DCCCXCVI Barcelona Tapas Bar

Plus: Det ligger väldigt centralt. Ett par skådisar – säkert från grannen Stadsteatern – syntes till.

Mittemellan: Tapasrätterna var inte särskilt raffinerade, men fullt ätbara. Stället tar in mycket folk och det blev sorligt på ett inte alltför påfrestande sätt. Vissa i personalen log vänligt och såg ut att gilla sitt jobb, medan andra svarade på tilltal med stressad, kort ton.

Minus, eller vår middagsupplevelse i sammandrag: Vi blev tillfrågade ett par minuter efter att vi satt oss om vi ville beställa, men svarade att vi behövde lite betänketid, fick mycket betänketid, och därefter en ännu längre väntan på maten. Drycken kom efter att maten anlänt. När jag noterade att två tapas saknades och frågade efter dem fick jag höra ett lite snäsigt: ”De är på väg.” Det var de inte. Vi åt av det vi fått och när vi kommit ganska långt frågade vi efter dem igen. Ingen reaktion. Sedan, när vi ätit upp, frågade vi efter dem ytterligare en gång, och de kom äntligen ut. Lång väntan på dessertmenyn följde. Vi bad om vatten, en visserligen glad och trevlig servitris kom med en kanna och hällde upp i våra glas så att kannan tog slut, varpå hon ställde ner den tomma kannan mitt på vårt lilla bord. Beställning och servering av dessert i maklig takt. När det var dags att betala och vi suttit med framlagda kontanter och kort ett bra tag gav vi upp och gick bort till disken. Kontanter gick bra och det första kontokortet likaså, men ett andra kontokort kunde man av någon obegriplig anledning inte betala med om man inte sagt till om detta i förväg.

Så långt våra omdömen om Barcelona Tapas Bar.

Med en barcelonska i sällskapet, samt en svenska med vissa spanskakunskaper, pratade vi engelska med inslag av spanska, svenska och lite katalanska. En bordsgranne passade på att ge sig in i en kort spansk konversation, som mitt i övergick till franska när man konstaterade att sådana kunskaper också fanns representerade.

Vi hade inte setts på ett tag i den här konstellationen – jag, Mireia, Jenny F och Jenny H – så vi uppdaterade oss på varandras förehavanden och tramsade och skrattade som om vi känt varandra länge, vilket faktiskt bara stämmer för mig och Jenny F. I övrigt är vi en kvartett med kopplingar som skulle kräva en helt egen bloggpost för att reda ut, och tre av oss ses igen om en knapp vecka på en fest som kräver blå klädsel.