DCXIII Långt mer än fullsatt på biblioteket

image
Då var man mosig och ganska tillfreds efter en fyratimmarsnatt och massor av tid nedlagd på research kring Lindhagens generalplan för Stockholms gatunät och Strindbergs inredningssmak. När jag kom till Östermalms bibliotek vid halv sju i kväll hade de första redan satt sig, en halvtimme innan det Östermalmshistoriska föredraget skulle börja, och innan jag satte igång att prata hade kanske 60 personer trängt in sig på barnavdelningen, där vi höll till, och de övriga fick vända och gå! Nog för att vi har haft ganska fullsatt på biblioteksprogrammen lite då och då, men något som liknar det här har jag nog aldrig varit med om. Stadsdelen kryllar av lokalpatrioter som vill förkovra sig, det är ett som är säkert.

Smolket i glädjebägaren (ja, förutom att ett gäng stackars Östermalmsentusiaster fick gå därifrån) var att all teknik strulade, micken var det inget liv i alls och uppkopplingen tvärvägrade, men till slut gav i alla fall projektorn sitt nådiga bifall, jag hade mitt bildspel och min röst, som även skulle nå de äldre damerna längst bak. Så jag skrek i trekvart och visade foton och kartor, det viskades och gestikulerades om de mest slående bilderna och det jag trodde de skulle tycka var roligt skrattade de åt. Så jag är nöjd.

Och det lila kuvertet jag fick bådar väldigt gott.

DCX Edward Bloms Stockholm

Under några veckor i januari och februari la Svenska Dagbladet upp sex korta webb-TV-avsnitt där näringslivshistorikern Edward Blom guidar tittarna genom Stockholm och berättar om olika företeelser, allt från snabbmat till palats. Själv har jag nu sent omsider upptäckt serien och tittar med stor förtjusning. Kolla in Edward Bloms Stockholm!

DCIII Vårsol

image
Det är visst soligt i dag, men plikten – för närvarande heter den Strindberg – kallar och jag får nöja mig med några sekunders utsikt från tunnelbanan. (Alltså, vanligtvis är jag rätt väderoberoende, det är när jag inte kan gå ut som jag prompt vill gå ut.)

DXCVIII Takvandring i mörkret

image
På min födelsedag i somras, när jag fyllde några bord på Sirap med vänner, hade ett större gäng gått ihop om en takvandring som jag fick i present. Jag hade två alternativ, en vanlig eller en i mörker, vilket erbjöds januari till mars. Eftersom jag redan gått en vanlig takvandring för några somrar sedan valde jag det andra alternativet, och fick snällt vänta minst ett halvår.

Och i kväll blev det av. En molnfri dag och stjärnklar kväll, det kunde inte bli bättre. (Eller kanske lite mildare, om man ska vara petig, man blir kall av att gå och stå på tak.)

Vi var ungefär tio personer som samlades på Birger Jarls torg på Riddarholmen, lotsades upp i Gamla riksdagshuset (som numera inhyser Kammarrätten) och försågs med hjälmar och selar. Förra gången fick man ta på sin sele själv, vilket kändes som ett alldeles för stort ansvar för en ovan, men den här gången fick alla hjälp. Sedan gick vi ut på taket, en guide gick först och en sist och vi andra däremellan, alla fasthakade i en vajer som löpte runt hela taket. Sträckan var också upplyst av en grönaktig lina, vilket blev tydligare och tydligare när eftermiddagsskymningen blev ett alltmer kompakt mörker. Man gick längs en ditlagd, smal gångväg, kanske 30 centimeter bred, ibland med ett räcke intill och för det mesta med lite hyfsat plan takplåt längs åtminstone ena sidan, men en sträcka bestod bara av gångvägen med sluttande tak på båda sidor. Att ingen hetsade upp sig nämnvärt över det utan bara knallade på var en skön känsla. Inget märkvärdigt att gå på en taknock med 40 meter ner till marken på båda sidor.

Då och då stannade vi upp och guiderna berättade valda delar ur Stockholms historia utifrån det vi kunde se omkring oss. När vi kom till ett hörn vars torn stack upp i vår väg klättrade vi in i det genom fönstret, guiderna tände ljus i lyktor och så satt vi där inne på skinnfällar och fick höra fler spännande historier. (Det enda som drog ner upplevelsen en aning var den störande insikten att det finns så enormt mycket stockholmshistoria som jag inte kan.)

Hade man inte blivit mer och mer frusen hade man kunnat stanna där uppe hur länge som helst. 360 graders utsikt över stan med alla lampor och lyktor. Riddarhuskyrkans torn helt nära. Gamla stan i ett förtätat perspektiv som gjorde att alla hus såg ut att ligga tätt, tätt, knappt utan mellanrum.

En detalj som redan från början satte stämningen – en skönt avslappnad atmosfär – var att den ena guiden, när vi fortfarande var på torget, frågade om det var någon som hade höjdskräck och en kille sa ja. ”Okej”, sa guiden, ”då föreslår jag att du går först eller sist, närmast en av oss. Skulle det bli något problem så hjälper vi till.” Killen svarade att det nog skulle gå bra, sedan skojades det lite om att utsätta sig för sådant man vill bemästra och så var det bra med det. Inga machofasoner, och sannolikt inte en enda som tänkte tanken att det där var en pinsam grej, att inför hela gruppen, på väg upp på ett tak, erkänna att man är höjdrädd. Ärlighet, äkta självförtroende och en kultur som tillåter svaghet – tänk om det var så jämt!

DLXIX Café Stiernan

image
Storfavoriten just nu är Café Stiernan på Österlånggatan – fik och nudelbar! Där sitter man och spejar ut genom fönstret och stänker buljong omkring sig när man äter ramen med porslinssked. (Fast jag har nu läst mig till att det är pinnar som gäller för själva nudlarna, skeden har man bara till buljongen. Nästa gång ska jag göra rätt.)

DLXII Tiggeri i Stockholm

Lyssnade på inslaget om tiggeri från dagens P1 Morgon. Ska man ge pengar eller inte? Som vanligt fick man inga tillräckligt bra svar, och förlåt P1 Morgon och filosofen, men antagandena som professorn i praktisk filosofi bidrog med var ungefär i linje med de oinformerade funderingar man håller sig med själv. Hur ska man se på individens kontra samhällets ansvar? Kan jag rättfärdiga mitt val att gå förbi den som säger sig vara i nöd?

Nej, skippa filosofin och ge oss hårda fakta. I själva reportaget får man nosa lite snabbt på tre intressanta källor – ett hjälpcenter för hemlösa EU-immigranter, polisen och en av Stockholms kvinnliga tiggare från Rumänien. Representanten från hjälpcentret svarade, utan någon riktigt tillfredsställande motivering, nej på frågan om att ge pengar till tiggare. Polisen sa att fallen där ligor organiserar tvångstiggande – en av våra favoritursäkter för att inte ge bort pengar – är mycket sällsynta. Tiggerskan sa att hon har sex barn där hemma och inget jobb. Jag blev bara mer osäker på vad som är rätt och fel, men tror att det är från de här personerna, som finns nära själva företeelsen, som man har en chans att få relevanta argument.

Men när det gäller en viss sorts tiggeri har jag ett förslag. När jag väntade på tunnelbanan vid Hötorget i eftermiddag stod några musikanter precis bredvid, och två av dem, en med dragspel och en med fiol, klev liksom jag på tåget mot Hässelby. Å nej, tänkte jag. De drog ett medley med det vanliga, någon tårdrypande visa, någon syster till Kalinka, någon aggressiv tango och gick sedan runt och ville ha pengar. Men hur skulle det vara om de övade in ett helt annat material? Tänk ”Bra vibrationer” på dragspel och fiol, följd av ”Livin’ on a prayer” och kanske ”Oops I did it again” (borde inte den kunna arrangeras som en tango, förresten?). Den dag jag skiner upp och undrar ”vad kommer de att bjuda på nu, tro?” när romska musikanter banar väg genom tunnelbanevagnen med sina instrument, då ska jag betala generöst för underhållningen.

DXXXVIII Wallpaper City Guide Stockholm

Roade mig med att bläddra i den lilla mörkgröna Wallpaper City Guide Stockholm under dagen på Sturebibblan och tog hem den för att studera den lite närmare i kväll. Det bästa är förstås de återkommande lovorden när det gäller Stockholm – vi har vattnet, vi har grönskan, vi har design i världsklass, det är rent och snyggt och stockholmarna talar bra engelska och är allmänt trendmedvetna. Jag valde ut några rader ur förordet och bloggade i Excerpten.

Om min egen ö Kungsholmen står det bland annat: ”Up-and-coming residential area with loft-dwellers and galleries moving in.”

Ska man verkligen använda Wallpaper City Guide-serien som guideböcker måste man ha en fet plånbok, och för oss övriga är det framför allt ögongodis. I Stockholmsguiden hänvisas man till Grand Hôtel, F12, Operakällaren, Svenskt tenn, Sturebadet och liknande glamourösa miljöer. Inget om välsorterade Hemköp mitt i city, bästa glasskiosken, sightseeing med spårvagnarna och andra praktiska tips som man hittar i Lonely Planet.

Men den första avdelningen, ”Landmarks”, är lite märklig. Där finns Kaknästornet med, inte så konstigt, kanske, eftersom det syns i stora delar av stan, men även Koppartälten i Hagaparken och Moderna museet. Och så högoddsaren Wenner-Gren Center. Visst, det är ett högt hus, men det är Hötorgsskraporna också, och de har inte förärats ett enda ord.

Lite anmärkningsvärt är också att ställen som Albert & Jacks finns med, med kommentaren att delikulturen egentligen inte finns i Sverige. Men visst, sådana butiker är väl typiskt stockholmska på sitt sätt, eftersom den typiska stockholmaren gillar det osvenskt kontinentala.

Men gladast blir jag förstås när jag ser Asplunds rotunda bre ut sig över ett uppslag, ”the magnificent broad cylindrical sphere” mitt i Stadsbiblioteket, ”perhaps the capital’s most internationally acclaimed building”. (Den angivna webbadressen är gammal, men den leder trots allt rätt, jag har testat.)

DXXX Foton vid Fältan

I eftermiddags stod jag och lutade mig mot ett träd och pratade med Kerold Klang. Allt enligt fotografens beställning. Vi sågs vid Fältöverstens entré och gick bort mot träden närmare Karlaplansfontänen, för att det skulle se ut som att vi var i ”vilken skog som helst”, och stod sedan och hängde mot en vägg i närheten. Någon av bilderna, eller kanske ett par, vad vet jag, kommer att användas till en artikel som ska marknadsföra våra lokaltidningsbloggar, som båda rör Stockholms historia.

Men jag ligger i lä på det området. Av oss två är det bara Kerold som tillbringat hela sin uppväxt här, med regelbundna båtfärder på Stockholms vatten, tydligen, och var ute och plåtade stan på 60- och 70-talen.

CDLXV Lördag på stan


Bor du i Stockholm och får en tillrest vän på besök över dagen? Börja förslagsvis med lunch på Gildas rum på Skånegatan, caféet som blandar charm och kitsch på ett lyckat sätt (jag önskar att jag kunde länka här, men de verkar inte ha någon hemsida), fortsätt till Rönnells antikvariat, där det ofta är evenemang av olika slag, i dag en bokrelease, och avrunda grällt med en titt på NK:s julskyltning. Gör man det en lördagseftermiddag kan det hända att fler har fått samma idé, så man får inte vara rädd för att trängas.

Erica från Uppsala testade det här paketet i dag och gav det väl godkänt.