När jag läste Novellix-novellen Herr Kadar av Håkan Nesser första gången tyckte jag att historien var ganska tunn, men valde ändå att lägga en uppsättning Herr Kadar-exemplar i goodie bagsen till förra terminens deltagare i ”Lär dig leda läsecirklar”-kursen, med planen att kunna använda novellen som cirkelbok under en återträff. Detta skedde i kväll.

Fem av åtta kursdeltagare kom, så med Annika och mig var vi sju vid bordet i styrelserummet, där vi fikade och, åtminstone någon halvtimme, pratade om novellen. Bara när jag pratade lite i förhand med Annika, under tiden jag hade pass i informationsdisken på barnavdelningen, kom detaljer, ledtrådar och nya dimensioner hos berättelsen fram – så blir det alltid under förhandsprat med kollegan när man är två som ska leda en cirkel, de samtalen kan vara mina favoritboksamtal – och när vi väl satte igång diskussionen runt bordet blev jag positivt överraskad av de tolkningar som kom fram. Vi spekulerade friskt – vem visste vad, är novellens berättare pålitliga, var det i själva verket så här? – och skruvade till våra analyser så att Håkan Nesser förmodligen hade skakat på huvudet emellanåt.

Alla närvarande utom jag var på Sigtuna Litteraturfestival i somras, så samtalet kom snart in på det, och på Augustprisnomineringarna, där jag å andra sidan var ganska insatt och kunde bidra. En fröjd att få sitta och prata böcker i största allmänhet.

Och under den kommande kursomgången är det jag och Helena som håller i trådarna. Plats finns för fler!