
Karin Sennefelts föreläsning på Stockholmskursen handlar om 1700-talets inställning ”har du vad som krävs för att bo i en stad?”.
Kategoriarkiv: Bild
MCDLXXX Det är inte så lätt att texta

I lördags var jag på en liten föreläsning i serien ”Universitetet på Plattan”, den här gången om undertextning, närmare bestämt svensk textning av TV-program på engelska. Föreläsaren berättade att han jobbade med det ett antal år, innan han började forska, och att han fick två reaktioner när han talade om det för personer han inte kände. Först kom ett positivt: ”Jaha, du jobbar med media …” Därefter ett missnöjt: ”Men varför står det hela tiden fel i texten?”
Under föreläsningen gick han igenom många anledningar till att man inte kan skriva precis det som sägs. Talspråk och skriftspråk fungerar olika. I det sagda på engelska kan det finnas språklekar eller kulturspecifika yttranden som skulle bli obegripliga på svenska. Det sagda är långt och invecklat, medan texten måste vara kort och koncis. Hela tiden fick vi pedagogiska och underhållande exempel i form av bilder, filmklipp och ljudklipp.
Mot slutet kom han till de typer av felaktigheter som de flesta av oss nog faktiskt menar när vi pratar om dålig textning. De riktiga missarna. Som tjejen som ber någon ”buy some bagels”, vilket översättaren fått till ”köpa några beaglar”. Eller programmet där ett team letar efter en gammal flygplanskropp, ”fuselage”, och har grävt en stor grop, där texten uppger att de söker en ”bränsleledning”. Översättarna borde ha fattat, sa föreläsaren, att tjejen inte var hundätare och att grävarna inte var ute efter en liten slang.
Och varför de missarna uppstår? Slarv. Vilket säkert har att göra med att undertextare får sämre och sämre betalt.
MCDLXXVIII Arvid Falk på spårvagnen

När man just fördjupat sig i Röda rummet, sätter sig på spårvagnen på väg mot Berns och får det här sällskapet … Nu har det inträffat. Jag har fastnat i en bok.
Men själva spårvagnen är fel och ful. Spårvagnstrafiken kom på 1870-talet, under tiden mellan det att Röda rummet utspelar sig, på 1860-talet, och då den gavs ut, 1879.

Hästspårvagn från 1877. Opraktisk men fin.
MCDLXXVII Ärtigaste museikollegans skodon för dagen
MCDLXXVI Stockholmsromaner med bonusmaterial

Det är sällan jag är så fullständigt slutkörd efter att ha skrivit och hållit ett föredrag, men efter nattens research, förmiddagens ihopsättande av bildspel och själva lunchprogrammet på Kafé Ryssgården på Stadsmuseet satt jag som en zombie bakom informationsdisken på Slussens bibliotek fram till sju i kväll. Visst, jag hjälpte besökare efter bästa förmåga och pysslade med lite skrivarbete däremellan, men tempot var lågt.
Programmet verkade i alla fall ha blivit uppskattat. Fullsatt var det inte den här gången, men en av damerna – för det är alltid damer – kom fram efteråt och sa att hon egentligen hade bråttom någon annanstans men väldigt gärna ville komma och lyssna ändå. Och en återkommande programbesökare berömde mig för min pedagogiska förmåga, en var en gammal kollega från Stadsbiblioteket, två kom in i Faktarummet en stund senare för att hämta informationsmaterial om Digitala Stadsmuseet som tagit slut, trots att jag hade tagit med en hel bunt till caféet, och ytterligare två kom senare på kvällen och ville veta allt om vad jag visat och berättat om, eftersom de tråkigt nog inte hade haft tid att komma vid lunchtid.
Konceptet hittade jag på i december, strax före vårprogramdeadline, nämligen presentationer av tre Stockholmsromaner med tillhörande bildvisning ur Stockholmskällan. Vilka tre romaner bestämde jag för ett par veckor sedan. Vilka bilder bestämde jag några timmar innan. Det blev Röda rummet, Norrtullsligan och Den allvarsamma leken och samtida bilder från Berns salonger, Norrtullsgatan, Johannes kyrka, med flera kända och okända platser i Stockholm.
Omedelbart efter programmet började jag tänka på belöning. Det var inte svårt att välja. En kopp varm choklad på chokladpulver från Whittard på Stall Street i Bath och lyxigt mjukfluffiga marshmallows från Whole Foods Market på Kensington High Street i London här hemma i soffan.
MCDLXXV Litterärt lunchföredrag – om de bara visste hur mycket nattjobb som ligger bakom
MCDLXXIV Crumpets
MCDLXXIII Upptäcktsresa: Tensta
Jag och Jenny H fortsätter att beta av orter i vår närhet. Den här gången tog vi blå linjen till Tensta, där vi tillbringade några schysta timmar.
Vi hittade genast typiskt förortsutbud, som en kiosk med ett oväntat namn, ett medborgarkontor och oinspirerad arkitektur.

Det lokala biblioteket (som jag har haft anledning att besöka flera gånger tidigare) bjöd på lite mer färg och inspiration, med sitt mångspråkiga utbud.

Maxat grått var det uppe vid vattenreservoaren. Graffitin piggade kanske upp en aning, på sitt sätt, men inte heller utsikten var det något bevänt med.

Vi tog glatt emot tips via Facebook under vistelsen, och från Maria N kom ett lunchförslag – kebab på Gott Gott Grillen (ja, det tar emot att särskriva, men vad ska man göra om stället heter så). Vi kom strax före lunchrushen och fick plats inne i den lilla kuren, där vi åt kebab i något slags stora frallor. Om det inte var gott fick man pengarna tillbaka, lovade den trevliga mannen i luckan. Klart det var gott! Gott-gott!

Nästa tips kom från Marias mamma Inga, som rekommenderade ett besök på Livstycket, ett ställe dit kvinnor kommer och både syr och språktränar. Fint, färgglatt och frestande i butiken. Plaggen ovan skulle vara med i en kommande modevisning. De verkar ha en massa roliga och bra grejer på gång.

Konsthallen var dessvärre stängd, men fiket där inne var öppet. Vi satt och fikade och pratade tills vi blev varnade att det var nära stängningsdags, vilket inte hindrade oss från att de allra sista minuterna plocka med oss en räv från en barnhörna, sätta oss på några kuddar på golvet och pyssla med en självutlösarapp.

Sedan gick vi ut på parkeringen, där vi inte visste om de hysteriska asfaltsmarkeringarna hade praktiska funktioner eller om det var fråga om konst även där. Och från den fantasifullt dekorerade tunnelbanestationen åkte vi tillbaka in till stan.
MCDLXXII Bristol – Stockholm

En enda lång resdag, som började med en solig morgonpromenad i Bristol hemifrån Maria till busstationen och två timmar på buss genom grön engelsk landsbygd. Därefter den vanliga pärsen med köer, kontroller, väntan och trängsel på Heathrow, i planet och på Arlanda. Min barnsliga förtjusning i flygplatser har inte gått över, men även när allt går precis som det ska är flygresande ett smärre tålamodsprov fullt av obekväm dödtid. Vi tog dessutom den långa men billiga vägen hem, med kollektivtrafiken via Märsta.
Men alla turer följde tidtabellen och av oss tre resenärer hade jag trots allt, som innerstadsbo, den smidigaste resan hem. Allt är nu uppackat – som mina favoritmarshmallows från Whole Foods Market i London, ett paraply med molnmönster från Oliver Bonas i Bristol med flera inköp – och till min glädje har tulpanerna från i onsdags hållit sig i fint skick.




