Det har så länge legat framför oss och plötsligt är det gjort, experimentet ”litterär matchmaking” på Stadsbiblioteket.

Om jag inte tyckte att det var kul – hejdlöst kul – med biblioteksevenemang hade jag inte låtit det uppta så här stor del av min tid och energi, men det finns aspekter som kastar skuggor över härligheten. Om man vill eller inte vill delta i ett biblioteksevenemang är helt och hållet upp till var och en, men två krav ställer vi, som alldeles för sällan blir uppfyllda. Det ena är att man kommer om man anmält sig. Det andra är att man har läst evenemangsbeskrivningen tillräckligt noga för att förstå vad man anmält sig till.

Den här gången var de villkoren viktiga på alla möjliga sätt. För att det skulle bli som vi tänkt och utlovat, nämligen att bokcirkelintresserade personer skulle hitta andra bokcirkelintresserade personer att bilda bokcirklar med, behövde vi ha tillräckligt många personer på plats. Vi ville också att intresset skulle vara genuint, så att inte hälften av de församlade dykt upp för att passivt kolla läget. Som alltid ville vi, för vår egen och vår arbetsgivares skull, att det nedlagda arbetet skulle betala sig i form av deltagarnas engagemang. Och för allt i världen ville vi inte ha en skara framför oss som bara sett ordet ”matchmaking” och räknade med dejtinghjälp.

På det stora hela tyckte Helena och jag att den här kvällen föll väl ut. Intresset och engagemanget fanns där och vi tror och hoppas att de som efteråt sa att de uppskattat kvällen också menade det. Mingeldelen fungerade över förväntan, det är visserligen svårt att veta om precis alla tyckte att det var trevligt, men av sorlet att döma var stämningen god och till och med uppsluppen emellanåt.

Ingen skugga ska alltså falla över de trevliga och entusiastiska deltagarna som visste vad de gjorde där och förhoppningsvis fick med sig det de skulle, och inte heller över de eventuella personer som kommit av rätt anledning men faktiskt inte fick ut vad de önskade, så kan det bli, men kanske 7 av 29 anmälda uteblev, ett par av de som satt sig smög ut de första minuterna av okänd anledning och i vanlig ordning ställdes frågor kring anmälan och innehåll som visade att vissa missförstånd uppstått.

Det fina i kråksången är att det nu är upp till deltagarna att avgöra vad själva matchmakingen resulterar i. Så här gick det hela till. Helena och jag, båda hängivna cirklare, pratade i en halvtimme på rotundans scen med deltagarna på bänkarna framför oss, om bokcirklars form och innehåll, några egna erfarenheter och reflektioner, tips och tricks och slutligen instruktioner inför minglet vi förberett. Sedan eskorterade vi gänget – uppmärkta med ganska stora röda klistermärken med texten ”EJ HEMLÅN” – in till Poesibazaren, det smala, trånga rummet där vi flyttat undan en del av poesiböckerna och ställt upp tio böcker under fem olika kategorier, nämligen klassiker, spänning, relationer, prisbelönta böcker och våra egna favoriter (på bilden ovan syns de i just den ordningen). De flesta har vi cirklat om, den ena av oss eller båda två, och alla bedömer vi vara utmärkta cirkelböcker. Vilket är lätt att säga, för man kan faktiskt cirkla om i princip allt. Vid varje bok hängde ett papper att skriva upp namn och mailadress på. På max två papper fick man skriva upp sig och det var viktigt att man bara skrev upp sig om man faktiskt hade för avsikt att träffa och cirkla med de andra som gjorde detsamma – kanske lät vi som de stränga tanter vi är när vi pratade om de regler vi hittat på, men vi gjorde vad vi kunde för att också i det här sammanhanget motverka okynnesanmälningar. Sedan samlade vi ihop alla vid scenen igen och delade med oss av ännu fler tips, framför allt webbresurser, och smörade lite på slutet genom att dela ut goodie bags, svarta tygpåsar från bokcirklar.se, som förutom diverse information innehöll en Novellix-novell, en tepåse och två chokladbitar – väcker inte det läslust så … ja, då har vi inga bättre idéer. Och snart får deltagarna mail med varandras adresser, så att de kan komma överens om tid och plats för cirklande om de böcker de valt att prata om. Om tycke och smak och personligheter och praktiska omständigheter råkar stämma kanske bestående grupper uppstår. Om inte får de förhoppningsvis i alla fall en trevlig kväll med ett intressant samtal.