberedelsetiden ingick övernattning i kylskåp och en annan – inte lika stilig men god – fick tänkas ut i sista stund. Och eftersom gästerna började droppa in en timme efter det utsatta startklockslaget i Facebook-eventet hann jag både duka fram godiset och sätta på mig glitterblusen innan det knackade på dörren.

MMCLXVIII Debutantbloggen på besök

I dag hade vi tre av Debutantbloggens skribenter på Sturebibblan, nybakade författare som i en liten panel satt och berättade om sitt skrivande, med en moderator som ställde frågor och engagerade den sex personer starka publiken, fast man kan nog säga åtta, Salomon och jag lyssnade i princip hela tiden. De hade varit värda en större skara åhörare, de var intressanta att lyssna på och oväntat samkörda för att faktiskt inte känna varandra. De kommer från olika delar av landet, delar erfarenheten av att ha debuterat med varsin roman under 2015 och turas om att skriva i Debutantbloggen. Om jag förstod det rätt träffades de först på Bokmässan, alltså för två månader sedan.

Författarna var:

Felicia Welander som skrivit Kanske imorgon.

Fredrik Frängsmyr som skrivit Arytmi.

Thomas Årnfelt som skrivit Incidenten i Böhmen.

MMCLXV Emily Dickinson-frukost

För alldeles för länge sedan lånade jag hem en bok med Emily Dickinson-dikter och först i går, när jag via Lena hade en biljett säkrad till dagens frukostprogram på The English Bookshop om Emily Dickinsons författarskap, började jag läsa. Och lyssna, på inlästa dikter på Spotify.

Dikterna är ganska svåra, sa Ann-Marie Vinde, Dickinson-översättaren som var morgonens talare, och eftersom de flesta i publiken sannolikt hade svenska som modersmål läste hon dem både översatta och i original. Kommentaren fick mig att känna mig smart, det lilla jag läst skulle jag kalla … medelsvårt. Dikterna har korta rader och engelskan är förstås ålderdomlig – Emily Dickinson levde 1830-1886 – och jag förstår inte alla ord, men det är inte värre än att de går att slå upp. Själva innehållet är jämförelsevis rakt på sak. Uppläsningarna vi fick höra var också väldigt väl utförda, med en lugn och okonstlad stämma.

Vi i publiken fick frågan om någon av oss ville höra en favoritdikt och jag kom på för sent att jag faktiskt hunnit få en, ”In a library”. Här är de första tre verserna av sju.

A precious, mouldering pleasure ‘t is
To meet an antique book,
In just the dress his century wore;
A privilege, I think,

His venerable hand to take,
And warming in our own
A passage back, or two, to make
To times when he was young.

His quaint opinions to inspect,
His knowledge to unfold
On what concerns our mutual mind,
The literature of old;

I går kväll hörde jag berättas om en 1800-talspoet från Massachusetts på biblioteket, morgonen efter om en annan i bokhandeln.