Håller mig vaken med våfflor – det är ju trots allt våffeldag – och försöker hålla Stadsmuseets biblioteksbok fri från hallonsylt och grädde. Klockan är massor. Vinden viner dramatiskt och fönsterrutorna är regnspräckliga. Gör mitt bästa för att intressera mig för hattar och mössor och övriga politiska inriktningar efter Karl XII:s död.
Kategoriarkiv: Bild
MCDXCI En kväll på Kåkbrinken, och i Kairo
För ett år sedan var jag för första gången med på en av seriebokhandeln Comics Heavens läsecirklar och i kväll var jag på en till träff. Jag tror att det var idel stammisar och jag. På mina typiska läsecirkelträffar i biblioteksregi är de äldre damerna i överlägsen majoritet. Här, i butikens lagerlokal i en Kåkbrinkskällare, var medelåldern låg och könsfördelningen jämn. På biblioteken: Vi pratar stil, språk och händelseförlopp. I källaren: Genus och stereotyper. På biblioteken: Mysstämning med fikat som en naturlig beståndsdel och en diskussion som kan bölja både upp och ner. I källaren: Fika, så klart, men framför allt intensiv diskussion.
Källaren i fråga var för övrigt ny för mig. Bedoirsgränd var adressen förra gången och den här gången alltså Kåkbrinken, men även här var trappan ner farligt brant och valven gamla.
Jag ska inte säga att jag aldrig skulle ha läst seriealbumet Cairo av G. Willow Wilson om jag inte anmält mig till cirkeln – ibland breddar jag mitt ordinarie spann, inte minst när det gäller grafiska romaner – men det är inte min favoritgenre. Äventyr, saga, myt och magi. Men det var en underhållande berättelse, och jag tror inte att jag uppskattade den enbart för att den utgjorde en paus i plöjandet av kurslitteratur, ett tvärt kast från frihetstidens Stockholm till legendernas Kairo. Å andra sidan kunde själva cirkelmiljön inte har varit mer i linje med mina studier. Total samklang, total kontrast.
MCDXC Tysk-spanska Läsesalong Pilen
I dag hade Läsesalong Pilen sin första öppetdag, Goethe-institutets och Cervantes-institutets gemensamma bibliotekslokal. Båda har haft sina bibliotek högre upp i huset på Bryggargatan 12A, men har nu flyttat ner i gatuplan. Med sitt centrala läge, studieplatser längs med fönsterraden och öppettiderna 11-20 måndag till torsdag önskar jag dem en strid ström av litteraturintresserade, Tyskland- och Spanien-intresserade, studerande och förbipasserande besökare. Officiell invigning torsdag 3 april.
Jag återlämnade en film och en skiva och blev av bibliotekarien Maria frestad att plocka på mig diverse litteratur, film och musik inför den kommande Berlinresan, samt påskgodis.
Men i kväll fördjupar jag mig växelvis i Stockholms historia – hemtenteinlämningen kryper närmare – och seriealbumet Cairo inför morgondagens läsecirkel. Som jag ska delta i, inte leda. Lyx.
PS För alla som undrar – i bokhyllebilden är det en del av en bortre bokhylla som syns uppe till vänster. Det är inte en sektion för miniböcker.
MCDLXXXIX Annika ”Förstapris” Nilsson
Lyssnar på en Spotify-spellista som heter ”Annika” och som i likhet med de flesta spellistor fått sitt namn efter sammanhanget den satts ihop till. Hade nämligen Annika på besök förra helgen och inför besöket grunnade jag på vad hon hade för musiksmak. När hon kom berättade jag om min spellisteambition. ”Vad jag har för musiksmak? Det vet du väl inte, för det vet inte jag!”, sa Annika, och jag erkände att jag visserligen haft ett hum om vad jag förknippade henne med utifrån vad hon spelat hemma hos sig – lite rockigare än min egen smak – men att de spontana associationerna jag fått egentligen bara haft en gemensam nämnare, nämligen 90-tal. Och det är för att vi började umgås på 90-talet. Så för den som behöver lite mer Michael Learns To Rock, Eric Gadd, Mauro Scocco, Spin Doctors och Savage Garden i sitt liv – lyssna på ”Annika”.
Som så många gånger förut hade Annika varit med i en tävling och vunnit ett extravagant pris, den här gången en hotellvistelse på Clarion Sign här i Stockholm, men mellan fredag och lördag bodde hon över hemma hos mig. Vi pratade till tre på natten och började igen halv åtta på morgonen. Under lördagen kom så de tre vänner, från olika håll i landet, som hon skulle dela vinsten med och de tillbringade dagen tillsammans, bland annat med en eftermiddagsmusikal på China Teatern. Jag mötte upp i foajén efter föreställningens slut och tog med dem till favoritindiern Mandira, där vi åt tills det bara inte gick längre och Annika valde en stark rätt som gjorde henne alldeles röd. Dagen därpå var det jag som blev bjuden på vinst, nämligen en SkyView-tur på Globen. Kalasväder och fin utsikt.
MCDLXXXVIII Nya Lakritsroten
I torsdags nyinvigdes Lakritsroten på Sveavägen, mitt gamla favoritställe som jag försakat på sista tiden, då jag alltför sällan haft vägarna förbi. Jag skyndade dit efter jobbet och hade stämt träff med Lena som redan varit på plats en stund.
Det var gott om personal och skralt på kundfronten med en kvart kvar till stängning, så jag fick en egen grundlig guidning i lokalen av en entusiastisk medarbetare. Självklart fanns det smakprov på diverse lakritskonfektyr, och eftersom vi pratat om mumsmumsen med lakritssmak langades det fram en halverad sådan att provsmaka. Gott. Jag botaniserade bland salt och söt lakrits, men mest salt, och ockuperade personalen med mina frågor under hela besöket, tills jag bestämde mig för salmiaktryffel, salmiakpastiller, saltlakritsfudge och Lonka Lakritskulor.
Så här två dagar senare har jag fortfarande en del kvar, men det beror inte på måttlighet och självkontroll, utan på att jag strax före besöket i lakritsbutiken hade varit på T-Jarlen och köpt en rejäl påse salmiakmandlar. De är snart slut.
Om Lena har något kvar vet jag inte. Hon deltog under vardagarna den här veckan i satsningen Live Below The Line, en upplysnings- och insamlingskampanj i kampen mot extrem fattigdom, och var begränsad till att äta för max 15 kronor per dag. Provsmakningen i butiken fick hon hoppa över, men köpte förstås med sig en del. I dag planerade hon att kasta sig över sin lakrits.
MCDLXXXVII Vy från Stureplan, fredagen 21 mars 2014
Ettans buss, Taxi Stockholm, kille försjunken i sin mobil.
MCDLXXXVI Porträtt
En rar, äldre biblioteksstammis sa just att hon tycker att det är mig hon ser när hon går in på biblioteket.se, där det på förstasidan görs reklam för Tensta biblioteks läsecirklar för konstintresserade.
MCDLXXXV Förvår i Humlegården
Tog en kort sväng i Humlan på lunchen. Man läser, lunchar och påtar i planteringen kring Carl von Linné.
MCDLXXXIV Ett litet avbrott i arbetsdagen, mindre än väntat
I eftermiddag kom Anna B förbi Sturebibblan efter att ha varit hos vår numera gemensamma frisör Chriss. Lockig och fin var hon. De hade nämnt mig, både, antar jag, för att Anna skulle direkt därifrån till mig på biblioteket och för att jag ringde i går och pratade med Chriss om en ny klipptid. Anna hade frågat om Chriss tänkt på att jag brukar matcha nagellack och kläder. Det hade hon inte. Lite senare kunde Anna konstatera att det stämde särskilt bra i dag.
Efter att ha varit många timmar i informationsdisken skulle jag nu få gå ner till Espresso House och fika med Anna, och just då ringde syster Elin upp och sa att hon också var på väg. Gunnar löste av mig, vi gick ner, beställde, satte oss vid bardiskbordet längs med fönstret ut mot tunnelbanegången och Elin kom. Efter några minuter ringde telefonen. Kris på biblioteket. Vi hade en massa toner till skrivaren, men den var av fel sort, och skrivaren är ett av bibliotekets större dragplåster. Och självklart låg just då någons viktiga dokument till en kommande och ännu inte officiell EU-rapport i pipeline. Gunnar hastade iväg till Östermalms bibliotek och jag fick ta över bemanningen. Anna och Elin kom upp efter en stund och vinkade sorgset adjö. Det var det fikat. Det var trevligt så länge det varade.
MCDLXXXII Solna i snö
Plus: Det var väldigt fint kring Hagalund på promenaden till Helena och kvällens hemgrupp.
Minus: Man blev genomblöt av det ymniga, nollgradiga snöfallet. Och gångvägen var avstängd, så promenaden gick längs en lång omväg. Och pendeltrafiken visade upp sitt vanliga irrationella trotsåldersbeteende på hemvägen, med fem tåg – fem tåg! – till Märsta medan fyra av oss stod och väntade på perrongen, och inte ett enda åt andra hållet. Vi pratade och höll igång i kanske en halvtimme, innan det blev en svacka i energi och tålamod och vi tog upp mobilerna. Man kunde också göra som killen som med liv och lust drog nytta av mängden snö och började göra en skulptur. En råtta, tyckte jag, en groda, tyckte Matilda. Den var inte klar när tåget söderut kom.
Theomis 