MDCXXXVIII Efterhandsrapport från Vietnam 3: Klart vi ville åka godsbåt

I dag har jag suttit på Östasiatiskas café mittemot Helena, som låtit mig prata ohämmat om Vietnamresan. I detalj. Även om vi båda gillar att resa har vi lite olika smak och stil, där jag är den som mest uppskattar att lämna komfortzonen. Åt turen med godsbåten, en av de absoluta höjdpunkterna, skakade Helena bara på huvudet. Inte hennes kopp te. Jag har inga problem att leva mig in i det, jag har ju trots allt för vana att om och om igen återkomma till mina upptrampade stigar i turisttrygga städer, men behöver ibland komplettera det bekväma med att släppa taget. De riktiga äventyrsresenärerna skulle skratta åt mina små avsteg från stigen, men ändå, principen är att de mest intressanta upplevelserna kräver något av mig i utbyte.

När det gäller mina och Jennys dagar i Mekongdeltat är det bara att erkänna att allt praktiskt var förenat med större ansträngningar än i Ho Chi Minh City. Och självklart kommer våra favorithistorier från resan just från de dagarna, för att allt var så annorlunda och för att vi gång på gång tvingades lita på våra medmänniskors hjälpsamhet.

Här ger jag en sammanfattning av resan med godsbåten, som tog oss mellan Bến Tre och Tra Vinh, men upplevelsen är värd lite fylligare rapportering.

IMG_9181

Vi softar på det lilla hotellet i Bến Tre, drivet av en äldre herre från Nya Zeeland, innan vi slits upp ur vår ro när det kommer fram att båten glömt oss och vi behöver skoterskjuts till nästa brygga, med våra stora ryggsäckar och allt.

IMG_9216

Här tillbringade vi sedan våra knappa fem restimmar, bland diverse gods. Besättningen, bestående av två personer, talade inte engelska. Det gjorde inget.

IMG_9214

Om någon undrar hur tuppar fraktas på en flodbåt så är det i den här typen av flätad väska.

IMG_9991

Det lastas och lossas.

IMG_9993

Stänker genom fönstergluggarna ibland.

IMG_9257

Härligast var att sitta i fören. Jag lyckades somna, men trillade inte i.

SONY DSC

Kokosnötshantering längs stora delar av sträckan.

IMG_1950

Framme! Hotellpersonalen hjälpte oss inte bara med att ha kontakt med kaptenen och skjutsa oss till båten, de såg också till att kaptenen lagom lång stund före ankomst ringde en taxi åt oss, som stod och väntade i närheten och tog oss ut bland risfälten. Men det är en annan historia.

MDCXXVI Flytande marknader och fina små kanaler

IMG_9447

SONY DSC

Nu gör vi som alla andra turister, men det går faktiskt inte att undvika. Är man i Mekongdeltat måste man ta en tur på floden för att se de flytande marknaderna. Vi valde den långa turen, sju timmar, som började i gryningen för att man ska hinna se morgonkommersen på två flytande marknader, där frukt- och grönsaksgrossisthandel äger rum, och därefter glida runt i kanaler med några få stopp för att titta på olika saker och äta lunch.

Trots att vår båt var en av många med morgonpigga västerlänningar kunde man tänka bort det sammanhanget när vi väl vikt av till de tysta, explosivt grönskande kanalerna, folktomma sånär som på någon liten tant som satt och tvättade kläder i vattenbrynet. Turistbåtarnas förare tycktes medvetet hålla avståndet så att vi inte såg varandra alltför ofta. Rätt tänkt.

Överst syns vår förare vid turens början. Damen var en av handlarna på marknaden.

MDCXXIV Vi gör som man ska i Mekongdeltat – färdas på floden

SONY DSC

Vi höll på att missa godsbåten, som glömde plocka upp oss vid bryggan nära hotellet, men hotellpersonalen skjutsade oss på sina skotrar till nästa brygga. Efter den oväntat hektiska morgonen tillbringade vi knappt fem lugna timmar på flodsträckan mellan Bến Tre och Tra Vinh, tillsammans med en kapten, en lastnings- och lossningsassistent, sannolikt två tuppar i varsin flätad väska, kartonger med nudelpaket och annat gods. Bäst var att sitta ute på fören och iaktta allt som försiggick på och vid sidan av vattnet, bland annat kokosnötsindustrin. Hur många kokosnötter som helst plockades till och från båtar, hivades genom luften, skalades, hivades igen. Undrar om några av dem hamnar i flingform på min ICA.

Färdmedelsalternativet godsbåt är inget vi hade övervägt om det inte hade varit för andra resenärers bloggande om saken. Det var en riktig höjdarupplevelse. Tack flitiga resbloggare runtom i världen.