Etikettarkiv: Stockholm

DCCCVI Mer utomhusopera


Kungliga hovkapellet och en rad solister har här återigen flyttat ut i friska luften, den här gången i Vitabergsparken som en del av Parkteatern.


Fullsatt, som det brukar vara på den här platsen i de här sammanhangen. Jag lyckades med konststycket att hålla plats åt mig själv och fem till i mer än en halvtimme. En åhörare som satt någonstans i mitten av bilden men inte syns just här var en liten vitlockig hund. Den bestämde sig för att göra ”Largo al factotum” ur Barberaren i Sevilla till en duett och klämde i med ett ylande som matchade solisten Ola Eliassons. Hundens tonåriga matte blev förskräckt, kastade sig över honom eller henne och höll med båda händerna om nosen så att hundstackaren tystnade. Sedan lotsades den snabbt därifrån. Men publiken runtomkring var mer charmad än störd.


När jag skulle ta 3:an hem från Åsögatan blev jag och en ganska stor grupp andra trafikanter snopet förbikörda av bussen, som helt enkelt glömde att stanna vid hållplatsen. Men utsikten under den ofrivilliga promenaden gjorde det nästan värt det.

DCCC Tornvisning i Storkyrkan


I helgen inföll sommarens sista Storkyrkotornvisning. Jag och Anna B var där. Vi, resten av gruppen och guiderna gick in genom den här lilla dörren, som vetter mot slottet.


På vägen upp kollade vi klockor. En fick provklämta.


Så här såg det ut på en ovanligt luftig plats under uppstigningen. Guiden pekar ut något intressant. På vägen upp fick vi höra ganska hemska historier om hur människor i gamla tider, till exempel fångar, bott i tornet och utfört olika arbetsuppgifter, som att klämta i klockan, vilket gjorde en döv, och spana ut över nejden som brandvakt. Kallt och eländigt var det.


Och så var vi äntligen uppe, efter att ha gått över 200 branta trappsteg. Här syns Nobelmuseets (alltså gamla Börshusets) tak i förgrunden. I det ljusa huset på vänster sida ligger Stadsmissionens café och tornet till höger tillhör Tyska kyrkan.


Coola tak, coola takterrasser.


Anna med bland annat Bondeska palatset (i vitt) och Stadshuset i bakgrunden.


Eftersom Anna har ett särskilt urmakeriintresse för närvarande lyckades hon snacka in sig hos guiden, som sa att vi kunde låta resten av gruppen gå före ner från tornets utsiktsplats och så skulle han släppa in oss i det lilla rummet där tornets urverk finns. Funkar fortfarande.


Guiden förklarar med stor inlevelse.


Sedan gick jag och Anna och fikade.

DCCXCVI Festivalvandringar 1: Raoul Wallenberg och Kungsholmen

Kulturfestivalens stadsvandringar kastar jag mig över varje år, och nu när jag inte längre är festivalpersonal är jag fri att vandra.


Att bussen på väg mot första vandringen mötte en parad på Strandvägen var en bonus.


Raoul Wallenberg-vandringen började (av okänd anledning) vid Armémuseum.


Guiden var museipedagog och berättade till en början om Raouls familj, uppväxt och studietid, på olika platser på Östermalm och på college i USA.


Här vid Hotel Diplomat jobbade Raoul på ett kontor tillhörande en firma som ägnade sig åt diversehandel, till exempel med olika matvaror, vilket inte var en tillräckligt äventyrlig sysselsättning för hans läggning.


Skyddspassutfärdande för judar i akut fara blev Raoul Wallenbergs specialitet. Bilderna av pass skickades runt mellan oss i gruppen medan vi stod och tittade på Wallenbergmonumentet vid Nybroplan.


Vandring nummer två handlade om Kungsholmens historia, bland annat dess sjukhus, som Serafimerlasarettet med den tjusiga portalen från 1792.


Här har vi hittat till en vrå av min hemö där jag aldrig varit tidigare – inne på gården vid Kungliga Myntet, där det står ett praktfullt valnötsträd.

I morgon vandrar jag vidare.

DCCXCII Första festivaldagen

Hann med ett morgonmöte på Sturebibblan och gå förbi Stadsbiblioteket och hämta två kassar med böcker – sedan började dagen för oss som var festivalfilialpersonal, alltså bemannade Stadsbibliotekets lilla lusthusartade kur utanför Kulturhuset, vilket jag kommer att göra i dag också. Festivalfilialen ligger precis vid scenutrymmet kallat Porten och man har bra uppsikt över alla dess evenemang.


Här är vårt gulglada lilla hus.


Olivia Stevens invigningssjöng bakom biblioteksfilialen.


Här är vår vän Strindbergsklippdockan i naturlig storlek, just här i alkemistkostym. Laila poserar bredvid.


Alla som ville fick ta med Strindbergdockan hem i arkformat. Stor succé, särskilt bland turister.


Vi var också festivalgranne med Häagen-Dazs. Kunde inte bli bättre.


Patrik och Laila var på plats hela dagen, Eva kom förbi för att fixa med vårt Strindbergquiz. Och äta glass.

DCCLXXXIX Tapaskväll


Under ganska lång tid hade gårdagens datum hägrat i kalendern – tapaskväll med Jenny F (som jag varit med i Barcelona två gånger), Jenny H (som bott i Barcelona i två år) och Mireia (som kommer från Barcelona). Förstahandsvalet för tapas är Sardin på Skånegatan och det var gott och trevligt som vanligt – gott, men inte som hemma, tyckte Mireia, när jag bad henne om ett ärligt omdöme om maten, men inte desto mindre trevligt.


Efteråt tog vi tunnelbanan – där man inte har roligare än man gör sig – till Gamla stan och gick bort till Riddarholmskajen för att höra Samuel Ljungblahd, Per-Erik Hallin med flera gospelsångare på Stockholms Gospelkörfestivals konsert. Bekanta ansikten både här och där, som det plägar vara i lilla Gospelstockholm. Fin kväll.