MDXCV Siri och jag framför Nobelfesten

Siri i min mobil har alltid reagerat på min röst och bara min. Fram till nu, då hon uppfattade att USA:s ambassadör Azita Raji under uppläsningen av Bob Dylans Nobelpristal i TV-sändningen sa ”Hey Siri!” och att det därpå följande talet var en fråga. (Siri var dock svarslös.)

Jag började följa SVT-sändningen på bussen på väg hem från Lenas födelsedagsfika och kunde inte låta bli att hoppa av vid Stadshusets hållplats i inlevelsefrämjande syfte och sedan promenera de sista 10 minuterna hem. Därefter har jag suttit i soffan och tittat. Jag älskar Nobelfesten.

MMCXXVIII Ett New York-fika till

Downloads1

Tidigare i mitt liv hamnade jag i situationer då jag önskade att jag hade något speciellt att bjuda på. Nu shoppar jag bjudsaker så snart jag kommer utanför rikets gränser, fyller köksskåpen och väntar in tillfällen att ta fram dem.

Efter att vid fikat i Stadsbibliotekets lunchrum för två veckor sedan ha plockat fram danska flødeboller hade jag den här gången tagit med mig shortbread från Waitrose på Jersey och praliner från Hotel Chocolat i Köpenhamn. Och så upptog Helena och Salomon berättelsen om studieresan till New York där den avbröts sist. Alla detaljer är med – biblioteken de besökte, bibliotekspersonal de träffade, hur de fick berättat för sig att bokinköpen gick till, de amerikanska chefstyper de iakttog, vilka i gruppen som umgicks med vem, vad de åt till lunch. Mycket intressant. Vi hann naturligtvis inte klart. Fika nummer tre är inplanerat.