DCLXXXV En kväll på bibblan 1: Stockholmskväll på Gamla stans bibliotek

Den senaste veckan har vi haft kvällsevenemang på samtliga mina tre bibliotek. I torsdags arrangerade vi en trivsam Stockholmskväll på biblioteket i Gamla stan med prat och musik inför en kanske liten men mycket entusiastisk publik.


Salomon riggar.


Tiffany Alnefelt från The English Bookshop berättar under rubriken ”Stockholm utifrån” om turister och andra icke-svenskar som hon möter i butiken, vilka frågor de ställer, vad de vill läsa, vad de vet om Stockholm och Sverige och svensk litteratur. Tydligen är det inte helt ovanligt att bestämma sig för att besöka Stockholm enbart för att Millennietrilogin utspelar sig här.


Frida Lindfors från Utbildningsförvaltningen visar webbplatsen Stockholmskällan och berättar om vad som fanns i området kring biblioteket före bibliotekets tid.


Elin Jonsson, som jag lärt känna litegrann genom hennes syster Anna, spelar gitarr och sjunger som avslutning, lite stockholmsanknutet och lite annat, medan publiken har uppmanats att ta för sig av förfriskningarna som vi dukat upp på bordet vid stockholmshyllan.


Lämpligt nog hade vi samma dag fått upp våra stockholmspocketböcker på en hylla, där de utgör en egen liten, helt ny, avdelning.

Dagens Nyheters Lars Epstein var på plats med kameran och uppmärksammade Stockholmskvällen i sin blogg. (Vinklingen, som framgår med all önskvärd tydlighet i rubriken, var oundviklig, men själva omdömet om kvällen var mycket gott.)

DCLXXVI Återassimilering 3: Konfrontation med verkligheten

Så länge man höll sig på soliga Nytorget i söndags, bland vänner och massor av hippa söderbor, var livet skönt och grönt och ljust och ledigt. Jag och Jenny H tog sällskap därifrån till vår gemensamma hemö, och precis när vi skulle skiljas åt nere på Norr Mälarstrand kom en engelsktalande afrikansk man fram till oss. Om jag förstod honom rätt sa han att han hade kommit från Finland i hopp om att komma i kontakt med en vän i Stockholm, men numret han fått stämde inte. När han hittat några landsmän och frågat om han fick sova över sa de okej, mot 300 kronor, men mannen hade inga pengar. Nu bad han om pengar till mat. När vi sa att vi istället kunde köpa mat åt honom följde han med oss och började gråta, samtidigt som han berättade om sin situation. Det var orättvist, sa han, för trots att han hjälpt människor i hela sitt liv fick han själv inte ens husrum när han befann sig i knipa.

Kanske var det inte sant som han sa, men hungrig måste han ha varit, annars hade han nog inte följt med till Handlar’n på Pontonjärgatan. Kanske var det exakt som han sa, och då var vår insats en droppe i havet. Han fick lite att äta och dricka och innan vi skildes åt fick vi be en kort bön till Jesus för honom, trots att han var muslim, och gav honom adressen till Korskyrkan, där det nästa förmiddag skulle vara ”Kafé I Gemenskap”, med både mat och folk på plats med erfarenhet av vilsna och behövande människor i speciella situationer.

Som alltid önskade jag att jag hade mer kunskap och var bättre förberedd, att väskan skulle vara full av matkuponger av något slag och lappar med telefonnummer till rätt instanser.