Satt och skrattade åt Essential Waitrose-humor på Twitter, beska kommentarer om produktserien som den posha engelska matbutikskedjan klassat som grundläggande i sina kunders skafferier och som inbegriper allt från brioche till skotsk rökt lax. Satte sedan skrattet i halsen på väg till köksskåpet när jag insåg att mina Essential Waitrose Poppy and Sesame Seed Thins tog slut under gårdagens taleggiofrossa. Nu sitter jag här med 1500 km mellan mig och närmaste Waitrose.
MMCIV Adjö igen då, Göteborg
Behöver dessvärre gå några timmar tidigt från andra och sista konferensdagen och ta tåget hem till Stockholm. Så här tätt – först bokmässan och en vecka senare konferens om utsatta EU-medborgare – har jag aldrig tidigare varit i Göteborg. Det är nog bra att ha anledningar att besöka Sveriges näst största stad. Jag behöver utmana min Stockholmscentrerade världsbild.
MMCIII Konferens om utsatta EU-medborgare
”Alla är här”, sa Daniel Grahn, generalsekreterare för Erikshjälpen och konferencier på den pågående två dagar långa konferensen om utsatta EU-medborgare, och menade att alla organisationer och kyrkor i Sverige som har särskilt fokus på den gruppen är representerade i Saronkyrkan de här dagarna. Dessutom finns i bänkarna allmänt intresserade personer, som Jenny H och jag, på vars namnlappar det visserligen står Korskyrkan Stockholm, men som i vårt ideella arbete med luncher för hemlösa har utsatta EU-medborgare som en klart sekundär grupp. Alla är självklart välkomna, men de allra flesta av våra gäster – hemlösa eller utsatta på annat sätt – kommer från Sverige eller har invandrat från icke-europeiska länder. Men direkt eller indirekt kommer vi alla i kontakt med de utsatta EU-medborgarna, eller, för att tala mer specifikt, romerna från Rumänien och Bulgarien som på grund av akut fattigdom tar sig till Sverige för att tigga, och vi behöver hjälpas åt för att hitta lösningar på problemen och samordna insatserna för att åstadkomma förändring.
MMCII Lång signeringskö fram till Maj Sjöwall
Morsan, snuten, mina polare, lite stålar, i plugget – när Maj Sjöwall kom igång förflyttades man snabbt några decennier tillbaka. Hon och förläggaren Ann-Marie Skarp, i samband med att de namedroppade hur många nu avlidna kulturpersonligheter som helst ur bekantskapskretsen, nämnde också att de brukar säga till varandra att de lever i fel tid. Och som den slutgiltiga nostalgiska manifestationen sa Maj Sjöwall att hennes Stockholmskärlek upphört – stan var trivsammare förr – och att hon därför flyttat härifrån. Konstigt nog, kan jag tycka, det samhälle hon och Per Wahlöö skildrade på 1960- och 70-talen var långt ifrån idylliskt.
Mot slutet av samtalet på rotundans scen ställde vi åhörare oss upp och hurrade för författarinnan som fyllde 80 år i fredags och strax därefter flockades vi kring informationsdisken, som förvandlats till bokhandel. Jag köpte två pocketexemplar av favoriten Den vedervärdige mannen från Säffle och fick dem signerade. Samtidigt passade jag på att berätta att Martin Beck i Carl-Gustaf Lindstedts skepnad står på min balkong i Mannen på taket. (Åtminstone är det någonstans längs den kungsbalkong som delats upp i olika långa stycken till fyra lägenheter, där mitt stycke är ganska långt.) Både Maj Sjöwall och Ann-Marie Skarp verkade uppskatta informationen, de hade glömt var den där balkongen var belägen.
MMCI Östermalmsföredrag – check
Här på Östermalms biblioteks barnavdelning kan man inte tro att det bara någon halvtimme tidigare satt knappt 40 personer intryckta med blicken mot en duk där det visades historiska kartor och fotografier.
Enligt Lena märktes det inte att jag var uppe till halv tre i går och filade på mitt manus. Publiken verkade riktigt intresserad av de gamla Östermalmsbilderna (östermalmsbor, som de flesta lär ha varit, är en tacksam, lokalpatriotisk crowd) och lyssnade snällt när jag berättade diverse fakta och anekdoter jag grävt fram om alla förändringar som skedde i stadsdelen på 1800-talet.
Lena hjälpte mig också möblera tillbaka. Skönt. Ansträngande att ha soloprogram.
MMC Smågrupp
Just nu testar jag ett nytt hemgruppskoncept, eller ”smågrupp”, som det heter i Filadelfiakyrkan. Jag och två till, båda de andra hemmahörande i Filadelfia medan jag är bortaspelare från Korskyrkan, ska träffas en timme i veckan i sex veckor och temat för träffarna är detsamma som på gudstjänsterna (som jag ska försöka följa på webben, eftersom jag går på Korskyrkans gudstjänster de söndagar jag inte jobbar). Det handlar om olika aspekter på liknelsen om sådden i Matteusevangeliet.
Vi satt i kväll i Café Rörstrand, som sitter ihop med Filadelfiakyrkan, Anna (i min ålder), Carin (i mina föräldrars ålder) och jag, och pratade tro. Anna och Carin har varit kolleger, medan jag inte träffat någon av dem tidigare. Det blev pang på ämnet och bön som avslutning, och innan vi skildes åt sa vi att vi nästa gång ska försöka lära känna varandra.
MMXCIX Falskt alarm
När man hör sitt namn ropas – verkligen ropas – från infodisken kommer man så klart galopperande. Och när man inser att det inte var kollegan som drabbats av panik utan en mamma som ropade på sitt barn fejkhjälper man kollegan lite med kassan.
MMXCVIII Prylskänkningslogistik
Varför det står en flyttkartong och fyra kassar med kläder och prylar i min hall? För att jag vill ge bort en TV-bänk till Myrorna. De kommer och hämtar om man utöver en möbel också ger motsvarande tre flyttkartonger med kläder, husgeråd eller annat, och eftersom jag inte kunde komma upp i den mängden själv har jag tagit hjälp av Lena. Så i kväll har vi forslat utrensade kläder på bussen mellan Söder och Kungsholmen. Eventuellt får jag lov att hämta ytterligare prylar hos vänner innan hämtning kan ske – vilket ändå är enklare för mig än att forsla en TV-bänk med glasdörrar. Man gör vad man kan när man bor i innerstan utan bil.
MMXCVII Morfars begravning
En fin plats vid Skellefteälven.
Hela släkten samlad – utom morfar. Det går inte riktigt att ta in.
Saknaden är stor hos många.
MMXCVI På bokmässan över dagen
På nervägen var jag ganska frustrerad över att tåget till Göteborg blev en timme och trekvart försenat, vilket gjorde att jag missade två seminarier, men så snart jag började ta in omgivningen, scanna av de närmaste montrarna och leta upp ett alternativt program att gå på fram till nästa seminarium i mitt planerade schema, kom bokmässelyckan. Jag skulle absolut kunna vara där alla fyra dagarna. Den här gången blev det fyra seminarier, ett scenprogram, ett monterprogram och ett halvt scenprogram till innan jag gick mot tåget hem. Som var en halvtimme sent och fortfarande inte är framme. Två och en halv timmes försening, ungefär, lär det bli, framme vid midnatt. Dålig tajming när man ska med ett tidigt morgonflyg till Skellefteå.
Theomis 