”How do we view the coming year and what do we want to do for the One who saved us? We can begin by thanking God for His grace and faithfulness throughout 2016 and look at the coming year through His eyes by spending time in prayer and in His word.”

Att vi skulle gå på gudstjänst i den internationella kyrkan New Life Fellowship var planerat sedan länge, och jag hade kollat ordentligt att de verkligen skulle ha gudstjänst som vanligt 1 januari.

Lovsången kändes välbekant, pastor Dinh Quang Lap predikade utifrån budskapet ovan och stämningen var väldigt familjär. Flera i den lilla församlingen hade fyllt år, så till kyrkkaffet var det födelsedagstårta. Vi stod och pratade med ett par amerikaner när kvinnan som lett lovsång kom fram till oss med varsin tårtbit – hon var en av ganska många filippinier i församlingen – och blev efter fikat medbjudna till restaurangen dit några av dem brukar gå och äta lunch. Vid vårt bord satte sig bland annat en albansk tjej som nyligen flyttat till Vietnam och samtalet började kretsa kring typiska expatämnen, som var man kan köpa vettig ost.

Att erbjudas att följa med och äta lunch efter gudstjänsten fanns mer eller mindre med i vår plan för dagen. Det är kutym i internationella församlingar. Det gäller bara att hålla sig kvar efter gudstjänsten och komma i samspråk med några sociala typer. Så vet ni det.

Grannskapet verkade för övrigt välmående och var pyntat med seriefigurer i porslin, men att bekvämt snirkla sig dit med en Uber var en sak och att ta buss därifrån var en annan. Den buss vi tipsats om kom aldrig, men tack vare Google Maps (vad skulle vi göra utan Google Maps och internetuppkoppling med vietnamesiskt sim-kort?) hittade vi en annan lämplig busshållplats i närheten och åkte billigt in till centrala stan. Så nu har vi provat kollektivtrafiken.