Programmen i rotundan lockar stor publik, i kväll tack vare dragplåstren Rikard Wolff, Pooneh Rohi, Dragomir Mrsic med flera medverkande under releasen av boken Inte en främling.

Om det var motiverat med två vakter vet jag inte, men de gav något slags tyngd åt arrangemanget där de stod med armarna i kors.

Under mina tidigare år på Stadsbiblioteket hände det förstås också att det var evenemang i rotundan, men scenen, bänkarna och tekniken har permanentats på senare år och programmen måste ha blivit mycket mer frekventa. En avskild programlokal skulle verkligen behövas, rotundan är ju öppen som vanligt för biblioteksbesökarna under programmen, som tar över hela rummet när de pågår, och det finns ingen alternativ publik väg upp till bibliotekets huvudvåning och in i facksalarna runtomkring än genom rotundan, så där rör sig alla.

Därmed inte sagt att det är dåligt att ha programverksamhet, är det något jag vurmar för i min vardag är det bibliotekens litterära program. Just den här kvällen var jag för övrigt inte på plats för att ta del av bokreleasen, programmet råkade bara börja när min arbetsdag slutade. Jag stannade inte, utan smög bara ut på översta galleriet och spejade ett slag. Misstänker att fler av mina Stadsbiblioteksdagar kommer att sluta på liknande sätt framöver.

Liv i luckan hela dagen på Sture bibliotek. I morse var lokalen full av skolbarn som fick träffa två av mina kolleger och barnboksförfattaren Martin Olczak och i kväll kom det fram lite spretiga vindruvsgrenar från barnens fika när vi möblerade tillbaka efter att jag stått och snackat om filmatiserade Stockholmsböcker. Jag tror att det blev åtta åhörare inklusive två kolleger. Behändigt. Trots att det var betydligt mer prat än filmvisning – bara några klipp på ett par minuter vardera – kändes det rätt med biogodis.