MCMXXXV En kväll på Polismuseet

Promenaden från City till Museiparken – ljuvligt grön, och man befinner sig fortfarande i centrala Stockholm.

Liksom förrförra Kulturnatten hamnade jag i år på Polismuseet, där jag såg en ”improcomedy”-föreställning med Erik och My, två skådespelare som jag sett förut och gärna ville se igen. Jag gick på den tidigare av två föreställningar och det var ganska många barn på plats, vilket nog påverkade innehållet, men halva nöjet var att iaktta barnen, som skrek av skratt när skådespelarna sa tokiga saker.

Jag hade inte riktigt bestämt vad jag skulle hitta på efteråt, men då utannonserades ett föredrag om poliser på film, som skulle äga rum en bit bort på samma våningsplan. Det handlade mer än något annat om gamla westernhjältars gångstil och andra utmärkande manér, visat och berättat av en ung man i, just det, westernkläder. Fantastiskt. Jag rågillar obskyra ämnen och de människor som ägnar sig åt dem.

MCMXXXIII Ny omgång av läsecirkelkursen

Screen Shot 2015-04-26 at 19.52.23 PM.png

Nu står det att vi är fem personer i den nyskapade gruppen på bokcirklar.se, vilket innebär att kollegan Annika, jag själv och tre av tio kursdeltagare har gått med. Tanken är att allihop ska vara registrerade och kunna kommunicera med varandra under kursen ”Lär dig leda läsecirklar”, som börjar på tisdag och pågår några veckor framåt.

Som vanligt har vi förberett minsta möjliga och kommer att leda kursen mer eller mindre på känsla. Men så länge man inte vet något om oss ledares avslappnade inställning till själva utförandet skulle jag själv gärna gå den här kursen. Vi utlovar teori, praktik, läxor och fika, varannan gång på Sture bibliotek, varannan gång på Stadsbiblioteket.

MCMXXIX En hemlöslunchtermin har gått, snart kommer en till

Ibland måste vi uppmuntra oss själva och varandra. Tack Jenny! Du är awesome du med!

Vi hade alltså hemlöslunchmöte i kväll hemma hos Jenny, ett skönt gäng som pratade om hur roligt, trivsamt, stökigt, fridfullt, frustrerande och överraskande det kan vara på luncherna i Korskyrkan. Hela känslospektrat kan man få uppleva, särskilt som ansvarig.

Det är faktiskt mycket vi är nöjda med, sådant som bara funkar bra i största allmänhet, förändringar vi gjort som fallit väl ut och saker vi nämnt i bön som blivit uppfyllda. Vi har bett om att få tillräckligt många volontärer och volontärer har kommit. Vi har bett om en större andel män bland medhjälparna, och män har anmält sig. Vi har bett om bröd, när bröd fattades, och ur det blå dök en leverans upp med överblivet bröd.

Tack vare människors generositet har vi också fått in hembakta kladdkakor och sluppit lägga pengar på efterrätt, vilket tillsammans med lite större prismedvetenhet vid matinhandling, skänkt dagsgammalt butikskaffebröd och en stor dos nåd har gjort att vi under våren legat under budgettaket med god marginal. Jag har aldrig varit med och handlat mat, men Anette berättade om att de utmärker sig en del. När de kommer till kassan på Martin Olsson och upptäcker att maten bara går på 7000 kronor kan de till kassabiträdets förvåning säga: ”Blev det så billigt, då hämtar vi lite mer sås!”

Inför mötet skrev Jenny i ett mail att vi gärna fick fundera över någon höjdpunkt från luncherna. Det är alltid en bra tankeövning, att medvetet utkristallisera vad man uppskattat istället för att svepande prata om att luncherna är bra. Höjdpunkterna är i princip alltid samtal, samvaron med gästerna. Allt från att någon uttrycker att maten smakar bra till en hjärtskärande berättelse om hur livet tett sig för en numera fysiskt och psykiskt tilltufsad person. Man kan inte alltid hjälpa, men man kan lyssna och få en större förståelse. Och ibland händer det faktiskt att vi ser hur personer som mått riktigt dåligt, och inte sällan tagit ut det på sin omgivning, plötsligt har förmågan att visa andra sidor av sig själva.

Till hösten tar vi nya tag. Härnäst i kalendern ligger en festlig volontärsammankomst som uppstart på nästa termin. Vi uppskattar dem enormt, och det måste de få veta.

MCMXXVII Rådhuset söderifrån

Rådhuset passerar jag dagligen. Ofta på lite avstånd, men ändå, vädersträcken varierar, så jag bör ha sett det från alla håll hundratals gånger. Trots det vet jag inte riktigt hur det ser ut, inte i detalj. Den här ingången, till exempel, vet jag inte ens om jag hade hade förstått vilket hus den tillhör om det inte var jag själv som tog bilden i kväll.

MCMXXV Halva stan samlad under träden

Vilket folknöje! Kungsan svämmade över av glada körsbärsblomsfotografer vid tvåtiden i eftermiddag. Den fina effekten av att man inte kan ha precis allt hela tiden. Det är nu det blommar! Nu!

Naturligtvis instagrammades det hej vilt. Själv la jag till hashtagen #cherryblossom och fick likes från personer som gjort detsamma, fast de blommor de fotograferat fanns i andra delar av världen. Någon har också lagt till den lämpliga geotaggen ”Körsbärsträden i Kungsträdgården”, som användes flitigt och gjorde att man genast kunde se sina egna alster tillsammans med många andras.