I flera sammanhang på sista tiden har Saltkråkan kommit på tal och för några dagar sedan kunde jag inte hålla mig längre utan lånade hem skivan med de fem första avsnitten från biblioteket. Jag och Jenny F tittade på allihop i kväll över ett par portioner tom kha gai, plus det här extramaterialet, provfilmning till några av rollerna och några bakom kulisserna-klipp från ön.
Etikettarkiv: Vänner
CMXI Lena och Marie
Man behöver inte åka utomlands för att ha roligt, men ibland hjälper det. Jag och Lena W tog i morse tåget till Köpenhamn, tillbringade några timmar med Marie och tog sedan tåget tillbaka. Det bästa med vår lilla skandinaviska klubb tror jag är att vi kan upplysa varandra om skillnader i kultur, traditioner, historia, språk och annat mellan Sverige och Danmark, på detaljnivå, utan att någon av oss någonsin tycker att det blir ointressant.
CMX Hyllningsmiddag för att markera blå linjens återöppnande
För en vecka sedan hade jag en liten middagsbjudning som förtjänar mer utrymme än det korta inlägget jag skrev direkt efteråt, om barnvänlig sangria.
Det hela började med min förra middagsbjudning då två idéer nämndes, nämligen att man borde servera italiensk och spansk mat vid samma tillfälle och låta de båda nationaliteterna tävla samt att man borde fira blå linjens återöppnande under hösten med en festlighet. Jag skulle försöka slå ihop dessa önskemål, men när det den inbokade dagen kom hade jag precis kommit ut ur förkylningsdimman och lät visserligen bli att blåsa av hela saken, men fixade bara enkel bjudmat. På rätt tema, men inte precis någon buffé med rätter att poängsätta.
Men blå linjen firades på så sätt att alla gäster bar blått och, framför allt, genom en ceremoniell middagsinvigning nere på Rådhusets station, där vi klippte band (ett väldigt kort sådant, som jag hittade i en låda) och drack blå champagne (fruktsoda med karamellfärg). Sedan gick vi upp till mig, där den nämnda fusksangrian serverades med enkla tilltugg och därefter spansk tortilla (omelett med potatis, ej att förväxla med fyllda tortillabröd i texmexstil) med serranoskinka och salami, sallad och tomatbruschetta. Till efterrätt stracciatellaglass med biscotti. Den enda riktiga matlagningen bestod i att svänga ihop omeletten.
Anna E gick hela vägen med blått nagellack.
Scenbyte.
Jag och mina blå vänner testar en nynedladdad self-timer-app.
DCCCXCVI Barcelona Tapas Bar
Plus: Det ligger väldigt centralt. Ett par skådisar – säkert från grannen Stadsteatern – syntes till.
Mittemellan: Tapasrätterna var inte särskilt raffinerade, men fullt ätbara. Stället tar in mycket folk och det blev sorligt på ett inte alltför påfrestande sätt. Vissa i personalen log vänligt och såg ut att gilla sitt jobb, medan andra svarade på tilltal med stressad, kort ton.
Minus, eller vår middagsupplevelse i sammandrag: Vi blev tillfrågade ett par minuter efter att vi satt oss om vi ville beställa, men svarade att vi behövde lite betänketid, fick mycket betänketid, och därefter en ännu längre väntan på maten. Drycken kom efter att maten anlänt. När jag noterade att två tapas saknades och frågade efter dem fick jag höra ett lite snäsigt: ”De är på väg.” Det var de inte. Vi åt av det vi fått och när vi kommit ganska långt frågade vi efter dem igen. Ingen reaktion. Sedan, när vi ätit upp, frågade vi efter dem ytterligare en gång, och de kom äntligen ut. Lång väntan på dessertmenyn följde. Vi bad om vatten, en visserligen glad och trevlig servitris kom med en kanna och hällde upp i våra glas så att kannan tog slut, varpå hon ställde ner den tomma kannan mitt på vårt lilla bord. Beställning och servering av dessert i maklig takt. När det var dags att betala och vi suttit med framlagda kontanter och kort ett bra tag gav vi upp och gick bort till disken. Kontanter gick bra och det första kontokortet likaså, men ett andra kontokort kunde man av någon obegriplig anledning inte betala med om man inte sagt till om detta i förväg.
Så långt våra omdömen om Barcelona Tapas Bar.
Med en barcelonska i sällskapet, samt en svenska med vissa spanskakunskaper, pratade vi engelska med inslag av spanska, svenska och lite katalanska. En bordsgranne passade på att ge sig in i en kort spansk konversation, som mitt i övergick till franska när man konstaterade att sådana kunskaper också fanns representerade.
Vi hade inte setts på ett tag i den här konstellationen – jag, Mireia, Jenny F och Jenny H – så vi uppdaterade oss på varandras förehavanden och tramsade och skrattade som om vi känt varandra länge, vilket faktiskt bara stämmer för mig och Jenny F. I övrigt är vi en kvartett med kopplingar som skulle kräva en helt egen bloggpost för att reda ut, och tre av oss ses igen om en knapp vecka på en fest som kräver blå klädsel.
DCCCLXXXVIII Vi imponerades av Kirk, Kirk imponerades av oss
Klart man blir smickrad när gospelsuperstjärnan säger att ingen annanstans i Europa kan en gospelpublik sjunga bättre än vi här i Sverige, i stämmor och allt. Jag tror honom. Sverige är ett av världens största gospelländer. Det var fullsatt på kvällens konsert i Filadelfiakyrkan och entusiasmen var stor och ömsesidig.
Tog efteråt sällskap med Jenny H från Vasastan över till ett sällsynt dimmigt Kungsholmen.
DCCCLXXXV Spontan filmkväll med spöke
På jobbet har det legat ett utrangerat exemplar av Denise Minas deckare Still midnight en tid, och eftersom jag tycker den är rätt intressant i sin genre ville jag gärna ge den till någon. Lena W kanske vill ha den, tänkte jag och skickade iväg ett sms. Jodå, det ville hon. Jag bestämde mig för att ta en långpromenad över till Söder efter jobbet och överlämna den på en gång, varpå jag blev inbjuden på spökbakelse och svartvit film från 1950, Harvey, om en man som inbillar sig att han är kompis med en gigantisk, osynlig kanin. Bara så där en torsdagskväll.
DCCCLXXXIV Hälften av hemgruppspolarna på gårdagens samling i Huddinge
DCCCLXXXII I lördags
Sitter ni och undrar vad jag gjorde i lördags? Jag tänkte hur som helst tala om det, för det var så bra grejer som jag gärna delar med mig av.
Lördag del 1: Brunch. Brunch är en bra grej, både att äta ute (vilket visserligen kan vara omotiverat dyrt) och arrangera hemma. Även om man har kvällsplaner (eller, som i det här fallet, både eftermiddags- och kvällsplaner) kan man klämma in en brunch, som ett sätt att hinna träffa vänner. Hembjudna till mig var Tova, Lotta och Jenny F, vilket innebär att vi var samma lite oväntade kvartett som för ganska precis ett år sedan hade en maxad utflyktssöndag då vi åkte till Drottningsholms slott och runt i Svartsjötrakten och gjorde trevliga saker. En reunion, med andra ord, över smörgåsar, omelett, fruktsallad, amerikanska pannkakor och danska flödeboller (eller ”gräddbullar”, som är den märkliga svenska översättningen av chokladöverdraget ljust fluff).
Lördag del 2: Hallwylska palatset. Det hade blivit dags för Uppsalakompisen Ericas årliga besök i Stockholm och den här gången var önskemålet museum. Jag kom med flera förslag, men tryckte kanske lite extra på Hallwylska palatset, där dräkter från Downton Abbey just nu ställs ut. Vi blev riktigt imponerade av hur äkta de såg ut, tygerna verkade gamla och det var ingenting som – i lekmannaögon – antydde nyproduktion.
Kaffe på Non Solo Bar på det.
Lördag del 3: Spelkväll. Tack vare en trevlig uppsättning vänner blev det riktigt skön avslutning på dagen hemma hos Åsa, lika delar avslappnad och hysterisk. Själv var jag med och spelade två olika spel, varav det mest tidskrävande var Dominion, ett ”deck building game” med kort för guld, grevskap, vallgravar och annat som tillhör fantasimedeltid. Som nybörjare tog jag hjälp av spelledaren Annika nästan varje gång det var min tur och jag fick aldrig in någon vidare snits, men kom trots allt på andra plats av fem, även om det var helt utan egen förtjänst.
DCCCLXIII Chokladfestivalen 2012 – ett effektivt besök
Min enda chans att besöka Chokladfestivalen på Nordiska museet under dess tre dagar var den här eftermiddagen efter gudstjänsten, då jag dessutom var med i kyrkkaffegruppen, vilket innebär att man är bland de sista som lämnar stället, och sedan var tvungen att gå hem emellan och byta skorna som blivit sjöblöta i regnet.
Nåväl. Jag kom fram med en skramlade gammal spårvagn – de bästa! – strax efter fyra och hade alltså möjlighet att ta del av festivalens två allra sista timmar, men var effektiv och klar på en och en halv. Jag tror att i alla fall något av mina inköp gjordes till rabatterat slutet-av-festivalen-pris.
Annars kunde man inte direkt ana att festivalen var på upphällningen. Det var gott om folk och trångt framför de utställare som var bra på att hålla fram brickor med smakprover och de som sålde praliner och chokladkakor till särskilt bra pris.
Efter en första köprunda i vänstra delen av hallen gick jag över till den högra och hittade Ellinor vid Amedeis bord. Där var de saliga över att just ha vunnit tävlingen där besökarna röstar fram godaste chokladen, vilket blev deras ”Trinidad”. Jag fick en liten smakruta som jag ännu inte ätit, den ligger på en hedersplats bland min övriga chokladshopping, men jag räknar med att gilla den. Sedan fick jag pralinsmakprov och köpte flera små askar, varav en blev kompisfylld med ett par extra praliner. Man ska känna folk i chokladbranschen. Ellinor lärde mig också hur jag ska hälsa på folk i Sydafrika, dit jag planerar att åka om några månader, men jag har redan glömt vad det var man skulle säga. Innan Ellinor själv åker dit igen strax efter årsskiftet ska jag be om en liten språk- och kulturkurs.
Jag hann till och med se lite av museets utställningar en trappa upp, och när jag hade tittat klart gick jag till en av kortsidorna där på galleriet varifrån man hade bra utsikt över hela festivalhallen. Jag tog en bild, som jag Instagramade och gav taggen #chokladfestivalen. En sökning direkt efter uppladdningen visade att någon tagit i princip en likadan bild från samma plats och med samma taggning och laddat upp den 20 sekunder tidigare. Ibland är man inte så unik som man kanske tror.
Ingen kan i alla fall anklaga mig för att snåla. Påsarna vägde tungt när jag gick från festivalen. Allt ser ut att vara alldeles delikat, en del märken var nya för mig, andra gamla favoriter, som göteborgska Flickorna Kanolds snygga praliner. Och då besinnade jag mig ändå flera gånger och hoppade över några tryfflar och läckra chokladbollar.
DCCCLVI Jul-F’n’F
Kvällens F’n’F (film- och fudgekväll) hade traditionsmässigt jultema, även om det inföll senare än i fjol, då vi hade jul i augusti. Jag och Lena W såg julfilmer, lyssnade på julmusik, åt lussekatter och gjorde två olika sorters fudge med julkryddor.
Theomis 