Etikettarkiv: Bibliotek

MMCCCLXXXIV Vi väljer böcker åt varandra

I några olika sammanhang på sista tiden har vi på biblioteken testat att lägga fram lappar där besökare får fylla i några ledtrådar angående sin litterära smak, varefter personalen plockar ihop ett antal böcker som vi tror att besökaren skulle tycka om och lägger dem i påsar redo att hämtas inom någon vecka. Kollegan Helenas utmärkta förslag vid vår enhets senaste APT var att vi gör samma sak kolleger emellan. Alla som ville fick fylla i en lapp, sedan samlades de in och delades ut, som ett lotteri, och man fick själv välja om man avslöjade sin identitet för den man valde böcker åt eller om boktraven överlämnades anonymt.

Självklart ville jag vara med. På min lapp kryssade jag i rutan för ”lyckligt slut” och gjorde en anteckning till min bokplockare att nu du, nu får du en utmaning! Det är klart att man kan hitta böcker med lyckligt slut, men de klassiskt lyckliga sluten är ganska koncentrerade till chicklit och romance, och som tur var fanns det en rad i formuläret där man kunde skriva en genre – eller i mitt fall två – som man inte är så intresserad av.

Min bokväljare blev Margaretha, och hon höll sig inte anonym, tvärtom, hon hade skrivit ett litet förklarande brev, i den händelse bokpåsen blev hämtad när hon inte var på plats, antar jag, och eftersom hon var på plats berättade hon också entusiastiskt om den svåra uppgiften, hur hon hade resonerat kring urvalet, hur man kan definiera ett lyckligt slut (vi hade förstås lite extra roligt åt Agatha Christie-titeln ovan) och vilka böcker hon valt bort eftersom hon trodde eller visste att jag redan läst dem. När jag tog upp dem ur påsen kändes det som att öppna en riktigt fin present. Hela sex stycken fick jag och ingen av dem hade jag läst. Jag hade så klart kunnat plocka dem från hyllorna när som helst, och vill jag ha boktips kan jag fråga både Margaretha och mina andra kolleger, men det blev liksom mer speciellt när det var organiserat.

Själv drog jag en annan kollegas lapp. Att hitta böcker till henne visade sig vara både lätt och svårt, jag vet ungefär vad hon gillar, men de flesta böcker i den stilen som jag läst har hon också läst. Till slut valde jag ut fem, två svenska, en amerikansk, en brittisk och en japansk. Den amerikanska hade hon läst, men inte de övriga.

Det här vill jag göra igen!

MMCCCLXXXIII Shakespeare-höst

Någon som har missat Shakespeare-jubileet? Det är i år 400 år sedan han dog. Vi på Sture bibliotek, som ju egentligen specialiserar oss på ny litteratur, har tillåtit oss att gå in i en klassikerfas – efter Söderberg-vår blir det Shakespeare-höst. Men det blir inte bara gammal litteratur av Shakespeare, utan också ny litteratur inspirerad av densamma. I projektet Hogarth Shakespeare skriver alla möjliga välkända författare romaner baserade på Shakespeare-dramer och ett par av romanerna (långt ifrån alla har ännu publicerats) kommer vi att ha läsecirklar om. Är inte det här en spännande lineup, så säg?

Screen Shot 2016-06-12 at 23.51.17 PM

MMCCCL Hjalmar Söderberg i fyra doser

För två och en halv vecka sedan gjorde jag ett snabbt besök hos Novellix på Tjärhovsgatan, framför allt för att köpa ett exemplar av en novell som vi hade en för lite av till deltagarna i läsecirkelledarkursen samma kväll, men dessutom pågick ett välbesökt releaseevenemang för de nya Hjalmar Söderberg-Novellixerna. Vi på Sture bibliotek har blivit bortskämda av Novellix i åratal. Den novell jag tänkt köpa skänktes istället till biblioteket och själv fick jag den sprillans nya fina asken med Söderberg-novellerna.

Och nu är det grundlig läsning som gäller, inför våra aktiviteter kring samtliga berättelser i asken, tre noveller och en samling med fyra historietter. I praktiken, för oss som jobbar med detta, blir det cirklande om allihop, även om det utförs i olika former – två gånger som podd, en gång som läsecirkel inför publik (17 maj) och så en vanlig hederlig läsecirkel, förhoppningsvis utomhus (26 maj).

Vad gäller livsåskådning står jag och den käre Hjalmar långt ifrån varandra, jag har svårt att förhålla mig till hans ståndpunkter och möjliga budskap, men hans språk, det är ljuvligt. Och Stockholmsskildringarna. Så länge jag betraktar hans verk som rena skönlitterära produkter går det bra, och att få fördjupa sig i texterna och tiden – 1890-tal till 1920-tal – är riktigt härligt.

MMCCCXXIX Små glimtar av Gamla stans historia inför liten publik

Vi kan väl säga så här – jag gjorde mitt bästa. Föredraget genomfördes. Det var kul att vara på Tranströmerbiblioteket, jag har bara några enstaka gånger haft ärenden dit i tjänsten, annars har jag tittat in då och då som besökare i samband med träningen i samma hus och gått på en del program. Nu höll jag alltså ett själv, mitt föredrag om Gamla stans historia, för lite drygt tio personer, varav en blev ordentligt upprörd för att en annan satte sig framför henne och en annan – onykter – flikade in underliga kommentarer under föredragets gång, trots tillsägelser. Men vi gamla bibliotekarierävar är luttrade, det var ingen större fara.

Lena var på plats, mamma kom sent efter att ha suttit i bilkö men kompenserade med att ha med en fin blomma, två kolleger från Stadsbiblioteket var där och stöttade. Bäst var att allt var så ordnat när jag kom och att tekniken funkade. Sämst att jag inte riktigt fick kontakt med åhörarna – jag har kommit fram till att det nog berodde på att jag satt på en hög stol istället för att stå, det blev mer formellt. Men väldigt skönt att sitta parkerad med datorn framför sig, den brukar, på andra bibliotek, hamna på någon opraktisk plats dikterad av sladdlängd.

Men det finns ju oändligt mycket att säga om Gamla stans historia, jag fick döda massor av darlings. Nu måste jag hitta andra sammanhang att berätta om ”avgrundens folk” – de som bodde på Österlånggatans ungkarlshotell – och Strindbergs utforskande av Storkyrkans vind.

MMCCCXXV Fridfull fredag

Ibland händer det – man har en full agenda och räknar med en stressig dag, och så kommer en ängel till kollega och tar på sig största delen av tiden i informationsdisken, man betar av sina uppgifter en efter en och får till och med tid till en liten promenad.

Och så kröns dagen – som bara haft ett fåtal inslag av krävande besökare och gruff i toalettkön – med ett för mig och kollegan traditionellt diskfika med praliner från Gateau. (De här var supergoda, särskilt de mörka.) 

MMCCCXXIII Studiebesök på Konstbiblioteket

I dag släpptes enheten Lära, som jag tillhör när jag är på Stadsbiblioteket, ut i det våriga landskapet på Skeppsholmen.

Vi skulle besöka Konstbiblioteket, Nationalmuseums och Moderna Museets gemensamma bibliotek. Här är tidskriftshyllan.

Intressant utsikt genom alla fönster.

Vi får en genomgång av verksamheten, hur personalen jobbar och vilket slags service som erbjuds för allmänheten, som vi emellanåt har anledning att hänvisa vidare till det här biblioteket när de kommer till oss med konstfrågor.

I samlingarna finns bland annat Nationalmuseums utställningskataloger i inbunden form.

På vinden finns ett av magasinen.

Vi kollar in arbetsrummet …

… som har den här utsikten.

Jag älskar mina bibliotek, men en liten del av mig blev sugen på att byta arbetsplats. Men det kan också ha varit vädret.

MMCCCXVII Kursstart på Sturebibblan

Antingen tror kursdeltagarna att jag är lätt manisk och hysterisk till min natur eller bara att jag är väldigt, väldigt entusiastisk när det gäller läsecirklar. Det är det senare jag helst förmedlar. Jag vet inte varför jag var så överspeedad just i kväll, men jag tycker verkligen att det är så kul att ha en kurs i läsecirkelledande och att träffa deltagarna som på ett eller annat sätt delar ens cirkelintresse. Att jag under pratet viftade med händerna med för närvarande långa naglar i grällt turkost förbättrade knappast intrycket. Men nu är vi igång, Helena och jag, och jag har tre kommande träffar på mig att försöka justera min image.