Garanterat föråldrade resehandböcker

Efter scoutböckerna från 1950-talet har jag fortsatt min självpåtagna uppgift att ersätta de trista grå rutorna på biblioteket.se, där det står ”Omslag saknas”, med scannade bokomslag. Jag är helt osystematisk. Just nu satsar jag på resehandböcker från magasinet – det är ju de äldre böckerna som är bildlösa på hemsidan – och jobbar mig inte igenom signum efter signum, utan plockar ut böckerna med de snyggaste, roligaste eller intressantaste omslagsbilderna.

Boken ovan, till exempel, Om Ni reser till London av Sigge Hommerberg, har inte bara ett klatschigt omslag, den är också riktigt underhållande. Av teckningsstilen att döma hade jag definitivt gissat 1950-tal, men den är faktiskt från 1971, vilket gott och väl räcker för att turisttipsen ska ha hunnit få en ordentlig nostalgisk patina.

Fotot tog jag till Stadsbibliotekets Instagram-konto, där jag också skrev in några urklippta rader från avsnittet om att resa med Londons kollektivtrafik:

  • ”Ta undergrounden, det är den bästa och enklaste sak i världen.”
  • ”Dörrarna öppnas automatiskt.”
  • ”Way out är utgången. Antingen åker man upp på rullande trappor eller i hiss.”
  • ”Och nu ska vi åka buss. Hoppa med upp! Ska vi sätta oss där uppe eller där nere? Aj, ni ska röka. All right, då måste vi sitta där uppe. Det är förbjudet att röka här nere. Förresten så har man en bra mycket bättre utsikt från andra våningen.”

Jag är inte helt säker på att mina medmänniskors intresse för gamla resehandböcker är lika stort som mitt, men oj vad frestad jag blir att ha något slags högläsning eller på annat sätt tvinga på folk de charmiga texterna.

MCXLVII Reseresearch

20130530-003010.jpg

För mig är reseplanering bland det mest humörshöjande som finns, och trots att mycket information finns på webben fyller Lonely Planet och dess kusiner fortfarande en viktig funktion. Framför allt för den praktiska informationen som hur man tar sig från punkt A till punkt B med tåg eller buss, eller tipsen på boenden och matställen på en främmande ort varifrån webbinformation inte riktigt slagit igenom.

Det område i Italien jag och Anna E tänkt besöka några dagar i juli är långt ifrån okänt, snarare populärt, men lite avlägset och oöverblickbart. Jakten på boende och färdvägar fortsätter.

DXXXVIII Wallpaper City Guide Stockholm

Roade mig med att bläddra i den lilla mörkgröna Wallpaper City Guide Stockholm under dagen på Sturebibblan och tog hem den för att studera den lite närmare i kväll. Det bästa är förstås de återkommande lovorden när det gäller Stockholm – vi har vattnet, vi har grönskan, vi har design i världsklass, det är rent och snyggt och stockholmarna talar bra engelska och är allmänt trendmedvetna. Jag valde ut några rader ur förordet och bloggade i Excerpten.

Om min egen ö Kungsholmen står det bland annat: ”Up-and-coming residential area with loft-dwellers and galleries moving in.”

Ska man verkligen använda Wallpaper City Guide-serien som guideböcker måste man ha en fet plånbok, och för oss övriga är det framför allt ögongodis. I Stockholmsguiden hänvisas man till Grand Hôtel, F12, Operakällaren, Svenskt tenn, Sturebadet och liknande glamourösa miljöer. Inget om välsorterade Hemköp mitt i city, bästa glasskiosken, sightseeing med spårvagnarna och andra praktiska tips som man hittar i Lonely Planet.

Men den första avdelningen, ”Landmarks”, är lite märklig. Där finns Kaknästornet med, inte så konstigt, kanske, eftersom det syns i stora delar av stan, men även Koppartälten i Hagaparken och Moderna museet. Och så högoddsaren Wenner-Gren Center. Visst, det är ett högt hus, men det är Hötorgsskraporna också, och de har inte förärats ett enda ord.

Lite anmärkningsvärt är också att ställen som Albert & Jacks finns med, med kommentaren att delikulturen egentligen inte finns i Sverige. Men visst, sådana butiker är väl typiskt stockholmska på sitt sätt, eftersom den typiska stockholmaren gillar det osvenskt kontinentala.

Men gladast blir jag förstås när jag ser Asplunds rotunda bre ut sig över ett uppslag, ”the magnificent broad cylindrical sphere” mitt i Stadsbiblioteket, ”perhaps the capital’s most internationally acclaimed building”. (Den angivna webbadressen är gammal, men den leder trots allt rätt, jag har testat.)