Orions caesarsallad och annat fulländat

Fyra timmar i Stockholms stadsbiblioteks kundtjänst. Det gällde böcker, räkningar, bibliotekens advokatjour, nedladdning av e-media, öppettider och förskolemorgon. De flesta var trevliga, några ringde fel. En skulle till polisen i Täby.

Passet var långt, men sedan kunde jag ta lunch och eftermiddagen var pass- och mötesfri. Det kändes nästan misstänkt lugnt. Vad kunde jag ha glömt? Någon brådskande redigering på biblioteket.se? En programaffisch som borde ha satts upp i går? Någon mailfråga om Stockholmskällan som lämnats obesvarad? Missförstå mig inte, det finns alltid saker att göra på ett underbemannat bibliotek, alltid, men just den här fredagseftermiddagen på just mitt bord var ingenting akut. Så jag tog extralång lunch med en caesarsallad på Orion.

Den är nästan för lyxig. Stor. Mycket caesardressing, parmesan och varm kyckling. Små baguettebitar vid sidan om med tapenade på kalamataoliver. Paradisiskt. Min fredagsstämning var så monumental att jag la till en biskvi som efterrätt, det tog emot när salladen väl var slut, men jag lyckades. Åt med chokladkladdiga fingrar medan jag såg bokvideor på YouTube.

Fick en ny vän också.

Tillbaka vid skrivbordet skrev jag klart en boktipstext om en ny bok om Ringvägen, hjälpte en kollega exportera en sms-konversation och plockade med lite annat innan jag gick till Lakritsroten och köpte Lakrids by Bülows ”Coffee Kieni”, violchoklad från Malmö chokladfabrik och finska favoriten Lakritsi Toffee Palat från Brunberg. Sedan mötte jag S och J utanför Odenplans station för vidare promenad till tapasrestaurang. Drömfredag.

MCDLXXXVIII Nya Lakritsroten

20140321-232725.jpg
I torsdags nyinvigdes Lakritsroten på Sveavägen, mitt gamla favoritställe som jag försakat på sista tiden, då jag alltför sällan haft vägarna förbi. Jag skyndade dit efter jobbet och hade stämt träff med Lena som redan varit på plats en stund.

Det var gott om personal och skralt på kundfronten med en kvart kvar till stängning, så jag fick en egen grundlig guidning i lokalen av en entusiastisk medarbetare. Självklart fanns det smakprov på diverse lakritskonfektyr, och eftersom vi pratat om mumsmumsen med lakritssmak langades det fram en halverad sådan att provsmaka. Gott. Jag botaniserade bland salt och söt lakrits, men mest salt, och ockuperade personalen med mina frågor under hela besöket, tills jag bestämde mig för salmiaktryffel, salmiakpastiller, saltlakritsfudge och Lonka Lakritskulor.

Så här två dagar senare har jag fortfarande en del kvar, men det beror inte på måttlighet och självkontroll, utan på att jag strax före besöket i lakritsbutiken hade varit på T-Jarlen och köpt en rejäl påse salmiakmandlar. De är snart slut.

Om Lena har något kvar vet jag inte. Hon deltog under vardagarna den här veckan i satsningen Live Below The Line, en upplysnings- och insamlingskampanj i kampen mot extrem fattigdom, och var begränsad till att äta för max 15 kronor per dag. Provsmakningen i butiken fick hon hoppa över, men köpte förstås med sig en del. I dag planerade hon att kasta sig över sin lakrits.

DCXXIII Lakritsfrossa


I dag har jag handlat lakrits för exakt 200 kronor. Hela presentkortet som Östermalms bibliotek, min egen arbetsplats, generöst gav mig efter min föreläsning där är använt på salmiaklinser, lila lakritskritor, hallonvrål och annat gott. Första gången jag går runt på Lakritsroten och har användning av deras små lilaklädda kundkorgar.